I fredags kväll valde frisinnad samverkan r.f. en ny styrelse för nästa år. Partiet leds av tolv borgerligt sinnade personer som kommer att arbeta politiskt för att upprätthålla Åland som ett svenskt, självstyrt och blomstrande samhälle.
Vad är det då som gjort just Åland till ett blomstrande samhälle? Många skulle säkert svara att det är klumpsumman, flitpengen, självstyrelsen, sjöfarten, näringslivet eller någon annan stor och viktig faktor som ligger bakom framgången. Vi frisinnade tror att det finns en annan mer grundläggande förklaring. Självstyrelsen och sjöfarten har inte ramlat ner från himlen på oss utan dessa är snarare resultatet av en strävan som finns hos många ålänningar sedan flera generationer.
En strävan att få det bättre, en vana att själva ta tag i saker och en vilja att skapa har sannolikt betytt mycket för bygget av ett blomstrande Åland. För oss som sysslar med politik är det viktigt att även framledes tro på principen att individens motivation och drivkraft är viktiga byggstenar för att skapa framgång, särskilt på Åland som har en befolkning som är driftig och beredd att ta eget ansvar. En sak kan vi vara säkra på, framtiden blir så ljus som vi gör den!
Presidiet för Frisinnad samverkan
Johan Ehn, Victoria Sundberg och Anthonio Salminen
söndag 2 december 2007
lördag 3 november 2007
Jag stöder centern
Jag läste i fredagens ålandstidning att centern kräver att näringsrätten och jordförvärvsreglerna skall finnas kvar för att sätta sig i en kommande regering med liberalerna. Detta är mycket viktigt och centern har mitt stöd i dessa utomordentligt viktiga frågor. En regering med ett handlingsprogram som avskaffar självstyrelsegrunderna har dömt ut sig själv som företrädare för självstyrda Åland.
Anthonio Salminen (fs)
Anthonio Salminen (fs)
måndag 29 oktober 2007
Tack för alla röster
Jag fick 29 röster i lagtingsvalet och 46 i kommunalvalet vilket betyder att jag har en god chans att komma in i stadsfullmäktige. Om det går som jag hoppas så blir vår Johan Ehn (fs) ordförande i stadsstyrelsen och i så fall blir jag ordinarie ledamot i stadsfullmäktige (jag är första reserv på vår fs-ob-listan).
onsdag 17 oktober 2007
Min valreklam
Hej!Jag heter Anthonio Salminen och ställer upp som kandidat i både lagtingsvalet och kommunalvalet i Mariehamn för frisinnad samverkan.
Mitt jobb har funnits till sjöss och på land, nu
är jag dataansvarig för tre av landskapets
gymnasieskolor. Jag har sysslat med politik på
fritiden i ungefär 10 år och hittar jämt nya
utmaningar.
För mig är det viktigt att arbete skall löna sig
och att lyfta fram människors förmågor istället
för svagheter.
För att lyckas behövs Din röst!
Det här vill jag jobba för i politiken:
• Ålands självstyrelse och ålänningarnas
bästa
• En bättre miljö på Åland
• Bättre förutsättningar för våra åländska
företag
• Lägre skatter för ålänningarna via ett
större ålandsavdrag i beskattningen
• Högre effektivitet och bättre kvalitet
inom offentlig sektor på Åland
• Mer valfrihet för Ålands barnfamiljer via
en åländsk barnomsorgspeng
• Högre barnbidrag och studiebidrag på
Åland
• Mer samarbete mellan Ålands borgerliga
partier
söndag 14 oktober 2007
Lita på föräldrarna!
När jag läser liberalernas invändningar mot barnomsorgspengen så inser jag att vi inte kommer att bli överens. Det finns lösningar på allt om vi åtminstone kan enas om att det är föräldrarna som skall avgöra vad som är bäst för barnen. En framkomlig väg kunde då vara att införa valfrihet i barnomsorgen så att en del föräldrar väljer kommunal barnomsorg för att det passar bäst och andra använder barnomsorgspengen till att vårda barnen själva. Kan ni ge föräldrarna det förtroendet?
Anthonio Salminen (fs)
Anthonio Salminen (fs)
fredag 12 oktober 2007
I torsdags var jag med i TV-nytt
Torsdagen den 11 oktober var jag med i TV-nytt kl. 20.00. Man kan när som helst titta på TV-inslaget för det finns även på FST:s hemsida. Klicka här om du vill se det. Inslaget handlar om valet på Åland och varade i 2 minuter och 10 sekunder (mellan 15:45 och 17:55 i filmen på webben). Även Runar (c) och Raija-Liisa (lib) var med.
tisdag 9 oktober 2007
Ge flitpengen till dom flitiga!
Varje år sedan systemet med klumpsumma och flitpeng infördes på Åland år 1993 har ålänningarna varit väsentligt mer strävsamma och företagsamma än den genomsnittliga finländaren. Detta syns tydligt i de årliga utbetalningarna av flitpengen som i år är rekordstor, hela 35 miljoner.
Jag tycker att vi ålänningar borde slå fast en princip som går ut på att merparten av flitpengen på sikt skall återbetalas till de löntagare och företagare som arbetat ihop flitpengen. Det 5-procentiga ”ålandsavdraget” som infördes i kommunalbeskattningen i år innebär en måttlig skattesänkning på cirka 3,5 miljoner per år och kunde gott fördubblas till 10 procent kommande år.
Även Ålands företag borde få del av flitpengen så varför inte införa ett ”ålandsavdrag” även för företag. Landskapsregeringen och lagtinget kan förmodligen inte sänka skatten rakt av för våra företag men vi kunde kanske börja återbetala en del av socialskyddsavgifterna. Huvudsaken är att alla som varit duktiga och producerat ihop vår blomstrande ekonomi får del av resultatet och sporras att prestera strålande resultat även i framtiden.
Välstånd och välfärd är inget som ramlar ner från himlen på oss, det måste förtjänas ihop varje år. Och, tänk vad bra konkurrensläge vi har när vi steg för steg byggt upp Åland till nordens absolut mest intressanta plats att arbeta och driva företag på.
Anthonio Salminen (fs)
Jag tycker att vi ålänningar borde slå fast en princip som går ut på att merparten av flitpengen på sikt skall återbetalas till de löntagare och företagare som arbetat ihop flitpengen. Det 5-procentiga ”ålandsavdraget” som infördes i kommunalbeskattningen i år innebär en måttlig skattesänkning på cirka 3,5 miljoner per år och kunde gott fördubblas till 10 procent kommande år.
Även Ålands företag borde få del av flitpengen så varför inte införa ett ”ålandsavdrag” även för företag. Landskapsregeringen och lagtinget kan förmodligen inte sänka skatten rakt av för våra företag men vi kunde kanske börja återbetala en del av socialskyddsavgifterna. Huvudsaken är att alla som varit duktiga och producerat ihop vår blomstrande ekonomi får del av resultatet och sporras att prestera strålande resultat även i framtiden.
Välstånd och välfärd är inget som ramlar ner från himlen på oss, det måste förtjänas ihop varje år. Och, tänk vad bra konkurrensläge vi har när vi steg för steg byggt upp Åland till nordens absolut mest intressanta plats att arbeta och driva företag på.
Anthonio Salminen (fs)
söndag 7 oktober 2007
Jag vill ha mer valfrihet och flexibilitet i barnomsorgen
För oss frisinnade är omsorgen om barn väldigt viktig. Vi är övertygade om att det är föräldrarna som vet bäst vad som är bra för de egna barnen och därför vill vi ge föräldrar maximal möjlighet att välja och påverka. Vi vill göra om hemvårdstödet till en barnomsorgspeng så att alla föräldrar får betydligt bättre möjligheter att välja att vara hemma med egna barn. Barnomsorgspengen skall vara högre än dagens hemvårdsstöd och vara ett alternativ även för barn som är äldre än 3 år.
Flexibilitet är också viktigt. Jag vill att en halv barnomsorgspeng skall betalas ut till den som enbart nyttjar en halvtidsplats och en hel barnomsorgspeng till den som inte nyttjar kommunal barnomsorg alls. Även dagisavgifterna måste bli mer flexibla. Den som enbart nyttjar en deltidsplats skall inte tvingas betala för en heltidsplats. Jag tror att våra förslag kommer att leda till att fler föräldrar tillbringar mer tid med sina egna barn och det ser jag inte som en ”kvinnofälla” utan som något som är positivt för både barn och föräldrar. Den som inte gillar barnomsorgspengen skall fortsättningsvis kunna välja att anlita kommunal barnomsorg på heltid.
Om jag låter dig välja det som du tror att är bäst för dina barn så kan väl du vara snäll och låta mig välja det som jag tror att är bäst för mina barn? Personligen är jag övertygad om att valfrihet och flexibilitet gynnar oss båda!
Anthonio Salminen (fs)
Flexibilitet är också viktigt. Jag vill att en halv barnomsorgspeng skall betalas ut till den som enbart nyttjar en halvtidsplats och en hel barnomsorgspeng till den som inte nyttjar kommunal barnomsorg alls. Även dagisavgifterna måste bli mer flexibla. Den som enbart nyttjar en deltidsplats skall inte tvingas betala för en heltidsplats. Jag tror att våra förslag kommer att leda till att fler föräldrar tillbringar mer tid med sina egna barn och det ser jag inte som en ”kvinnofälla” utan som något som är positivt för både barn och föräldrar. Den som inte gillar barnomsorgspengen skall fortsättningsvis kunna välja att anlita kommunal barnomsorg på heltid.
Om jag låter dig välja det som du tror att är bäst för dina barn så kan väl du vara snäll och låta mig välja det som jag tror att är bäst för mina barn? Personligen är jag övertygad om att valfrihet och flexibilitet gynnar oss båda!
Anthonio Salminen (fs)
måndag 1 oktober 2007
Läs mina svar i valmaskinen
Här kan du läsa vad jag svarat på frågorna i årets valmaskin:
Jag anser absolut att bostadsbyggandet på Åland enbart ska skötas av privata byggbolag och inte finansieras av skattemedel.
Jag anser absolut att jordbruket minst måste halvera sina utsläpp under den närmaste 10-årsperioden.
Jag anser i viss mån att antalet kommuner på Åland ska minskas.
Jag vill absolut inte införa kvotering i arbetslivet för att uppnå större jämställdhet.
Jag anser delvis inte att Åland ska bli självständigt.
Jag anser absolut inte att man bör höja skatterna för att öka möjligheterna att få specialistvård vid ÅHS.
Jag anser i viss mån att det är dags att stoppa samhällsinvesteringar i kulturhus och golfbanor och låta det privata näringslivet ta över både risker och vinster.
Jag anser absolut inte att man bör bygga tunnel till Föglö.
Jag anser delvis inte att kommunikationerna till och från skärgårdskommunerna måste vara på minst nuvarande nivå även i framtiden, även om kostnaderna stiger jämfört med dagens nivå.
Jag anser absolut inte att näringsrätten har spelat ut sin roll på Åland och bör slopas.
Jag anser i viss mån att Åland ska överta rätten till beskattning i landskapet.
Jag anser absolut inte att Åland bör erbjuda hemspråksundervisning till inflyttade språkliga minoriteter.
Jag anser i viss mån att den offentliga sektorn bör få växa i takt med utökad självstyrelse.
Jag anser i viss mån att Åland ska bli självförsörjande på el genom att bygga ut vindkraften maximalt.
Jag anser absolut inte att en allmän arbetstidsförkortning bör införas.
Jag anser absolut inte att Åland ska gå ur EU.
Jag anser absolut inte att alla utbildningar efter grundskolenivå på Åland bör organiseras under ett och samma tak.
Jag anser delvis inte att det behövs rejält höjda bidrag för dem som lever under den relativa fattigdomsgränsen på Åland.
Jag anser i viss mån att landskapet ska subventionera gratis busstrafik både i Mariehamn och på landsbygden.
Jag anser delvis inte att det i första hand är kvinnolönerna som ska höjas i den kommande avtalsrörelsen.
Jag anser absolut att bostadsbyggandet på Åland enbart ska skötas av privata byggbolag och inte finansieras av skattemedel.
Jag anser absolut att jordbruket minst måste halvera sina utsläpp under den närmaste 10-årsperioden.
Jag anser i viss mån att antalet kommuner på Åland ska minskas.
Jag vill absolut inte införa kvotering i arbetslivet för att uppnå större jämställdhet.
Jag anser delvis inte att Åland ska bli självständigt.
Jag anser absolut inte att man bör höja skatterna för att öka möjligheterna att få specialistvård vid ÅHS.
Jag anser i viss mån att det är dags att stoppa samhällsinvesteringar i kulturhus och golfbanor och låta det privata näringslivet ta över både risker och vinster.
Jag anser absolut inte att man bör bygga tunnel till Föglö.
Jag anser delvis inte att kommunikationerna till och från skärgårdskommunerna måste vara på minst nuvarande nivå även i framtiden, även om kostnaderna stiger jämfört med dagens nivå.
Jag anser absolut inte att näringsrätten har spelat ut sin roll på Åland och bör slopas.
Jag anser i viss mån att Åland ska överta rätten till beskattning i landskapet.
Jag anser absolut inte att Åland bör erbjuda hemspråksundervisning till inflyttade språkliga minoriteter.
Jag anser i viss mån att den offentliga sektorn bör få växa i takt med utökad självstyrelse.
Jag anser i viss mån att Åland ska bli självförsörjande på el genom att bygga ut vindkraften maximalt.
Jag anser absolut inte att en allmän arbetstidsförkortning bör införas.
Jag anser absolut inte att Åland ska gå ur EU.
Jag anser absolut inte att alla utbildningar efter grundskolenivå på Åland bör organiseras under ett och samma tak.
Jag anser delvis inte att det behövs rejält höjda bidrag för dem som lever under den relativa fattigdomsgränsen på Åland.
Jag anser i viss mån att landskapet ska subventionera gratis busstrafik både i Mariehamn och på landsbygden.
Jag anser delvis inte att det i första hand är kvinnolönerna som ska höjas i den kommande avtalsrörelsen.
lördag 21 juli 2007
Hembygdsrätten är ett privilegium för lokalbefolkningen
För att kunna bevara ålänningarnas svenska språk och kultur så måste det finnas ålänningar som lever och verkar på Åland. Språket och kulturen sitter inte i träden, stenarna och bergen på Åland utan hos lokalbefolkningen. För att det långsiktigt skall gå att leva på Åland så måste vi ålänningar både kunna bo någonstans och kunna försörja oss på något. För att trygga detta så finns jordförvärvsreglerna och näringsrätten som i princip säger att man måste ha åländsk hembygdsrätt för att helt fritt få förvärva fast egendom och för att helt fritt få utöva näring på Åland. Hembygdsrätten är en medborgerlig status som enbart den som kan svenska och som långsiktigt bor på Åland har. Detta system garanterar att det är just den på Åland bosatta befolkningen som kontrollerar jorden och näringslivet på Åland vilket i förlängningen är helt centralt för att kunna bevara vårt språk och vår kultur. Rättigheterna är kopplade till bosättningen och är enkla att uppnå för alla som vill bo och verka på Åland. De här privilegierna omfattar inte dem som vill bo någon annanstans.
På pappret ser rättigheterna protektionistiska ut för en teoretiker men utfallet visar det omvända. Nästan en tredjedel av den på Åland bosatta befolkningen (=ålänningarna) är födda utanför Åland. Åland har en mycket öppen ekonomi och stort utbyte med omvärlden, högt BNP per capita, nettoinflyttning, låg arbetslöshet och det finns gott om utländska investeringar på Åland.
Den kanske största och viktigaste skillnaden mellan höger och vänster inom den åländska politiken är mål och medel för att det skall gå att leva och verka på svenska på Åland. Här är det de borgerliga partierna som fortsättningsvis vill bevara Åland svenskspråkigt medan vänstern (s och lib) aldrig förstått varför.
Anthonio Salminen (fs)
På pappret ser rättigheterna protektionistiska ut för en teoretiker men utfallet visar det omvända. Nästan en tredjedel av den på Åland bosatta befolkningen (=ålänningarna) är födda utanför Åland. Åland har en mycket öppen ekonomi och stort utbyte med omvärlden, högt BNP per capita, nettoinflyttning, låg arbetslöshet och det finns gott om utländska investeringar på Åland.
Den kanske största och viktigaste skillnaden mellan höger och vänster inom den åländska politiken är mål och medel för att det skall gå att leva och verka på svenska på Åland. Här är det de borgerliga partierna som fortsättningsvis vill bevara Åland svenskspråkigt medan vänstern (s och lib) aldrig förstått varför.
Anthonio Salminen (fs)
tisdag 17 juli 2007
Näringsrätten är ett mycket viktigt språkskydd
Syftet med Ålands självstyrelse och den åländska hembygdsrätten är att bibehålla Åland enspråkigt svenskt och att bevara den svenska kulturen på Åland. Självstyrelsen ger oss ålänningar en fin möjlighet att själva bestämma över många av de samhällsfrågor som är viktiga för att kunna bevara vårt språk och vår kultur. Exempelvis rätten till vår egen utbildningspolitik är mycket central i detta sammanhang.
Hembygdsrätten å sin sida är ett mycket fiffigt sätt att garantera att det är vi ålänningar som själva styr över tre mycket centrala element som är helt nödvändiga för att långsiktigt kunna bibehålla Åland svenskt trots att vi tillhör ett Finland som tyvärr blir mer och mer enspråkigt finskt. Endast den som har åländsk hembygdsrätt får rösta och ställa upp i lagtingsval och därigenom påverka hur Ålands egen självbestämmanderätt utövas. Hembygdsrätt är också ett absolut krav för att helt fritt få äga marken och helt fritt få utöva näringsverksamhet på Åland vilka båda är mycket centrala livsbetingelser för den som långsiktigt lever och verkar på Åland. Som en fjärde bonusrätt slipper ålänningar med hembygdsrätt finsk värnplikt men vi får delta frivilligt om vi vill.
Eftersom det verkar finnas vissa som inte riktigt förstått på vilket sätt just näringsrätten är ett viktigt språkskydd så skall jag försöka förklara varför denna särrättighet är mycket viktig för oss ålänningar. För det första, enbart genom att promenera längs Torggatan i centrum av Mariehamn så kan vi lätt konstatera att i princip alla butiker och i princip alla företag drivs av svenskspråkiga ålänningar och att även den anställda personalen i regel talar bra svenska. Detta bevisar att det över 50 år gamla målet med näringsrätten uppnåtts.
Som ett andra steg så måste vi analysera hur det kommer sig att näringsverksamheten på just Åland bedrivs på svenska och av ålänningar. Näringsrätten stipulerar att den som bedriver näringsverksamhet på Åland i princip skall ha åländsk hembygdsrätt som man erhåller om man uppfyller fyra mycket enkla krav:
- just nu vara bosatt på Åland
- varit bosatt på Åland i minst 5 år
- ha tillfredsställande kunskaper i svenska
- vara finsk medborgare
Med tanke på de tre första kraven så är det väl närmast helt naturligt att näringslivet på Åland utövas av ålänningar på just svenska. Allt annat vore ju i strid med näringsrätten. Det fjärde kravet gagnar knappast svenskan men eftersom det är ett absolut krav från Finland som de facto gett oss språkskyddet och självstyrelselagen så får vi väl lov att leva med det åtminstone ända tills vi hittar ett bättre alternativ. För mig som värdesätter att kunna leva och verka på svenska är det viktigt att försvara näringsrätten.
Anthonio Salminen (fs)
Hembygdsrätten å sin sida är ett mycket fiffigt sätt att garantera att det är vi ålänningar som själva styr över tre mycket centrala element som är helt nödvändiga för att långsiktigt kunna bibehålla Åland svenskt trots att vi tillhör ett Finland som tyvärr blir mer och mer enspråkigt finskt. Endast den som har åländsk hembygdsrätt får rösta och ställa upp i lagtingsval och därigenom påverka hur Ålands egen självbestämmanderätt utövas. Hembygdsrätt är också ett absolut krav för att helt fritt få äga marken och helt fritt få utöva näringsverksamhet på Åland vilka båda är mycket centrala livsbetingelser för den som långsiktigt lever och verkar på Åland. Som en fjärde bonusrätt slipper ålänningar med hembygdsrätt finsk värnplikt men vi får delta frivilligt om vi vill.
Eftersom det verkar finnas vissa som inte riktigt förstått på vilket sätt just näringsrätten är ett viktigt språkskydd så skall jag försöka förklara varför denna särrättighet är mycket viktig för oss ålänningar. För det första, enbart genom att promenera längs Torggatan i centrum av Mariehamn så kan vi lätt konstatera att i princip alla butiker och i princip alla företag drivs av svenskspråkiga ålänningar och att även den anställda personalen i regel talar bra svenska. Detta bevisar att det över 50 år gamla målet med näringsrätten uppnåtts.
Som ett andra steg så måste vi analysera hur det kommer sig att näringsverksamheten på just Åland bedrivs på svenska och av ålänningar. Näringsrätten stipulerar att den som bedriver näringsverksamhet på Åland i princip skall ha åländsk hembygdsrätt som man erhåller om man uppfyller fyra mycket enkla krav:
- just nu vara bosatt på Åland
- varit bosatt på Åland i minst 5 år
- ha tillfredsställande kunskaper i svenska
- vara finsk medborgare
Med tanke på de tre första kraven så är det väl närmast helt naturligt att näringslivet på Åland utövas av ålänningar på just svenska. Allt annat vore ju i strid med näringsrätten. Det fjärde kravet gagnar knappast svenskan men eftersom det är ett absolut krav från Finland som de facto gett oss språkskyddet och självstyrelselagen så får vi väl lov att leva med det åtminstone ända tills vi hittar ett bättre alternativ. För mig som värdesätter att kunna leva och verka på svenska är det viktigt att försvara näringsrätten.
Anthonio Salminen (fs)
tisdag 12 juni 2007
Åland är ett föredöme med sin vindkraft
I måndags var jag tillsammans med några frisinnade vänner ut till Båtskären för att titta på Ålands Vindenergi Andelslags vindkraftsprojeketet ”Båtskärs Vindmöllor” som pågår för fullt. Jag måste säga att jag blev mycket imponerad. Där byggs sex nya vindkraftverk på vardera 2 MW som tillsamman kommer att kunna producera omkring 17 % av hela Ålands elenergibehov. Tänk att det i privat regi och på helt kommersiella grunder just nu investeras i ett projekt som kommer att täcka en sjättedel av vårt elbehov, det är ju helt fantastiskt. Tillsamman med Ålands övriga 16 stycken befintliga vindkraftverk kommer snart cirka 23 % av vårt elbehov att täckas av miljövänlig vindkraft som produceras av åländska aktörer. Jag hoppas att den positiva trenden håller i sig.
Anthonio Salminen (fs)
Anthonio Salminen (fs)
fredag 1 juni 2007
Arbete är grunden för vår välfärd
Jag tycker att det är bra att Andrew Hagmark-Cooper hjälper till att debattera den angelägna frågan om hur vi kan bekämpa fattigdomen på Åland. Jag håller också med om att högre bidrag kan vara en bra lösning på fattigdomen för vissa svaga grupper som exempelvis sjuka, handikappade och pensionärer men för de flesta vanliga friska arbetsföra människor vidhåller jag att arbete eller ökade löneinkomster är en bättre lösning än ökade bidrag.
För att försöka belysa varför det finns ett behov av att slå vakt om principen ”att det skall löna sig bättre att arbeta än leva på bidrag” presenterar jag här intill en tabell som innehåller information om den omdebatterade fattigdomsgränsen för ett antal olika familjstorlekar. Med tanke på att många vanliga löntagare har en nettolön på omkring 1500 euro idag så ser man tydligt att det inte alltid är så stor skillnad på levnadsstandarden för en vanlig arbetare jämfört med den disponibla inkomsten vid fattigdomsgränsen.
Man måste också komma ihåg att den fattigdomsgräns som finns uträknad i ÅSUB:s rapport är exklusive skattefria social bidrag men att många fattiga människor lever på just denna typ av bidrag som alltså inte räknas med. För att få en bild av detta fenomen finns i kolumnen längst till höger uppgift om den disponibla inkomsten inklusive två vanliga lagstadgade skattefria bidrag, nämligen barnbidraget och underhållsstödet. Om vi hjälps åt så kanske vi lyckas avhjälpa fattigdomen på Åland utan att försämra drivkrafterna för arbete som ju trots allt är grunden för vår välfärd.
Anthonio Salminen (fs)
Tabellen finns nedan:
För att försöka belysa varför det finns ett behov av att slå vakt om principen ”att det skall löna sig bättre att arbeta än leva på bidrag” presenterar jag här intill en tabell som innehåller information om den omdebatterade fattigdomsgränsen för ett antal olika familjstorlekar. Med tanke på att många vanliga löntagare har en nettolön på omkring 1500 euro idag så ser man tydligt att det inte alltid är så stor skillnad på levnadsstandarden för en vanlig arbetare jämfört med den disponibla inkomsten vid fattigdomsgränsen.
Man måste också komma ihåg att den fattigdomsgräns som finns uträknad i ÅSUB:s rapport är exklusive skattefria social bidrag men att många fattiga människor lever på just denna typ av bidrag som alltså inte räknas med. För att få en bild av detta fenomen finns i kolumnen längst till höger uppgift om den disponibla inkomsten inklusive två vanliga lagstadgade skattefria bidrag, nämligen barnbidraget och underhållsstödet. Om vi hjälps åt så kanske vi lyckas avhjälpa fattigdomen på Åland utan att försämra drivkrafterna för arbete som ju trots allt är grunden för vår välfärd.
Anthonio Salminen (fs)
Tabellen finns nedan:
söndag 27 maj 2007
Fler i arbete kan minska bidragsberoendet
Idag är minimilönen cirka 1.400 euro per månad vilket betyder att den som är låginkomsttagare och arbetar heltid får ut cirka 1.218 netto. Enligt en av ÅSUB:s färska utredningar är fattigdomsgränsen på Åland definierad till 11.024 euro per år eller cirka 917 euro per månad. Ungefär 13 % av alla hushåll och cirka 30 % av alla enpersonshushåll ligger under denna fattigdomsgräns när man bortser från eventuella skattefria sociala bidragsinkomster. Inklusive bidragen är det naturligtvis väsentligt färre som är fattiga.
Vad kan man då dra för slutsatser av detta? En sak är uppenbar, i inget av dessa enpersonshushåll arbetar personen heltid för då skulle inkomsten vara minst 300 euro över fattigdomsgränsen. Ett annat faktum är att Åland i april 2007 hade 437 lediga arbeten och 269 öppet arbetslösa. Det fanns alltså 168 fler lediga jobb än arbetslösa. Av statistiken vet vi också att den vanligaste åldern på den som lyfter socialbidrag är 18-25 år.
Jag tror inte att det i detta läge vore så klokt att börja tala om att generellt höja bidragen för att avhjälpa fattigdomen. Tvärtom så borde vi göra så att incitamenten för arbete istället ökar. Men när skillnaden mellan ett liv helt på bidrag och ett liv i arbete med låg inkomst är så låg som omkring 300 euro per månad så är utgångsläget riktigt svårt. Det kan inte vara lätt att gå från arbetslöshet till arbete om man vinner 300 euro på att jobba 160 timmar. Med knappt 2 euro per timme lockar man knappast in så många nya på arbetsmarknaden. Detta är en politisk utmaning. För de flesta tror jag personligen att arbete är en bättre lösning än bidrag.
Anthonio Salminen (fs)
Vad kan man då dra för slutsatser av detta? En sak är uppenbar, i inget av dessa enpersonshushåll arbetar personen heltid för då skulle inkomsten vara minst 300 euro över fattigdomsgränsen. Ett annat faktum är att Åland i april 2007 hade 437 lediga arbeten och 269 öppet arbetslösa. Det fanns alltså 168 fler lediga jobb än arbetslösa. Av statistiken vet vi också att den vanligaste åldern på den som lyfter socialbidrag är 18-25 år.
Jag tror inte att det i detta läge vore så klokt att börja tala om att generellt höja bidragen för att avhjälpa fattigdomen. Tvärtom så borde vi göra så att incitamenten för arbete istället ökar. Men när skillnaden mellan ett liv helt på bidrag och ett liv i arbete med låg inkomst är så låg som omkring 300 euro per månad så är utgångsläget riktigt svårt. Det kan inte vara lätt att gå från arbetslöshet till arbete om man vinner 300 euro på att jobba 160 timmar. Med knappt 2 euro per timme lockar man knappast in så många nya på arbetsmarknaden. Detta är en politisk utmaning. För de flesta tror jag personligen att arbete är en bättre lösning än bidrag.
Anthonio Salminen (fs)
måndag 21 maj 2007
Föredrag om skatter
Tid: Onsdagen den 23 maj 2007 kl. 19-21
Plats: Ålands lagting
Målgrupp: Medlemmar i frisinnad samverkan r.f.
Ledare: Tony Salminen
Arrangör: Styrelsen för frisinnad samverkan r.f.
Upplägg: Först presentation av fakta och sedan diskussion
Om innehållet:
Vill du veta vad ”klumpsumma och flitpeng” är och vad det betytt i reda pengar för Åland på senare år? Är du nyfiken på vad ”platt skatt” är och vad det innebär i praktiken? Vill du lära dig mer om beskattning eller dela med dig av dina synpunkter på saken så kom med!
Vi bjuder på kaffe och kaka!
Agenda:
· Presentation av Ålands nuvarande ”skattesystem” (klumpsummor och flitpengar åren 1993-2007)
· Presentation av Magnus Lundbergs vision om ”platt skatt” för Åland
· Presentation av Islands skattesystem
· Vad vill vi frisinnade göra på skatteområdet?
Välkomna!
Plats: Ålands lagting
Målgrupp: Medlemmar i frisinnad samverkan r.f.
Ledare: Tony Salminen
Arrangör: Styrelsen för frisinnad samverkan r.f.
Upplägg: Först presentation av fakta och sedan diskussion
Om innehållet:
Vill du veta vad ”klumpsumma och flitpeng” är och vad det betytt i reda pengar för Åland på senare år? Är du nyfiken på vad ”platt skatt” är och vad det innebär i praktiken? Vill du lära dig mer om beskattning eller dela med dig av dina synpunkter på saken så kom med!
Vi bjuder på kaffe och kaka!
Agenda:
· Presentation av Ålands nuvarande ”skattesystem” (klumpsummor och flitpengar åren 1993-2007)
· Presentation av Magnus Lundbergs vision om ”platt skatt” för Åland
· Presentation av Islands skattesystem
· Vad vill vi frisinnade göra på skatteområdet?
Välkomna!
lördag 19 maj 2007
Veckobrev v.9 Tony Salminen
Bästa frisinnade vänner!
Mitt veckobrev handlar om motivation och drivkrafter. När jag slog upp Ålandstidningen idag så fastnade mina ögon på rubriken ”Rekordvinst i Ålandsbanken” och då drog jag mig till minnes vad bankens vice VD Edgar Vickström sade under en föreläsning i Ålands lyceum i oktober 2006. Han talade då om att människor går omkring och lyssnar på Wii FM. Jag trodde först att han talade om någon sorts radiokanal men efter ett tag så fattade jag att det var frågan om en förkortning av det engelska uttrycket What's in it For Me? Vilket fritt översatt blir ungefär -vad ger det mig? Vickström menade att man inom företagsvärlden liksom i skolan och på i princip alla andra platser i samhället kunde driva människor att prestera bättre genom att belöna goda prestationer.
I samma veva läste jag också Thor-Alf Eliassons bok ”Viking Line i backspegeln” som är en kort historik över Viking Lines otroligt framgångsrika tillkomst och expansion. I boken finns en mening som säger väldigt mycket om kulturen i bolaget. Eliasson skriver att företaget använt ”motivationen som främsta drivkraft, oavsett uppgiftens art” och detta tror jag personligen att varit mycket viktigt för företagets framgång. Ett företag där varje medarbetare sporras till goda prestationer, oavsett om det gäller lagerbiträdet under däck eller befälhavaren uppe på bryggan, har en konkurrensfördel av stor vikt.
Jag tror också att vi politiker kan lära mycket av det ovanstående. Om vi inom utbildningspolitiken exempelvis lyckas skapa morötter som gör att elever sporras att prestera ännu bättre i skolan så får näringslivet i förlängningen tillgång till ännu kunnigare arbetskraft. Om vi ökar lönespridningen även inom offentlig sektor så får vi också mer utrymme för att belöna goda arbetsprestationer. För oss frisinnade som tror på den enskilda människan och dess vilja och förmåga att med egen kraft skapa sig ett gott liv är motivation och drivkraft definitivt något att lägga bakom örat.
Anthonio Salminen (fs)
Mitt veckobrev handlar om motivation och drivkrafter. När jag slog upp Ålandstidningen idag så fastnade mina ögon på rubriken ”Rekordvinst i Ålandsbanken” och då drog jag mig till minnes vad bankens vice VD Edgar Vickström sade under en föreläsning i Ålands lyceum i oktober 2006. Han talade då om att människor går omkring och lyssnar på Wii FM. Jag trodde först att han talade om någon sorts radiokanal men efter ett tag så fattade jag att det var frågan om en förkortning av det engelska uttrycket What's in it For Me? Vilket fritt översatt blir ungefär -vad ger det mig? Vickström menade att man inom företagsvärlden liksom i skolan och på i princip alla andra platser i samhället kunde driva människor att prestera bättre genom att belöna goda prestationer.
I samma veva läste jag också Thor-Alf Eliassons bok ”Viking Line i backspegeln” som är en kort historik över Viking Lines otroligt framgångsrika tillkomst och expansion. I boken finns en mening som säger väldigt mycket om kulturen i bolaget. Eliasson skriver att företaget använt ”motivationen som främsta drivkraft, oavsett uppgiftens art” och detta tror jag personligen att varit mycket viktigt för företagets framgång. Ett företag där varje medarbetare sporras till goda prestationer, oavsett om det gäller lagerbiträdet under däck eller befälhavaren uppe på bryggan, har en konkurrensfördel av stor vikt.
Jag tror också att vi politiker kan lära mycket av det ovanstående. Om vi inom utbildningspolitiken exempelvis lyckas skapa morötter som gör att elever sporras att prestera ännu bättre i skolan så får näringslivet i förlängningen tillgång till ännu kunnigare arbetskraft. Om vi ökar lönespridningen även inom offentlig sektor så får vi också mer utrymme för att belöna goda arbetsprestationer. För oss frisinnade som tror på den enskilda människan och dess vilja och förmåga att med egen kraft skapa sig ett gott liv är motivation och drivkraft definitivt något att lägga bakom örat.
Anthonio Salminen (fs)
Med platt skatt ökar välfärden
En torsdag kväll i mitten av februari var jag och lyssnade på en föreläsning om Islands skattesystem i Ålands lagting. Det var Centern som bjudit in Jomalas före detta kommundirektör Per Ekström som numera bor och jobbar som ekonom på Island. Det visade sig att han var en mycket pedagogisk och sakkunnig föreläsare. Centerns förträffliga riksdagskandidat och skatteexpert Magnus Lundberg fungerade som moderator.
Island är en ö med 300 000 innevånare och de har redan en platt inkomstskatt på 36 %, en låg bolagskatt på 18 %, en ännu lägre kapitalskatt på 10 %, ingen förmögenhetsskatt och de har en ekonomi som blomstrar. Medellönen på Island är hela 50 000 € per år och företagandet har stimulerats genom skattesänkningar.
Nästan alla förstår att företag drar sig dit skatterna är låga men många undrar säkert vad det är för vits med platt skatt på lön? Jag tror personligen att svaret är att platt skatt gör det lönsammare att arbeta och att arbete är själva grunden till välfärd och välstånd. Finland är faktiskt sedan många år på god väg mot ett allt plattare skattesystem. I slutet av 1990-talet betalade vi finländare progressiv statsskatt redan vid inkomster på 7 737 euro per år men idag är inkomster under 12 400 euro helt befriade från progressiv statsskatt.
År 1998 var den högsta statsskatten i Finland 38 procent men idag är den 6 procentenheter lägre eller 32 procent och detta oberoende av hur mycket mer man förtjänar. När Finland lindrat beskattningen så har de också stegvis gått mot ett allt plattare skattesystem. Kommunalskatten är redan platt i Finland och den ligger ofta på nivån 16-18 %.
Det är också ett faktum är att den platta skatt som vår borgerliga riksdagskandidat Magnus Lundberg förespråkar påminner om Islands nuvarande system och att Finland alltså är på god väg mot något liknande.
Men varför är då våra åländska sossar och liberaler så svalt inställda till platt skatt? Jag tror att det beror på att de inte riktigt förstått vad platt skatt egentligen innebär. Eller för att vara mer exakt att de inte riktigt förstått vad ett generöst grundavdrag innebär. På Island är grundavdraget cirka 12 000 euro per år vilket innebär att islänningar inte betalar skatt alls på inkomster under cirka 1 000 euro per månad. På den överskjutande delen betalar islänningarna 35,72 procent i skatt.
I Magnus skattevision är grundavdraget lite lägre eller 8 000 euro per år samtidigt som den platta skatten är 30 procent vilket exempelvis innebär att en löntagare betalar 0 procent i skatt på de första 8 000 euro och 30 procent på de följande 8 000 så att snittet blir 15 procent på inkomsten 16 000 euro per år. Det smarta grundavdraget gör alltså att den effektiva skatten varierar mellan 0 procent och 30 procent trots att skatten i grunden är helt proportionell.
Platt skatt är rättssäkert därför att det är enkelt och obyråkratisk. En annan viktig fördel med införande av platt skatt är att vanligt folk inte drabbas av lika höga marginaleffekter när de jobbar mer eller tar på sig mer krävande arbetsuppgifter. I dagsläget är det inte alltid så intressant när uppåt hälften av en inkomstökning äts upp av marginalskatten.
Med Magnus system skulle alla få behålla minst 70 procent av en inkomstökning oberoende av lönenivån. Om den som jobbar får behålla en större del av sin lön så ökar motivationen för arbete och det är inte helt fel för ett samhälle som står inför arbetskraftsbrist. Lägre skatter ökar också konkurrenskraften i ett land och stimulerar den ekonomiska tillväxten. Tänk också vad sporrande det vore för våra studerade att få lönen från sommarjobbet helt skattefritt.
För den som är mer intresserad av vad platt skatt innebär för en löntagare så finns det härintill ett par diagram. Diagram 1 jämför Finlands nuvarande progressiva skattesystem med Islands och Magnus platta skattesystem. Diagram 2 visar att Finlands nuvarande progressiva beskattning har vissa likheter med ett platt skattesystem med 41 % skatt på inkomster över 12.285 euro per år.
Anthonio Salminen (fs)
Diagrammen finns på länken nedan:
http://www.fs.aland.fi/.composer/upload/fs-aktuellt.pdf
Island är en ö med 300 000 innevånare och de har redan en platt inkomstskatt på 36 %, en låg bolagskatt på 18 %, en ännu lägre kapitalskatt på 10 %, ingen förmögenhetsskatt och de har en ekonomi som blomstrar. Medellönen på Island är hela 50 000 € per år och företagandet har stimulerats genom skattesänkningar.
Nästan alla förstår att företag drar sig dit skatterna är låga men många undrar säkert vad det är för vits med platt skatt på lön? Jag tror personligen att svaret är att platt skatt gör det lönsammare att arbeta och att arbete är själva grunden till välfärd och välstånd. Finland är faktiskt sedan många år på god väg mot ett allt plattare skattesystem. I slutet av 1990-talet betalade vi finländare progressiv statsskatt redan vid inkomster på 7 737 euro per år men idag är inkomster under 12 400 euro helt befriade från progressiv statsskatt.
År 1998 var den högsta statsskatten i Finland 38 procent men idag är den 6 procentenheter lägre eller 32 procent och detta oberoende av hur mycket mer man förtjänar. När Finland lindrat beskattningen så har de också stegvis gått mot ett allt plattare skattesystem. Kommunalskatten är redan platt i Finland och den ligger ofta på nivån 16-18 %.
Det är också ett faktum är att den platta skatt som vår borgerliga riksdagskandidat Magnus Lundberg förespråkar påminner om Islands nuvarande system och att Finland alltså är på god väg mot något liknande.
Men varför är då våra åländska sossar och liberaler så svalt inställda till platt skatt? Jag tror att det beror på att de inte riktigt förstått vad platt skatt egentligen innebär. Eller för att vara mer exakt att de inte riktigt förstått vad ett generöst grundavdrag innebär. På Island är grundavdraget cirka 12 000 euro per år vilket innebär att islänningar inte betalar skatt alls på inkomster under cirka 1 000 euro per månad. På den överskjutande delen betalar islänningarna 35,72 procent i skatt.
I Magnus skattevision är grundavdraget lite lägre eller 8 000 euro per år samtidigt som den platta skatten är 30 procent vilket exempelvis innebär att en löntagare betalar 0 procent i skatt på de första 8 000 euro och 30 procent på de följande 8 000 så att snittet blir 15 procent på inkomsten 16 000 euro per år. Det smarta grundavdraget gör alltså att den effektiva skatten varierar mellan 0 procent och 30 procent trots att skatten i grunden är helt proportionell.
Platt skatt är rättssäkert därför att det är enkelt och obyråkratisk. En annan viktig fördel med införande av platt skatt är att vanligt folk inte drabbas av lika höga marginaleffekter när de jobbar mer eller tar på sig mer krävande arbetsuppgifter. I dagsläget är det inte alltid så intressant när uppåt hälften av en inkomstökning äts upp av marginalskatten.
Med Magnus system skulle alla få behålla minst 70 procent av en inkomstökning oberoende av lönenivån. Om den som jobbar får behålla en större del av sin lön så ökar motivationen för arbete och det är inte helt fel för ett samhälle som står inför arbetskraftsbrist. Lägre skatter ökar också konkurrenskraften i ett land och stimulerar den ekonomiska tillväxten. Tänk också vad sporrande det vore för våra studerade att få lönen från sommarjobbet helt skattefritt.
För den som är mer intresserad av vad platt skatt innebär för en löntagare så finns det härintill ett par diagram. Diagram 1 jämför Finlands nuvarande progressiva skattesystem med Islands och Magnus platta skattesystem. Diagram 2 visar att Finlands nuvarande progressiva beskattning har vissa likheter med ett platt skattesystem med 41 % skatt på inkomster över 12.285 euro per år.
Anthonio Salminen (fs)
Diagrammen finns på länken nedan:
http://www.fs.aland.fi/.composer/upload/fs-aktuellt.pdf
Så här ger plattare skatt ökad välfärd
Svar till Jan Liljehages insändare i Nya Åland 9/3-2007:
Välfärd är inte enbart sådant som den offentliga sektorn producerar med hjälp av våra skatter (vård, omsorg, skola osv.) utan det är också annat. Till exempel att vanligt folk får behålla så mycket av sin bruttolön, så att de efter att skatten är dragen, även har råd med kläder på kroppen, mat på bordet och värme i stugan. På Åland och i andra mer utvecklade samhällen ingår dessutom utlandsresor, kulturupplevelser, leksaker, biobesök, mobiltelefoner, fritid, valfrihet och mycket annat i det som normalt räknas till goda levnadsvillkor. Åtminstone för den som är strävsam och därför med rätta har råd att unna sig lite mer.Om det vore så enkelt att maximal välfärd uppnåddes enbart genom att införa så mycket offentlig service som möjligt så vore nog skattetrycket 100 procent för länge sedan men så är det lyckligtvis inte. Tvärtom så tror jag alltså att vissa av våra nordiska välfärdssamhällen skulle må bättre av lite mindre offentlig service, mer valfrihet och ett lindrigare skattetryck.
Det är här som ett plattare skattesystem kan göra nytta. Om vi fortsätter på den inslagna vägen och lindrar beskattningen så blir det per automatik lönsammare att arbeta. Om fler börjar producera mer så får vi också råd att unna oss mer och då ökar välfärden totalt sett.
Anthonio Salminen (fs)
Välfärd är inte enbart sådant som den offentliga sektorn producerar med hjälp av våra skatter (vård, omsorg, skola osv.) utan det är också annat. Till exempel att vanligt folk får behålla så mycket av sin bruttolön, så att de efter att skatten är dragen, även har råd med kläder på kroppen, mat på bordet och värme i stugan. På Åland och i andra mer utvecklade samhällen ingår dessutom utlandsresor, kulturupplevelser, leksaker, biobesök, mobiltelefoner, fritid, valfrihet och mycket annat i det som normalt räknas till goda levnadsvillkor. Åtminstone för den som är strävsam och därför med rätta har råd att unna sig lite mer.Om det vore så enkelt att maximal välfärd uppnåddes enbart genom att införa så mycket offentlig service som möjligt så vore nog skattetrycket 100 procent för länge sedan men så är det lyckligtvis inte. Tvärtom så tror jag alltså att vissa av våra nordiska välfärdssamhällen skulle må bättre av lite mindre offentlig service, mer valfrihet och ett lindrigare skattetryck.
Det är här som ett plattare skattesystem kan göra nytta. Om vi fortsätter på den inslagna vägen och lindrar beskattningen så blir det per automatik lönsammare att arbeta. Om fler börjar producera mer så får vi också råd att unna oss mer och då ökar välfärden totalt sett.
Anthonio Salminen (fs)
Svar till Erland om "platt skatt"
Svar till Olof Erlands insändare i Nya Åland 13.3.2007
Det är kul att Olof Erland läst min insändare om ”platt skatt” och även hjälper till att debattera den viktiga och spännande frågan om vår framtida beskattning. Att han inte håller med mig om allt visste jag på förhand. Däremot har jag fått mycket positiv feedback från många andra samhällsintresserade ålänningar.
Det finns dock några saker som jag vill förtydliga. För det första så är det inte nödvändigt att Åland tar över hela beskattningsbehörigheten för att driva fram ett plattare skattesystem. Vi kan gärna fortsätta på den inslagna vägen och platta till och lindra beskattningen, steg för steg, via riksdag och lagting några år till. Om vår nya riksdagsledamot gör som Roger Jansson och en majoritet i tidigare riksdagar gjort, det vill säga arbetar för lägre marginalskattesatser och bättre avdrag i statsbeskattningen, så lindras vårt skattetryck lika väl. Här på hemmaplan kan vi gärna fortsätta att lindra beskattningen genom att förbättra Ålandsavdraget i kommunalbeskattningen.
För det andra så vidhåller jag att lite lägre och lite plattare skatter leder till lite bättre välfärd i vårt samhälle men det är en ideologisk fråga så där får var och en tro och tycka vad den vill. För det tredje så kan man inte säga vad som är exakt rätt skattesats i framtiden. Det beror exempelvis på vad våra grannländer gör med sina skatter och framför allt vilken politik som Ålands folk röstar fram i kommande val. För det fjärde, om ovanstående successiva skattesänkningar innebär att vår självstyrelse får ett ökat reellt värde för vanliga ålänningar så tror jag att fler och fler blir sugna på mer självbestämmande. Kanske till och med på skatteområdet.
Anthonio Salminen (fs)
Det är kul att Olof Erland läst min insändare om ”platt skatt” och även hjälper till att debattera den viktiga och spännande frågan om vår framtida beskattning. Att han inte håller med mig om allt visste jag på förhand. Däremot har jag fått mycket positiv feedback från många andra samhällsintresserade ålänningar.
Det finns dock några saker som jag vill förtydliga. För det första så är det inte nödvändigt att Åland tar över hela beskattningsbehörigheten för att driva fram ett plattare skattesystem. Vi kan gärna fortsätta på den inslagna vägen och platta till och lindra beskattningen, steg för steg, via riksdag och lagting några år till. Om vår nya riksdagsledamot gör som Roger Jansson och en majoritet i tidigare riksdagar gjort, det vill säga arbetar för lägre marginalskattesatser och bättre avdrag i statsbeskattningen, så lindras vårt skattetryck lika väl. Här på hemmaplan kan vi gärna fortsätta att lindra beskattningen genom att förbättra Ålandsavdraget i kommunalbeskattningen.
För det andra så vidhåller jag att lite lägre och lite plattare skatter leder till lite bättre välfärd i vårt samhälle men det är en ideologisk fråga så där får var och en tro och tycka vad den vill. För det tredje så kan man inte säga vad som är exakt rätt skattesats i framtiden. Det beror exempelvis på vad våra grannländer gör med sina skatter och framför allt vilken politik som Ålands folk röstar fram i kommande val. För det fjärde, om ovanstående successiva skattesänkningar innebär att vår självstyrelse får ett ökat reellt värde för vanliga ålänningar så tror jag att fler och fler blir sugna på mer självbestämmande. Kanske till och med på skatteområdet.
Anthonio Salminen (fs)
Heta åsikter om utbildningen på Åland
Det är säkert många som frågar sig varför det finns så mycket heta åsikter kring just Ålands lyceums roll inom den nya samordnade gymnasieskolan på Åland.
Det är säkert många som frågar sig varför det finns så mycket heta åsikter kring just Ålands lyceums roll inom den nya samordnade gymnasieskolan på Åland. Personligen tror vi att det beror på att lyceet är den enda studieförberedande skolan på Åland samtidigt som den absolut viktigaste skiljelinjen mellan olika gymnasieskolor är just huruvida de är studieförberedande eller yrkesinriktade. Alla som är någorlunda insatta i utbildningsfrågor vet att det vore en stor olycka om våra fina praktiska yrkesutbildningar, som exempelvis kock, elektriker och frisör, blir så teoretiska att de nyexaminerade blir oanvändbara i yrkeslivet. På samma sätt vore det olyckligt om våra ungdomar som siktar på teoretiskt krävande universitet och högskoleutbildningar inte får bästa möjliga teoretiska grund från gymnasiet.
Det andra som man måste ha klart för sig är att när vi på Åland för samman våra sex yrkesinriktade skolor och vår enda studieförberedande skola i en gemensam organisation så uppstår det, oavsett om man vill det eller inte, ett stort tryck på likriktning. För att balansera upp detta tryck så måste man nödvändigt vidta en rad aktiva åtgärder. En förnuftig och framkomlig väg är då att redan i lagstiftningen ge lyceet en betydligt mer fristående ställning och sedan i de kommande styrdokumenten som exempelvis läroplansgrunder och läroplaner mycket tydligt betona vikten av att det fortsättningsvis finns innehållsmässiga skillnader mellan den studieförberedande och den yrkesinriktade utbildningen.
Anthonio Salminen (fs)
Det är säkert många som frågar sig varför det finns så mycket heta åsikter kring just Ålands lyceums roll inom den nya samordnade gymnasieskolan på Åland. Personligen tror vi att det beror på att lyceet är den enda studieförberedande skolan på Åland samtidigt som den absolut viktigaste skiljelinjen mellan olika gymnasieskolor är just huruvida de är studieförberedande eller yrkesinriktade. Alla som är någorlunda insatta i utbildningsfrågor vet att det vore en stor olycka om våra fina praktiska yrkesutbildningar, som exempelvis kock, elektriker och frisör, blir så teoretiska att de nyexaminerade blir oanvändbara i yrkeslivet. På samma sätt vore det olyckligt om våra ungdomar som siktar på teoretiskt krävande universitet och högskoleutbildningar inte får bästa möjliga teoretiska grund från gymnasiet.
Det andra som man måste ha klart för sig är att när vi på Åland för samman våra sex yrkesinriktade skolor och vår enda studieförberedande skola i en gemensam organisation så uppstår det, oavsett om man vill det eller inte, ett stort tryck på likriktning. För att balansera upp detta tryck så måste man nödvändigt vidta en rad aktiva åtgärder. En förnuftig och framkomlig väg är då att redan i lagstiftningen ge lyceet en betydligt mer fristående ställning och sedan i de kommande styrdokumenten som exempelvis läroplansgrunder och läroplaner mycket tydligt betona vikten av att det fortsättningsvis finns innehållsmässiga skillnader mellan den studieförberedande och den yrkesinriktade utbildningen.
Anthonio Salminen (fs)
Mer eller mindre politik?
I en kommentar till ”Vitboken för utveckling av Ålands självbestämmanderätt” skriver Olof Erland att Ålands politiker borde reducera sin inblandning i marknadsekonomins affärsverksamhet genom att låta bli att försöka bestämma mer över skatterna. Men om Ålands politiker låter bli att bestämma över skatterna så blir det ju de finska politikernas skattesystem som gäller på Åland. Blir det mindre politisk inblandning om Finlands politiker bestämmer åt oss än om Ålands politiker gör samma sak?
Anthonio Salminen (fs)
Anthonio Salminen (fs)
Höj stödet till anhöriga som vårdar i hemmet
Om en barnfamilj med ett barn under 3 år avstår ifrån en kommunal barnomsorgsplats kan de i normalfallet ansöka om ett ”hemvårdstöd” på 388,51 euro per månad eller knappt 4.700 euro per år. Eftersom en barnomsorgsplats i exempelvis Mariehamn kostar ungefär 10.000 euro per år så sparar kommunen cirka 5.300 euro per år för varje familj som ordnar sin barnomsorg på egen hand.
Om en anhörig sköter en mycket hjälpbehövande åldring, svårt sjuk eller handikappad person i staden så kan den ansöka om ett stöd för närståendevård på högst 578,35 euro per månad eller cirka 6.940 euro per år. Om alternativet är en plats på Trobergshemmet, Gullåsen eller något liknande boende som kostar omkring 50.000 euro per år så sparar kommunen över 40.000 euro per år för varje ”hjälpbehövande klient” som ordnar sin omsorg på egen hand.
Jag tycker att den enkla kalkylen ovan visar att det vore ekonomsikt förnuftigt att satsa mer på stödet till anhöriga som sköter omsorgen om barn och gamla i hemmet. Förutom den rent ekonomiska vinsten så finns det ju även en välfärdsvinst att inkassera.
Anthonio Salminen (fs)
Om en anhörig sköter en mycket hjälpbehövande åldring, svårt sjuk eller handikappad person i staden så kan den ansöka om ett stöd för närståendevård på högst 578,35 euro per månad eller cirka 6.940 euro per år. Om alternativet är en plats på Trobergshemmet, Gullåsen eller något liknande boende som kostar omkring 50.000 euro per år så sparar kommunen över 40.000 euro per år för varje ”hjälpbehövande klient” som ordnar sin omsorg på egen hand.
Jag tycker att den enkla kalkylen ovan visar att det vore ekonomsikt förnuftigt att satsa mer på stödet till anhöriga som sköter omsorgen om barn och gamla i hemmet. Förutom den rent ekonomiska vinsten så finns det ju även en välfärdsvinst att inkassera.
Anthonio Salminen (fs)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)