söndag 8 juni 2014

Att spara är ett alternativ till skattehöjningar i stan


Nästan 90 % av Mariehamns kostnader finns inom socialnämnden och bildningsnämnden så det är inom dessa två nämnders verksamhet som vi stadspolitiker behöver spara på kommunbidraget för att åstadkomma besparingar som utgör ett verkligt och långsiktigt alternativ till skattehöjningar.

Om inkomstskatten i Mariehamn höjs med 0,5 % så motsvarar det ungefär 1,2 miljoner i ökade skatteintäkter för staden och motsvarande belopp mindre i skattebetalarnas plånböcker.

Eftersom staden idag har en mycket hög servicenivå inom två av de mest kostsamma verksamheterna i staden så menar jag att det är fullt möjligt att riktat spara omkring 10-15 procent och ändå fortsättningsvis ha kvar en jämförelsevis hög servicenivå.

När det gäller grundskolan så är det klasstorleken som i huvudsak avgör kostnadsnivån. Stadens årskullar är omkring 110 elever och om en årskullar delas in i sex, sju eller åtta olika klasser så blir klasstorlekarna 18,3 respektive 15,7 respektive 13,8. Klasstorlekar på bara 14, 16 eller 18 elever är relativt små om vi t.ex. jämför med andra orter Finland som ju också ligger mycket bra till i PISA-mätningarna. Om staden skulle besluta att framledes gå in för en klass mindre i varje årskull så skulle antalet klasser i årskurserna 1-9 på sikt minska med nio.  Uppskattningsvis skulle stadens kostnader minska med 100 000 euro för varje årskull som delas in i en klass mindre. Om det gjordes för alla nio årskullar så skulle omkring 900 000 euro sparas in per år. Om det gjordes bara på högstadiet så skulle ungefär 300 000 euro sparas in. På tio års sikt kan alltså flera miljoner sparas in och vi kan ändå stoltsera med jämförelsevis små klasser.

Samma resonemang kan föras inom stadens äldreomsorg som idag har en mycket hög servicenivå och personaltäthet. Om personaltätheten är 0,7 eller 0,8 eller 0,9 vårdare per klient inom de 110 platser som finns på Trobergshemmet och Odalgården så behövs det 77 respektive 88 respektive 99 anställda. På andra orter i t.ex. Finland så anses 0,7 vårdare per klient vara en hög personaltäthet.  Om stadens beslutade att minska personaltätheten från t.ex. 0,85 till 0,75 så skulle ungefär 11 tjänster sparas in vilket sparar ungefär 550 000 euro per år. På 10 år innebär det 5,5 miljoner i besparing.

Min poäng är att staden har en jämförelsevis hög servicenivå inom grundskolan och äldreomsorgen och att vi faktiskt kan göra små justeringar i dessa som ett hållbart och långsiktigt alternativ till ytterligare skattehöjningar. Även efter dess små justeringar så har Mariehamn små klasser i grundskolan och hög personaltäthet inom äldreomsorgen.

Anthonio Salminen (MSÅ)