onsdag 26 november 2008

Det är progressiviteten som orsakar orättvisan

I torsdagens Nya Åland skriver Harriet Tuominen förtjänstfullt om ett konkret exempel som belyser orättvisan med dagens progressiva beskattning. På grund av progressiviteten så stiger tyvärr skattesatsen med inkomsten. Man betalar exempelvis cirka 10 procent i skatt på årsinkomsten 15.000 men 20 procent i skatt på inkomsten 30.000 euro.

Detta betyder rent konkret att en familj med två låginkomsttagare med vardera 15.000 euro i årsinkomst tillsammans betalar totalt 3.000 euro i skatt samtidigt som en familj med en enda medelinkomsttagare som förtjänar 30.000 betalar 6.000 euro eller dubbelt mer i skatt trots att familjernas totala inkomster alltså är exakt densamma. Om skattesystemet istället var proportionerlig så skulle bägge familjer betala exakt lika mycket i skatt.

Med risk för att vara övertydlig, om den proportionerliga skatten exempelvis vore 15 procent så skulle bägge familjer betala exakt lika mycket i skatt eftersom 15 procent på 15.000 plus 15 procent på 15.000 är exakt lika mycket som 15 procent på 30.000 euro. Slutsatsen är alltså att politikerna borde avskaffa progressiviteten i beskattningen och istället inför en proportionell beskattning (en fast skatteprocent) så att rättvisan ökar.

Anthonio Salminen (fs)

fredag 21 november 2008

En insändare för Ålands självstyrelse och svenskan (del 1)

Det är beklagligt att Ålands handelskammare och Tidningen Åland sedan en tid tillbaka bedriver en sorglig kampanj mot näringsrätten och jordförvärvsreglerna. Med tanke på att dessa åländska specialregler är mycket viktiga beståndsdelar i Ålands självstyrelse och helt nödvändiga i en helhet av åländska instrument som behövs för att långsiktigt kunna bevara ålänningarnas svenska språk och kultur så känns detta motarbetande av självstyrelsen väldigt tråkigt. Jag kan inte tro att det finns åländska krafter som med vett och vilja bekämpar självstyrelsen och ålänningarna inifrån så jag utgå ifrån att kampanjen beror på någon sorts okunskap eller åtminstone brist på förståelse för hur reglerna egentligen är kopplade till bevarandet av vårt språk och kultur.

Jag skall därför kort försöka förklara hur jag anser att reglerna är kopplade till bevarandet av vårt språk och kultur. Det första som man måste konstatera är att språket och kulturen inte sitter i träden, stenarna och bergen på Åland utan i oss personer som bor långsiktigt på Åland. För att kunna upprätthålla och bevara vårt svenska språk och kultur så är det alltså helt nödvändigt att Åland befolkas av en svenskspråkig fast bosatt befolkning. Det är, som de flesta redan förstår, ingen slump att just kunskaper i svenska och krav på fast bosättning är två viktiga krav för att få hembygdsrätt.

I korthet kan man säga att syftet med jordförvärvsreglerna är ”att hålla åländsk jord i åländska händer” och att tanken bakom näringsrätten är ”att näringsutövnigen på Åland skall handhas av lokalbefolkningen”. Man behöver knappast vara en kärnfysiker för att förstå att det gagnar bevarandet av ålänningarnas svenska språk och kultur att jorden på Åland ägas av just svenskspråkiga lokalt bosatta ålänningar och att det av samma skäl är väldigt viktigt att företagen på Åland drivs av just svenskspråkiga lokalt bosatta ålänningar.

Man kan även se ålänningarnas exklusiva rätt till markägandet på Åland som en praktisk förutsättning för att vi alls skall kunna bo och leva på Åland och på samma sätt kan man se näringsrätten som en exklusiv och praktisk rätt och möjlighet för lokalbefolkningen att kunna försörja sig lokalt på Åland.

Också med tanke på att Åland tillhör och utgör blott en halv procent av Finlands befolkning och att nästan alla ålänningar talar svenska och nästan alla i Finland talar finska så är dessa specialregler utomordentligt viktiga skydd mot den typ av förfinskning som i värsta fall kunde uppstå genom ett stort markägande och en omfattande näringsutövning av finskspråkiga personer som inte är bosatta på Åland. För att kunna förstå självstyrelsen, hembygdsrätten, näringsrätten och jordförvärvsreglerna så måste man ha en förmåga att tänka långsiktigt och i flera logiska steg.

Anthonio Salminen (fs)

Självstyrelsen och specialreglerna har gynnat oss (del 2)

Någon kanske tror att det långsiktiga och viktiga värnandet om vårt svenska språk och vår kultur via hembygsrätten, näringsrätten och jordförvärvsrätten gjort Åland till ett slutet samhälle med dålig ekonomi och svag konkurrenskraft. Inget kunde vara mera fel. Sedan år 1970 har till exempel Ålands befolkning ökat från knappt 21.000 till drygt 27.000 eller med drygt 6.000 personer. I medeltal blir det över 170 nya ålänningar per år. Hela 31 % av dom som idag bor på Åland är födda utanför Åland så Åland är förmodligen ett av världens mest öppna samhällen.

Det finns förmodligen många små samhällen ute i världen som är avundsjuka på Ålands rikliga och blomstrande näringsliv. Det är sällsynt att blott 27.000 människor kan skapa en bruttonationalprodukt på en miljard euro per år av egen kraft och upprätthålla långt över 2.000 företag. Utslaget i BNP per capita ligger Åland 21 % över resten av Finland och hela 37 % över EU snittet.

Konkurrenskraften är det heller inget fel på. Tänk att just Ålandsbanken var den bank som klarade sig utan statligt bankstöd under bankkrisen i mitten av 1990-talet då många banker även runt om i världen måste räddas av staten. Nu på 2000-talet är det igen en åländsk bank som gör så fantastiskt bra IT-banksystem så att de kan sälja det till andra banker i Finland. Att just lilla åländska PAF erbjuder Internetspel som av många finländare upplevs som klart bättre än stora Veikkaus är också ett tydligt tecken på god konkurrenskraft. På sjön så är exempelvis åländska Viking Line sedan årtionden ett erkänt duktigt och framgångsrikt rederi i den mycket tuffa kryssningsbranschen. Dessutom har Åland en stor mängd småföretag som är framgångsrika i många olika branscher både på hemmamarknaden och utanför Åland vilket visar att konkurrens är bra för Ålands utveckling när det sker på lika villkor, dvs på självstyrelsens villkor.

Slutsatsen är att Åland sedan årtionden utvecklats mycket väl med självstyrelsen och specialreglerna och att Åland är ett mycket öppet och trivsamt samhälle med en mycket dynamisk och öppen ekonomi. Jag tror inte att denna positiva utveckling skett trots, utan tack vare, självstyrelsen och särrättigheterna som på något lyckligt sätt både ”tvingat oss” och ”gett oss möjligheten” att på ett framgångsrikt sätt ta saker i egna händer. Bästa ålänningar, låt inte någon ta självstyrelsen, svenskan, kulturen och alla fina grundläggande förutsättningar ifrån oss.

Anthonio Salminen (fs)

tisdag 11 november 2008

Avdrag sänker den effektiva skatten

Signaturen ”Undrande” önskar att jag förklarar hur det kommer sig att en person som förtjänar under 900 euro per månad betalar mindre än 6 % i skatt. Med tanke på att redan kommunalskatten är 16 % i Mariehamn så låter detta påstående säkert underligt och därmed är det fullt motiverat att önska sig en förklaring.

I tabellen här intill finns skattestyrelsens uppgifter om skatten för en icke kyrkskriven Mariehamnare år 2008. Som framgår av tabellen så betalar en stadsbo exempelvis exakt 607, 36 euro i skatt på en bruttolön om 10.000 euro per år. Skatten i exemplet motsvarar alltså 6,1 % av bruttolönen. Orsaken till att stadsbon inte betalar 1.600 euro eller 16 % på bruttoinkomsten 10.000 euro är att det finns ”automatiska avdrag” inbyggda i skattesystemet.

Eftersom skatten räknas ut på den beskattningsbara inkomsten, som är väsentligt lägre på grund av diverse automatiska avdrag, så blir den effektiva skatten 6,1 % i exemplet. Det viktigaste avdraget är förvärvsinkomstavdraget som är cirka 3.188 euro i exemplet.

Sammanfattningsvis kan man säga att de automatiska avdragen i beskattningen sänker den effektiva skatten men de gör också i praktiken kommunalskatten progressiv. Om man betänker att man i år inte betalar någon statsskatt alls på inkomster under 12.600 euro per år så ser man tydligt, på de första raderna i tabellen, att den effektiva kommunalskatten faktiskt är progressiv.

Den som vill veta mer om detaljerna i beskattningen kan själv gå in på skattestyrelsens hemsida http://www.skatt.fi/ och klicka på länken Skatteprocenträknaren för år 2008 som finns till höger på hemsidan.

Anthonio Salminen (fs)

söndag 9 november 2008

Kort om mig från fs hemsida

Namn: Anthonio ”Tony” Salminen

Född: 9 november 1966

Familj: fru och två barn

Jobb: dataansvarig på Ålands lyceum, Ålands handelsläroverk och Ålands vårdinstitut

Kontaktuppgifter: tony.salminen@aland.net

Politiska uppdrag: Ordförande för landskapsrevisorerna, ledamot i stadsfullmäktige, viceordförande i FAB Marstad, andre viceordförande i frisinnad samverkans styrelse, ersättare i Mariehamns socialnämnd och ersättare i kommunförbundets styrelse.

Fritidsintressen: politik, ekonomi, Grekland, datorer, familjen, promenader, matlagning, godsaker m.m.

Tre ord som beskriver mig: ekonomisk, uthållig och lite fyrkantig

Det visste ni inte om mig: i vissa kretsar kallas jag för Pirkka-pappan (snål person)

En gång gjorde jag bort mig när: om man gör bort sig lite varje dag så minns man ingen speciell gång ;-)

Jag är med i FS för att: jag gillar partiets mix mellan individens ansvar och frihet

Mina hjärtefrågor är: jag är beredd att jobba rysligt hårt för Ålands självstyrelse och det svenska språket. Social-, utbildnings- och skattepolitik gillar jag också. I mina insändare skriver jag ofta om skatter, bidrag, avgifter och barnomsorgspengen. Jag tycker att vår hembygdsrätt är världens bästa språkskydd.

http://www.fs.ax/article.con?iArticle=76

torsdag 30 oktober 2008

Arbete kan hjälpa många ur fattigdomen

Enligt ÅSUB:s fattigdomsutredning från år 2007 så var en klar majoritet av de hushåll som ligger under fattigdomsgränsen i arbetsför ålder (16-64 år). Många av de 13,1 procent fattiga hushållen skulle förmodligen kunna minska sin fattigdom genom att börja arbeta mer. Som framgår av Tabell 1 så är hela 57 procent eller 883 av de totalt 1550 fattiga hushållen i en sådan ålder att de skulle kunna öka sitt deltagande på arbetsmarknaden om deras förutsättningar för arbete förbättrades. Detta är definitivt en betydande arbetskraftsreserv som vi politiker borde intressera oss för mer särskilt nu när det åländska samhället står inför en framtida arbetskraftsbrist.

Med tanke på att en person som förtjänar under 900 euro per månad betalar mindre än 6 procent i inkomstskatt så inser man snabbt att det inte finns så stora möjligheter att sporra till mer arbete via förändringar i skattesystemet. Det är snarare via förändringar i socialförsäkringssystem, som exempelvis utkomststöd och bostadsbidrag, som man skulle kunna öka fattigas motivation för arbete.

Tack vare självstyrelsen så har Åland egen behörighet på dessa områden och därmed kan vi förbättra situationen för Ålands fattiga, om den politiska viljan finns. Med kännedom om att en inkomstökning på exempelvis 100 euro i vissa extrema fall kan innebära att bidragen minskar med 100 euro så inser man lätt att motivationen för arbete inte alltid är på topp. För den grupp fattiga som ÅSUB lyfter fram så är det skrämmande vanligt att mellan 50 och 100 procent av en inkomstökning äts upp av kombinationen minskade bidrag och höjda skatter och avgifter. Här har vi åländska politiker en mycket konkret och viktig uppgift att lösa. Att fortsätta blunda för de faktiska förhållandena och dessutom försöka inbilla sig och andra att fattigdomen bara handlar om ”gamla pensionerade tanter och sjukpensionärer” är inget synsätt som jag kan omfatta.

Jag tänkte avsluta med lite mer konkret fakta om fattigdomen på Åland. I ÅSUB:s utredning gjordes ett antal djupintervjuer med socialarbetare ute på fältet och på sida 77 under rubriken Utkomststöd och arbete sägs bland annat följande ”En del klienter finner att det är mer fördelaktigt att gå hemma sysslolös än att försöka arbeta som inhoppare eller ta ett deltidsarbete". ÅSUB skriver på samma sida att ”Åsikterna bland socialarbetarna kring denna problematik är inte entydiga, men man verkar överens om att utkomststödet för unga klienter inte sällan är så stort att det passiviserar dem”.

I diagrammet över utkomststöd här intill (Figur 16 från sida 47 i rapporten) så ser man tydligt att den absolut största gruppen socialbidragstagare finns i åldersgruppen 18-25 år och att ungefär 9 av 10 socialbidragstagare faktiskt är i arbetsför ålder (under 65 år). Denna bild stämmer också väl med den information som exempelvis finns i Mariehamns stads bokslut för år 2007 där det står att hela 97 procent av socialbidragstagarna var under 65 år eller omvänt att endast 3 procent var över 65 år.

Anthonio Salminen (fs)







tisdag 28 oktober 2008

Sänk skatten med flitpengen

Jag tycker att det känns kul att mina insändare om beskattningen på Åland har fått en hel del respons och jag skall ärligt säga att jag avsiktligt varit ganska provokativ. Jag skall nu kort försöka sammanfatta varför jag vill sänka skatten och även ge ett konkret förslag på hur man kunde genomföra detta. Min förhoppning är att även socialdemokraterna gillar förslaget eller alternativt kommer fram med ett bättre förslag.

- Det är inte skatten utan arbete som skapar välfärd
- Det är rättvist att få behålla det som man förtjänar via arbete
- Den som betalar mycket skatt är mer solidarisk än den som betalar lite skatt
- Det ligger i samhällets och medborgarnas intresse att främja arbete och produktion

Tack vare flitpengen och självstyrelsen så har vi en fin möjlighet att sänka kommunalskatten och därmed främja arbete och produktion på Åland utan att det drabbar den kommunala servicen. Tanken bakom systemet med flitpeng var ju också att Åland skulle uppmuntras att främja näringslivet och den ekonomiska utvecklingen. Jag tycker att informationen i tabellen här intill visar att Ålands befolkning under lång tid arbetat och producerat väl och därmed gjort sig förtjänta av en uppmuntrande skattesänkning.

Tack vare ålänningarnas stora flit under de senaste 14 åren har landskapet Åland nu fått ihop en flitpeng på sammanlagt hela 197 miljoner. I genomsnitt har den varit 14 miljoner per år. Nuvarande Ålandsavdrag på 5 procent innebär att kommunalskatten sänks med cirka 3,5 miljoner eller med en knapp procentenhet. Eftersom kommunerna kompenseras av landskapet (via flitpengen) så drabbas inte den kommunala servicen av skattesänkningen. Pengarna går i praktiken från landskapsbudgeten till skattebetalarnas plånböcker. Varför inte passa på att öka Ålandsavdraget till 10 procent nästa år så att skatten sänks med ytterligare 3,5 miljoner. Sju miljoner är ändå bara hälften av vad flitpengen i genomsnitt varit de senaste 14 åren.

Anthonio Salminen (fs)


lördag 25 oktober 2008

Ge flitpengen till de flitiga

Att Nya Ålands Harriet Tuominen och jag har olika uppfattning om vad som är en rättvis och bra skattepolitik visste jag på förhand eftersom skatter är en mycket ideologisk fråga. Att Harriet inte förstår vad som avses med vedertagna begrepp som skattetryck och marginalskatt visste jag däremot inte men det är ju snarare hennes än mina problem.

När det gäller rättvisan i sakfrågan hur man borde återbetala flitpengen till Ålands överlag mycket duktiga och produktiva skattebetalare så tycker jag att det allmänna avdraget i kommunalbeskattningen är oslagbart. Rättvisan finns i och med att avdraget står i direkt proportion till hur mycket skatt man betalt in. Den som varit mycket solidarisk och betalt in mycket skatt får då ett större avdrag än den som varit mindre solidarisk och betalt in mindre skatt. Att ”ge flitpengen till de flitiga” kunde bli ett mycket fint åländsk måtto som är rättvist och som uppmuntrar till arbete och välfärd.

Anthonio Salminen (fs)

torsdag 23 oktober 2008

Det är inte skatt utan arbete som skapar välfärd!

För den som följer med skattepolitiken i exempelvis Finland och Sverige så är det välkänt att bägge regeringar strävar mot lägre skatt på arbete för att öka välfärden. I länder där det totala skattetrycket ligger omkring 45 procent av BNP och där en vanlig arbetare endast får behålla runt hälften av den sist intjänade hundralappen så det rimligt att tro att höga skatter åtminstone i vissa fall har en viss hämmande effekt på arbetslusten.

När nordiska regeringar och vanligt folk via statistik ser att statens skatteintäkter ökar år för år, inte trots, utan tack vare, successiva skattesänkningar så inser fler och fler sambandet mellan välfärd, arbete och skatt. Inte heller Åland kan långsiktigt konsumera mer än vad som produceras här och därför måste vi också se om vårt hus. För en kommun är det exempelvis 500.000 euro bättre att ta 15 procent i skatt på 110 miljoner än 16 procent på 100 miljoner. För dom som arbetar i samma kommun är det 9,5 miljoner bättre med en procent lägre skatt.

Vem är det då som skall sporras att arbeta mer? Ja, faktum är att alla som arbetar gynnas av lägre skatt men en alldeles uppenbar målgrupp att sporra är alla dom som idag arbetar så lite att dom är fattiga. Hela 13 % av hushållen på Åland lär ju ligga under fattigdomsgränsen, som är blott cirka 900 euro per månad. Med tanke på att redan minimilönen är runt 1.400 euro så borde ju ganska många av dessa kunna öka sin inkomst och sin välfärd genom att börja arbeta lite mer. Här finns en arbetskraftsreserv att ta i bruk. Vinsten för samhället blir i dessa fall dubbel eftersom kostnaderna för bidrag minskar samtidigt som nya beskattningsbara inkomster uppstår.

Anthonio Salminen (fs)

onsdag 22 oktober 2008

Alla ålänningar vinner på sänkt skatt

I tisdags den 21 oktober var jag med på kommunförbundets intressanta och välbesökta konferens om en aktiv kommunal beskattning på Åland. Jag tycker att många goda förslag och synpunkter kom fram och sammanfattningsvis kan man väl säga att konferensen var ganska enig om att Åland dels borde bli bättre på att utnyttja sitt ”skatteverktyg” och dels att verktyget borde användas för att stimulera och främja Ålands ekonomi. Rent konkret menade många att Åland borde skaffa sig ännu mer konkurrenskraftiga skatter för att kunna locka hit ny arbetskraft.

Jag håller med om detta men vill poängtera att vi inte enbart skall sänka skattetrycket för de inflyttades skull utan även för vår egen skull. Vi som redan bor och verkar på Åland stimuleras och gynnas även av sänkta skatter här. När det görs lönsammare att arbeta och producera på Åland så vinner i förlängningen alla vi som bor på Åland. Välfärden växer med välståndet.

När vi sedan pratar om inflyttning så borde vi inte enbart tänka på kvantitet utan även på kvalitet. Enligt ÅSUB:s färskaste nationalräkenskapsdata för år 2006 (sid 15) så var Ålands BNP per capita 21 % större än Finlands och hela 37 % större än EU genomsnittet. Om en genomsnitts EU-medborgare flyttar hit så drar de alltså i snitt ner den genomsnittliga produktionen per capita på Åland. För att Åland säkert skall gå på plus, mätt i BNP per capita, så borde den inflyttade personen tillhöra den fjärdedel som är allra mest produktiv inom EU.

En av de mest intressanta replikerna som jag hörde på konferensen kom från en klok man som sade ”ge flitpengen till dom flitiga” när vi diskuterade hur flitpengen borde användas på Åland. Tydligare än så här kan man knappast säga att det skall löna sig att arbeta och driva företag.

Anthonio Salminen (fs)

lördag 18 oktober 2008

Lite lägre skatt ger lite mer välfärd på Åland

Nu på tisdag den 21 oktober 2008 skall jag vara med och diskutera åländsk kommunalskattepolitik, som är ett av mina absoluta favoritämnen. Det är Ålands kommunförbund som bjuder in till konferens om "en aktiv kommunal skattepolitik" som ju sedan länge är en av självstyrelsen viktigaste behörigheter.

Personligen tycker jag att man, av rättviseskäl, skall sträva mot en så låg skatt som möjligt. Rättvisa är ju att få behålla det man arbetar och förtjänar ihop och därför skall skattetrycket av rättviseskäl hållas lågt. Skattetryckets andel av BNP, som är cirka 44 % hos oss, anger hur stor andel av det som producera på ett år som skall få "köpas upp" via kollektiva beslut av oss politiker. Resten, blott cirka 56 %, får företagen och vanligt folk behålla själva för privat konsumtion och investeringar.

För Ålands del är det av konkurrensskäl viktigt att hålla ett lägre skattetryck än grannländerna. Om vi har lägre skatt än övriga norden så kan vi ju lättare locka till oss produktiv arbetskraft. Om vi tvärtom satsade på hög skatt och höga bidrag så skulle vi tvärtom locka till oss bidragstagare och det är varken ekonomsikt hållbart eller eftersträvansvärt.

Rent konkret så föredrar jag personligen ett enkelt och stort allmänt Ålandsavdrag i kommunalbeskattningen framom en massa små, krångliga och snåriga specialavdrag. Då blir beskattningen både enklare och effektivare.

Av självstyrelseprogressiva skäl är jag också för en aktivare åländsk kommunalbeskattning men ett orosmoment just nu är att Ålands (c)+(lib) regering är klart mindre borgerlig än Finlands (c)+(saml) regering och därför är risken stor att ökad åländsk aktivitet just nu skulle bära åt fel håll. Om Åland skulle börja driva en aktivare kommunal skattepolitik som resulterade i att finska skatteavdrag inte "slår igenom" på Åland så blir ju beskattningen strängare på Åland och det skulle motverka både den ekonomiska utvecklingen och välfärden på Åland.

Det som sist och slutligen avgör hur rika vi är på Åland är hur mycket som produceras på Åland och därför skall naturligtvis skattetrycket, som är produktionshämmande, hållas så lågt som möjligt. Min övertygelse är att "lite lägre skatt ger lite mer välfärd på Åland”.

Anthonio Salminen (fs)

lördag 4 oktober 2008

Miljövänliga bilar är framtiden

För oss frisinnade är det självklart att det är de miljöfarliga avgasutsläppen som skall bekämpas och inte bilisterna. Den dag som nya bilar inte längre släpper ut farliga avgaser så kommer
bilens suveräna egenskaper som individuellt fortskaffningsmedel, med inbyggd frihetskänsla, att få ny miljövänlig fart.

Vänstermänniskor ser däremot bilars avgasutsläpp närmast som en möjlighet att tvinga in alla männsiskor i kollektiva lösningar som exempelvis bussar, helst avgiftsfria sådana så att det blir extra dyrt för oss som är solidariska och betalar skatt.

Personligen tror jag att människans drivkrafter och påhittighet är så stor att miljövänliga bilar snart finns på marknaden. Kanske dagens etanoldrivna eller eldrivna bilar kan vara ett fint steg på vägen. I fredags (3/10) fanns en bra insändare i ämnet som exakt belyser vad jag talar om (Bruno Fransholm torde vara sosse).


Nedan en kopia på en insändare i Tidningen Åland den 3 oktober 2008:

replik Etanol tar inte mat ur mun
BRUNA FRANSHOLM påstår i de båda Ålandstidningarna att ”etanol gjord av sädesgrödor orsakar svält för 100 miljoner människor som inte har råd att köpa mat på grund av de stigande råvarupriserna”. Det är fullständigt fel.

Påståendet att etanolen tar mat ur mun på jordens fattiga utgår ifrån att mängden jordbruksmark är konstant. Så är det förstås inte! I Brasilien, men också länder som Moçambique och Tanzania ligger stora områden i träda, eftersom jordbruk inte varit lönt.

När de nu får en produkt som är attraktiv på världsmarknaden, lönar det sig att odla upp markerna och intäkter skapas som kan ge mat åt hungrande magar. 75 procent av Afrikas fattiga är bönder och gynnas av stigande spannmålspriser – men låt oss inte överdriva effekten eftersom mindre än en procent av all odlad mark går till biobränsleproduktion.

Tredje världens fattiga länder är idag starkt beroende av importerad olja. I takt med att den blir dyrare får de allt mindre pengar över till sina basbehov. Att bistå dem i att få fram egenproducerade biobränslen minskar deras oljeberoende och ger dem mer pengar över till annat, samtidigt som klimatpåverkan minskar.

Därför är såväl den internationella jordbruksrörelsen, miljö- och biståndsorganisationer som satt sig in i frågan och WorldWatch Institute starkt positiva till biobränslen från fattigare länder. De fossila bränslena är huvudproblemet, smarta förnybara bränslen en viktig del av lösningen.

Mattias Goldmann Gröna Bilister

torsdag 25 september 2008

Valfrihet är bästa lösningen

Jag såg att lagtinget debatterat den viktiga frågan om barnomsorgen på Åland. Det som verkade väcka mest diskussion var hur mycket valfrihet som skall få finnas inom barnomsorgen och hur den påverkar föräldrarnas arbetslust och jämställdhet.

Eftersom folk i grunden har så olika uppfattning om huruvida barnet har det bättre på dagis eller hemma så är nog mer valfrihet ofrånkomligen den bästa lösningen. Då kan ju den som vill ha barnen på dagis väja det och den som vill ha barnet hemma välja det, om politikerna tillåter båda möjligheter.

När det gäller sossarnas och liberalernas rädsla för att mer valfrihet skulle bli en ”kvinnofälla” så borde de tänka på att dagens moderna kvinnor är välutbildade och kapabla människor som nog klarar av både svårare och mer komplexa frågor än detta. Lita på kvinnorna (och männen) så skall ni nog få se att det går bra.

När det gäller frågan om hur systemen påverkar föräldrars lust att arbeta så borde man först av allt konstatera att varken hemvårdsstödet eller barnomsorgspengen kräver att barnets förälder slutar arbeta och själv vårdar barnet i hemmet. För att få stödet eller pengen så räcker det att barnet inte nyttjar kommunal barnomsorg.

En sak som däremot påverkar hur lönsamt det är att arbeta är att den föreslagna barnomsorgspengen utgår lika för alla oberoende av inkomst. Inom dagens hemvårdsstöd finns det däremot en inkomstgraderad tilläggsdel som är maximalt 272 euro och sedan minskar med 15 procent av det som familjens inkomst överstiger 776 euro. I praktiken kan man säga att inkomstgraderingen av tilläggsdelen i dagens hemvårdsstöd gör det 15 euro olönsammare att arbeta för varje ny 100 lapp som familjen förtjänar. Om familjens inkomst överstiger 2.589 euro per månad så blir familjen helt utan tilläggsdel. Den som månar om att det skall vara lönsamt att arbeta borde hjälpa till att göra om hemvårdsstödet till en barnomsorgspeng.


Anthonio Salminen (fs)

lördag 20 september 2008

Finansministern vill lindra skatten på arbete

Finlands finansminister Jyrki Katainen (saml) har nyligen tillsatt en arbetsgrupp för att se över den framtida beskattningen i Finland. Arbetsgruppen kommer bland annat att överväga strukturreformer i beskattningen, hur beskattningen kunde vara mer sporrande och ställa skattesystemet i relation till den internationella konkurrenskraften. Ministern själv säger att en lindring av inkomstskatten skulle öka löntagarnas köpkraft och hämma en osund lönekonkurrens. Måttliga lönelyft i kombination med sänkt skatt på arbete skulle då trygga en ökad köpkraft, enligt den finska ministern.

För oss borgerligt sinnade ålänningar låter detta säkert som ljuv musik. Vi behöver dock inte sitta still i båten och bara vänta på vad rikspolitikerna hittar på åt oss. Vi bestämmer ju själva över kommunalskatterna på Åland och dom kan ju användas kreativt, om viljan finns. Varför inte stimulera produktionen på Åland genom att fördubbla Ålandsavdraget från 5 procent till 10 procent nästa år? Tack vare självstyrelsen har vi ju goda möjligheter att föra en egen åländsk politik. Det vore också kul att någon gång få veta vad vår egen finansminister Mats Perämaa (lib) har för tankar om den framtida beskattningen på vårt självstyrda Åland.

Anthonio Salminen (fs)

Vanliga män begår inte våldsbrott

I lördagens Nya Åland (20/9-2008) skriver Karin Erlandsson att ”det är högst vanliga män som begår våldsbrott”. Med tanke på att storleksordningen 99 procent av alla män aldrig begår något våldsbrott så är hennes påstående felaktigt. Om man betänker att gruppen män som inte begår våldsbrott är mångdubbelt större än den ytterst lilla grupp som faktiskt begår våldsbrotten så måste slutsatsen naturligtvis vara den motsatta, att vanliga män inte begår våldsbrott.

Särskilt med tanke på alla de män (poliser, åklagare, lärare, föräldrar osv.) som dagligen arbetar hårt för att bekämpa förekomsten av våldsbrott i samhället så är det olyckligt att informationen om män som grupp ibland vinklas och svartmålas på sätt som påminner om manshat. Inte heller brottsoffren och allmänheten är betjänta av oriktig information.

Anthonio Salminen (fs)

onsdag 10 september 2008

Lägre skatt är rättvist

För att förstå rättvisan i de statliga inkomstskattesänkningar som Finlands borgerliga regering föreslår för nästa år så måste man se till både utgångsläget och helheten i skattesystemet. Om man exempelvis vet om att den som idag förtjänar 4.000 i månaden betalar 15 gånger mer i skatt än den som förtjänar 1.000 euro per månad så klarnar kanske utgångsläget lite. Om man vet om att den första betalar 12.000 euro mer per år i inkomstskatt än den andra så är det kanske rimligt att skattebördan lättar med någon hundring mer för den som bär den större skattebördan. I tabellen här intill finns exempel på vad en icke kyrkskriven mariehamnare betalar i stats- och kommulanskatt enligt skattestyrelsen skattekalkylator som finns tillgänglig på internetadressen http://www.skatt.fi.

Anthonio Salminen (fs)


tisdag 2 september 2008

Snart får du behålla mer av din lön

Det är inte ofta man får anledning att berömma rikspolitiken i Finland men när det gäller skattepolitiken så går utvecklingen glädjande nog åt rätt håll. Allt sedan slutet av 1990-talet har den statliga inkomstskatten lindrats, steg för steg. Nästa år föreslår Finlands borgerliga regering att vi som arbetar skall får behålla ungefär 870 miljoner mer av vår bruttolön. För en låginkomsttagare beräknas det innebära cirka 204 euro mer i plånboken på ett år, för en medelinkomsttagare 312 euro och för en höginkomsttagare 744 euro. Men tanke på att Finlands skattetryck ännu är förhållandevis högt och progressivt så är denna typ av skattesänkningar en bra åtgärd. När det görs lönsammare att arbeta så sporras fler att producera mer och då ökar välståndet både för individen och samhället. Detta gynnar i förlängningen alla.

Till sist en liten hälsning till socialdemokraten Henrik Lagerberg som är missnöjd med utfallet för dem som arbetar lite och har de allra lägsta inkomsterna. Den som idag förtjänar mindre än 12.600 brutto per år betalar ingen statlig inkomstskatt alls och kan följaktligen inte heller få någon sänkning av sin nuvarande statliga inkomstskatt.

Anthonio Salminen (fs)

söndag 31 augusti 2008

Stadens äldreomsorg har givits goda förutsättningar

På senare tid har man vid ett flertal tillfällen kunnat läsa att det finns brist på resurser inom äldreomsorgen i Mariehamn. Med tanke på den stora mängd pengar som socialnämnden i Mariehamn beviljats av stadsfullmäktige på senare år så är en bristsituation mycket förvånande. Socialnämndens medel har enligt boksluten ökat från 13,4 miljoner år 1998 till 22,9 miljoner år 2007 eller med 71 %. Äldreomsorgen finns inom anslaget omsorg och handikappstöd och där har resurserna växt från 3,1 miljoner till 10,8 miljoner eller med hela 247 % på nio år. I diagrammet här intill framgår hur socialnämndens ekonomiska resurser utvecklats under senare år.

Någon kanske tror att bristsituationen inom äldreomsorgen kan bero på att antalet äldre ökat väsentligt mer än resurserna men det stämmer inte. Om man studerar ÅSUB:s siffror för befolkningsutvecklingen så ser man exempelvis att antalet personer över 75 år i Mariehamn bara ökat från 887 till 943 personer eller med 6 %. Antalet personer över 85 år har förvisso ökat mer, från 230 till 300 personer eller med 30 % men detta är också en ganska måttlig ökning. Med tanke på de mycket goda ekonomiska förutsättningar som givits äldreomsorgen så borde alla Mariehamnare ha rätt att förvänta sig både ett gott utbud och en hög kvalitet på stadens äldreomsorg.

Anthonio Salminen (fs)
Diagram över socialnämndens resurser enligt Mariehamns bokslut åren 1998-2007

fredag 11 juli 2008

Bra ledare om hemvårdsstöd och valfrihet

Jag tycker att Sandra Widing skrev en väldigt bra ledare om hemvårdsstöd och valfrihet i fredagens Ålandstidning. Idag är hemvårdsstödet ungefär hälften av vad en kommunal dagisplats kostar. Varför skall kommunen satsa dubbelt mer på ett litet barn som vårdas på dagis jämfört med om samma barn vårdas i hemmet? Om hemvårdsstödet höjdes så skulle säkert fler småbarnsföräldrar ta vara på den förbättrade möjligheten att vårda sina små barn hemma. Ett högre hemvårdsstöd skulle öka valfriheten för barnfamiljerna och innebära att olika former av barnomsorg värderades mer lika. Jag tycker att vi ålänningar skulle använda vår självstyrelse och utforma ett bättre hemvårdsstöd på Åland.

Anthonio Salminen (fs)

tisdag 1 juli 2008

Åland är ett eget "utbildningsland"

Jag tycker att Jonna Ekman skrev en väldigt bra kolumn om utbildning i tisdagens Ålandstidning (1/7 2008). Ordning och reda med fokus på lärande och kunskap är definitivt att föredra framom daltande och flum inom utbildningssystem. Det enda som jag saknade i hennes kolumn var att hon inte uppmärksammade att Åland är ett eget "utbildningsland". Sedan länge har ju Åland egen behörighet och egen lagstiftning för både grundskola och gymnasium (och även för dagis och högskolan). Trevlig sommar!

Anthonio Salminen (fs)

lördag 14 juni 2008

En modell för att sätta fart på byggandet i centrum

Det finns åtminstone två problem i den svåra parkeringsfrågan i Mariehamn. Dels har landskapsregeringen samlat på sig en stor parkeringsskuld på drygt 100 obebyggda parkeringsplatser till staden, sedan tiotals år. Detta är bekymmersamt eftersom parkeringsläget naturligtvis skulle vara väsentligt bättre idag om det fanns ytterligare 100 parkeringsplatser i centrum.

Det andra problemet är att privata aktörer behandlas sämre än landskapsregeringen eftersom privata byggherrar är skyldiga att ordna fram sina nya parkeringsplatser i samband med att de bygger nya fastigheter. Förutom att olika behandlig är orättvist så kan alltför hårda och fyrkantiga parkeringsnormer även hämma eller i värsta fall helt förhindra privat nyproduktion av bostäder, kontors- och affärslokaler i centrum.

Att bygga underjordiska parkeringsplatser i centrum är jättedyrt. Om det är frågan om små och svåra projekt så kan enhetskostnaden bli så hög som åtskilliga 10.000 tals euro per P-plats.

En tanke som slagit mig är att staden kanske kunde förbättra situationen genom att införa en skälig, låt oss säga cirka 5 årig, tidsfrist för färdigställandet av nya parkeringsplatser i centrum. Då skulle centrum genast få 100 nya P-platser genom att landskapet direkt måste betala av sin nuvarande parkeringsskuld. Samtidigt skulle alla kommande aktörer få möjlighet att bygga nya fastigheter lite var stans i centrum och även lite utspritt över tid för att i slutändan kunna gå samman eller köpa in sig i ett större och kostnadseffektivare P-hus. Kanske detta vore en modell att överväga? Då kunde det ju rent av bli en kommande affärsidé att bygga och sälja P-platser i centrum åt andra.

Anthonio Salminen (fs)

lördag 31 maj 2008

Välkomna till Åland!

Jag vill gratulera paret Eva-Lotta och Anders som har valt att flytta till Åland och bosätta sig i skärgårdspärlan Kumlinge. Ni behöver inte bekymra er över de särrättigheter som alla ålänningar får som bonus bara genom att bo på Åland. Av artikeln i tidningen* att döma har ni bara tre år kvar så kan ni i likhet med alla privatpersoner som har bott fem år på Åland köpa fast egendom. På samma sätt som kumlingeborna varmt har välkomnat er kan ni ödmjukt välja att respektera självstyrelsen. Jag hoppas ni trivs på Åland.

Anthonio Salminen (fs)


*) Tidningen Åland den 31 maj 2008

onsdag 28 maj 2008

Ett förslag till fullmäktige i Mariehamn

På senaste fullmäktigemöte i Mariehamn, tisdagen den 27 maj, lämnade jag in en motion (=förslag) som går ut på att fler mariehamnare borde få möjlighet till hemvårdsstöd som ett gott alternativ till en kommunal barnomsorgsplats. Det var många i fullmäktige som tecknade under min motion så jag har goda förhoppningar om att den får en positiv behandling.



Till Stadsfullmäktige i Mariehamn

Enligt en färsk bedömning från stadens socialförvaltning (SN §71 08.04.2008) är läget ansträngt när det gäller antalet barnomsorgsplatser i staden. Redan under hösten 2008 kan det komma att bli en betydande brist på daghemsplatser om inga åtgärder vidtas.

Ett sätt att lösa platsbristen kan vara att i skyndsam ordning försöka bygga ut antalet platser inom barnomsorgen. Med tanke på att en plats i genomsnitt kostar hela 10.485 euro per år, enligt budgeten för år 2008, så kan det då bli frågan om betydande merkostnader för skattebetalarna i Mariehamn. En annan betydligt snabbare och enklare lösning kan vara att istället försöka minska efterfrågan på barnomsorgsplatser.

Ungefär hälften av stadens 1-åringar och 2-åringar utnyttjar idag en kommunal barnomsorgsplats och övriga barn i dessa två allra yngsta årskullar är i regel hemma på hemvårdsstöd. För barnfamiljerna utgör hemvårdsstödet ett gott alternativ till en kommunal barnomsorgsplats samt erbjuder föräldrarna valfrihet och barnet en möjlighet till omsorg i en bekant hemmiljö.

Om staden på försök införde en frivillig möjlighet även för 3 åringar att vara hemma på hemvårdsstöd så skulle förmodligen en betydande andel komma att utnyttja möjligheten och därmed skulle trycket på daghemsplatserna sannolikt minska betydligt.

Kostnadsmässigt skulle staden förmodligen spara kostnader eftersom ett hemvårdstöd i genomsnitt kostar staden omkring 5.000 euro per år (grunddelen i hemvårdsstödet är 388,51 euro per månad).

Ett annat sätt som kunde prövas vore att på försök införa ett ”Mariehamnstillägg” inom det nuvarande hemvårdsstödet så att en större andel av barnen i åldern under 3 år kunde utnyttja möjligheten till hemvårdsstöd.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer undertecknade om:

· att stadsstyrelsen i syfte att tillgodose alla barns rätt till en god barnomsorg och som ett försök att utöka valfriheten för barnfamiljerna i Mariehamn snarast möjligt utarbetar förslag och vidtar åtgärder som möjliggör för fler barnfamiljer att nyttja hemvårdsstöd som ett bra alternativ till en kommunal barnomsorgsplats.


Mariehamn den 27 maj 2008


___________________________
Anthonio Salminen

lördag 24 maj 2008

Öppna Åland mot svenskan och Sverige

Om Sune Alén (lib), Igge Holmberg (s), Pamela Sjödahl (lib) och Birgitta Johansson (mf) varit politiker i en finskspråkig kommun i Finland och hävdat att man inte behöver bry sig om svensk utbildning, när man utformar behörighetskraven för anställda inom socialvården, så hade knappast någon reagerat. Men när de gör det på det självstyrda Åland som är enspråkigt svenskt och där en stor del av lokalbefolkningen utbildar sig i Sverige så är det anmärkningsvärt. Att de dessutom försvarar tilltaget med att de anställda på Åland måste känna till landets (rikets) lagstiftning när frågan uttryckligen gäller just området socialvård, där Åland har egen behörighet och egen lagstiftning, så blir det ologiskt.

Vad som är ”rätt språk” inom socialvården på Åland råder det tydligen delade meningar om. Slutligen en generell synpunkt, om Åland behöver rekrytera duktig extern personal, som kan svenska, så är rekryteringsunderlaget 9 miljoner i Sverige men endast 300.000 i Finland. Varför inte ta vara på möjligheten att öppna Åland lite mer mot svenskan och Sverige nu när vi har chansen?

Anthonio Salminen (fs)

tisdag 20 maj 2008

Stärk svenskan med självstyrelsen

Enligt min tolkning har Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) i en färsk utredning visat att det finska språket nu har en så stark ställning inom det åländska arbetslivet att det krävs politiska insatser för att långsiktigt kunna bibehålla Åland som ett enspråkigt svenskt samhälle. Jag tror dock att vi tack vare självstyrelsen har riktigt goda möjligheter att göra stora insatser för att stärka svenskans ställning på Åland, om vi vill.

En väldigt viktig insats för svenskan är att vi exempelvis utformar våra behörighetskrav för anställning inom offentlig sektor så att utbildning från Sverige duger lika bra på Åland som motsvarande finsk utbildning. Detta borde väl alla som värnar om svenskan hålla med om men när man läser Mariehamns socialnämnds utlåtande om landskapsregeringens förslag på nya behörighetskrav inom socialvården på Åland så blir jag riktigt bekymrad.

När ledamot Laila Melander (fs) understödd av Petri Carlsson (fs) och Dennis Björk (c) den 8/4 föreslår att stadens utlåtande skall kompletteras med ett tillägg som säger att ”Behörighetskraven får inte vara ett hinder för anställande av personer som fått motsvarande utbildning och examen i Sverige.” röstas ner av Sune Alén (lib), Birgitta Johansson (mf) , Igge Holmberg (s) och Pamela Sjödahl (lib) så undrar man vad majoriteten egentligen vill. Jag hoppas nu att ledamöterna i Ålands lagting arbetar vidare med frågan så att den får ett bra slut.

Anthonio Salminen (fs)

torsdag 1 maj 2008

Undantagen kan ligga bakom framgången

Det är enkelt att tjäna pengar på att sälja sommarstugetomter. Det krävs ingen Einstein för att komma på det. Befinner man sig på en charmig och lite egensinnig ö mitt emellan norra Europas mest dynamiska och befolkningstätaste områden med metropolerna Stockholm, Helsingfors, Tallinn och Riga med tiotals miljoner mänskor inom någon timmes båt- eller flygradie och har 6500 öar med tusentals kilometer strandlinje så går det att tälja guld. Det räcker att se sig omkring. Är det någon som har besökt Stockholms skärgård eller södra Finland eller västkusten i Sverige? Vad säger ni ålänningar, ska vi stycka kusten och sälja ut? Sedan kan vi flytta till Florida eller Medelhavet! Det är busenkelt att bli rik.

En större utmaning är det att utveckla Åland. Hur ska det gå till om befolkningen flyttar söderut och ön blir en enda stor stugby, om än av lyxigare sort nu än på sjuttiotalet? Vad är det som är viktigt för en regions framtid och utveckling? Spelar det någon roll om det finns året runt bosatt befolkning? Har det någon betydelse vem som har kontrollen över arbetsplatserna? Vad vore Åland utan huvudkontoren för ÅAB, Viking Line, Alandia-bolagen, Birka Line, Eriksson Capital, Ålands Ömsesidiga försäkringsbolag, Wiklöf holding, Eckerölinjen och de tusentals andra åländska företagen?

I våra grannskärgårdar har markerna exploaterats för fritidsändamål och infödingarna har inte råd med bostäder för permanent boende. Den fasta bosättningen minskar med utflyttning.

Hur kan det komma sig att Åland växer år efter år? Åland har fler inflyttare än utflyttare. Varför forskar ingen om den gynnsamma utvecklingen på Åland? Har den ett samband med stort ansvarstagande för användningen av den åländska jorden, som vid sidan av det mänskliga kapitalet, är Ålands naturresurs? Finns det en koppling till hembygdsrätten, Ålands ”Green Card”, den bonus som tilldelas de uthålliga och trofasta? Kan det vara så att om vi ges möjligheten att ta ansvar för vår försörjning, genom näringsrätten, så växer ekonomin?

Varför är det så lätt att forska om hur Åland skulle se ut om vi tog bort allt som skiljer oss åt från Finland eller någon annan del av världen? Varför har ingen hypotesen att det är tack vare skillnaderna som framgångarna har kommit? Har Jante-lagen kommit till ön? Vem vinner på det?

Anthonio Salminen (fs)

tisdag 29 april 2008

Beröm åt Gun Carlsson

Jag vill ge lagtingsledamot Gun Carlsson (c) beröm för hennes mycket starka och viktiga engagemang i lagtingsdebatten om ålänningarnas rätt till inflytande i EU-politiken. Nu när Åland skall förhandla med Finland om hur ålänningarna skall få del av Finlands EU-inflytande så behövs det verkligen att vi ålänningar står upp för vår självstyrelse.

Dagens blomstrande Åland är ett lysande exempel på att de rättigheter som ålänningarna kämpat sig till genom självstyrelsen varit fruktsamma för oss som långsiktigt lever på Åland.

Förutom centerns mycket viktiga engagemang så tycker jag att Obunden samling, Frisinnad samverkan och Ålands framtid gjorde tydliga och bra insatser i lagtingsdebatten om Ålands EU-inflytande.

Anthonio Salminen (fs)

lördag 12 april 2008

Bygg vidare på självstyrelsen

Även på en helåländsk byggfirma som sedan länge har åländska ägare, åländska anställda och 100 procent av sin marknad lokalt på Åland så måste delar av firmans personal idag kunna finska. Inte för att någon inblandad person på Åland egentligen vill eller behöver det utan för att vissa statliga byggregler finns på finska men inte på svenska. Det är alltså de finska statliga byggreglerna som gör att det i detta fall krävs finska på byggfirman. En eventuell inflyttning från Finland har inget med saken att göra men däremot försvårar det självklart inflyttning från Sverige.

Det är alltså i grunden statstillhörigheten och de därmed sammanhängande ”statliga reglerna” som förfinskar Åland, inte inflyttningen från Finland. Här kommer ytterligare ett exempel som kan belysa detta faktum. Även om det under lång tid flyttade in 100 polacker per år till Åland så skulle Åland inte ”förpolskas”. Efter 10 år skulle vi förvisso ha hela 1.000 fler polacker här men det i sig skulle inte hota svenskan. Om däremot Åland helt plötslig började tillhöra Polen, så att Warszawa blev vår huvudstad och så att merparten av Polens statliga lagstiftning började gälla på Åland, så skulle det bli ett rysligt tryck på att kunna polska. Det skulle inte ta många år innan polskan blev en väldigt viktig merit på många arbetsplatser och förmodligen skulle vi då säga att ”förpolskningen av arbetslivet” försvagar svenskans ställning på Åland.

Det finns i grunden två långsiktigt hållbara lösningar för att bevara svenskan för Åland. Det första alternativet är att börja tillhöra ett land (Sverige) som har svenska som huvud- och maktspråk. Det andra alternativet är att ”befria Åland” från sådana statliga regler som har ett annat språk än svenska och istället införa egna svenskspråkiga regler (ökad självstyrelse).

Jag tycker att vår drygt 85-åriga självstyrelse visar att alternativ två fungerar bra men att det kräver att vi kontinuerligt arbetar aktivt med att ersätta finskspråkiga statliga regler med egna åländska. När vi idag med glädje ser att svenskan har en utomordentligt stark ställning inom exempelvis barnomsorgen, grundskolan och äldreomsorgen på Åland så måste vi komma ihåg att detta gäller på områden där Åland har självstyrelse och egen behörighet sedan länge. När vi med oro ser hur kraven på finska ökar i delar av arbetslivet så måste vi komma ihåg att detta är ett tecken på att det behövs självstyrelse på nya områden.
Anthonio Salminen (fs)

måndag 7 april 2008

Splittring i språkfrågan hämmar utvecklingen


Som jag ser det så finns det två tydliga alternativ i språkfrågan på Åland. Det ena alternativet är liberalerna och sossarna som oftast inte ser några problem i språkfrågan på Åland och ofta hävdar att svenskans ställning inte ens är försvagad. I den mån som de alls erkänner att det finns problem så föreslår de att ålänningarna lär sig mer finska som lösning. Det andra alternativet utgörs av centern, frisinnade, obundna och Ålands framtid som menar att det redan idag finns betydande problem på vissa områden och att risken är att finskan på sikt tränger undan svenskan mer och mer om vi inte gör något. Ökad åländsk självbestämmanderätt och mer användning av självstyrelse på de områden där finskspråkiga statliga system riskerar att tränga undan svenskan på Åland är exempel på det andra alternativets förslag på lösningar.

Som jag ser det så värnar det första alternativet egentligen finskan medan det andra alternativet värnar svenskan. Personligen tycker jag att ”det vore att ge upp” om vi gick in för att försöka hålla Åland svenskt genom att börja använda ännu mer finska på Åland. Det mest problematiska av allt är nog ändå att Åland är splittrat i två ungefär lika stora läger i den viktiga språkfrågan. Hur skall exempelvis dagens lib/c-regering kunna göra stora framsteg i språkfrågan när de inte har samma grundsyn i språkfrågan? Bilden här intill är ett försök att sammanfatta situationen på Åland idag.

Anthonio Salminen (fs)

lördag 5 april 2008

Seminarium om svenskans ställning på Åland



På måndag skall jag medverka i ett seminarium om svenskans ställning på Åland. Det skall bli kul för det är ett av mina favoritämnen.

Seminariet är öppet för allmänheten och hålls måndagen den 7 april 2008 kl. 19-21 i lagtingets auditorium.


Välkomna!

onsdag 2 april 2008

Beröm åt lagtingsman Danne Sundman

Jag vill ge lagtingsman Danne Sundman (ob) beröm för alla hans viktiga och kloka inlägg i lagtingsdebatten om språkpolitiken på Åland. Man kan inte nog betona vikten av att våra folkvalda politiker arbetar för svenskans ställning på Åland genom att sträva efter egna åländska lösningar på våra samhällsproblem. För sådant som stärker svenskans ställning och självstyrelsen skall vi åländska politiker arbeta tillsammans för frågorna hänger intimt ihop. Även Gun Carlsson, Harry Jansson, Anders Eriksson och Roger Jansson tycker jag att gjorde viktiga och bra insatser i språkdebatten.

Anthonio Salminen (fs)

lördag 15 mars 2008

Gör hemvårdstödet tillgängligt för många fler

Ålands landskapsregering har arbetat fram en ny lag om hemvårdsstöd som nu är ute på remiss i kommunerna. I huvudsak är det frågan om en modernisering av befintlig lagstiftning samt en viss ökad möjlighet till hemvårdsstöd för vissa ”specialgrupper”. Situationen för egenföretagare, tvillingfamiljer, adoptivfamiljer och vissa personer som tillfälligt är bosatta i annat EU-land förbättras.

De allra flesta som idag lyfter hemvårdsstöd kommer dock inte att märka någon skillnad alls eftersom både beloppen och tidsperioden som barnet kan få hemvårdsstöd är oförändrade. Med tanke på att hemvårdsstödet är ett stöd till barnfamiljer som avlastar kommunal barnomsorg, skapar valfrihet för barnfamiljer, uppmuntrar till barnomsorg i hemmiljö och dessutom är kostnadseffektiv för kommunerna så vore det bra om ännu fler fick ännu bättre möjlighet till hemvårdsstöd.

Jag tycker att möjligheten till hemvårdstödet borde förlängas med exempelvis 1 år så att den gäller även för barn under 4 år. Idag är det endast barn under 3 år, det vill säga endast 1- och 2-åringar, som kan få ”vanligt hemvårdstöd” men om även 3-åringarna fick möjlighet så skulle den primära målgruppen öka med hela 50 procent.

Åtgärden vore ett fint sätt att ta tillvara och använda Ålands självstyrelse för att förbättra levnadsvillkoren för barnfamiljerna på Åland. Med tanke på att andelen äldre ökar i framtiden så är det förnuftigt och långsiktigt hållbart att både frigöra personalresurser inom barnomsorgen till förmån för äldreomsorgen och att förbättra villkoren för barnfamiljer på Åland.

Med tanke på att beloppen i hemvårdsstödet inte höjts på många år och att en daghemsplats är ungefär dubbelt dyrare än ett års hemvårdstöd så finns det goda skäl att höja beloppen. Åtminstone borde man ta tillfället i akt och höja upp beloppen till jämna hundralappar enligt nedan.

- Grunddelen från 388,51 till 400 euro
- Syskonförhöjningen från 77,70 till 100 euro
- Tilläggsdelen från 271,96 till 300 euro
- Partiellt stöd från 97,13 till 100 euro
- Tvillingtillägg från 194,26 till 200


Anthonio Salminen (fs)

onsdag 12 mars 2008

Ålands inflytande i EU är en viktig språkfråga

Det är nu drygt 13 år sedan Åland och Finland gick med i EU. Bägge parter överlämnade då politisk makt till EU organen. Finland kompenserades genast med inflytande i EU men har ännu inte delat med sig av den på ett rimligt sätt till det självstyrda Åland. Det är alltså Finland, inte EU, som skött frågan om åländsk EU-inflytande dåligt.

I brist på eget EU-inflytande har Åland gjorts mer beroende av Finland för att hantera vissa samhällsfrågor som vi tidigare skötte själva men som EU numera styr över. Detta har dels urholkat Ålands självbestämmanderätt, det vill säga självstyrelsen, och dels försvagat svenskan på Åland. När Ålands kontaktytor ökar mot det i praktiken enspråkigt finska Finland så tvingas i förlängningen ännu fler ålänningar jobba ännu mer på finska.

Nu när det nya EU-fördraget skall behandlas i både Finlands riksdag och i Ålands lagting så vore det väl ett gyllene tillfälle att rätta till saken.
Anthonio Salminen (fs)

lördag 16 februari 2008

Åland blomstrar när ålänningarna tar saker i egna händer

Åland är ett litet och blomstrande samhälle. När man tänker på vilka svåra förutsättningar Åland egentligen har, som en liten ö-grupp i ett hav och med en liten befolkning, så är det ganska imponerande vilken enorm samhällsutveckling som ändå skett.

Om inte ålänningarna för länge sedan själva hade tagit tag i den viktiga färjtrafiken runt Åland så hade vi garanterat inte haft 20 färjanlöp per dygn mitt i vintern. Utan egna färjor och om ålänningarna inte kämpat sig till självstyrelsen och arbetat för ett eget centralsjukhus på ön så hade vi förmodligen fått släpa oss över isen till Finland om vi insjuknade vintertid. Om de lokala telefonbolagen inte hade byggts upp av företagsamma ålänningar så hade vi knappast haft Finlands billigaste och bästa telefonlösningar.

Jag tror också att flygtrafiken sett annorlunda ut idag om ålänningarna själva haft den i sina egna händer redan på 1960-talet. Samma sak är det nog med beskattningen, om vi skött det själva så hade vi nog byggt upp ett bra mycket enklare och anpassat skattesystem. Kort sagt så blir saker och ting ganska bra när människor tar ansvar och får möjlighet att sköta saker och ting själva.

Självstyrelsen är naturligtvis en mycket viktigt grundförutsättning för att vi skall ha rätten att själva bestämma över tillvaron. En mindre omtalad, men viktig, förutsättning för vårt faktiska självbestämmande är hembygdsrätten och de lokala förmåner (jordförvärvs-, närings- och rösträtt i lagtingsval) som är kopplade till den.

Hembygdsrätten kom till som ett verktyg för att bibehålla ålänningarnas svenska språk och kultur, vilket naturligtvis är en stor utmaning när Åland både tillhör och ligger geografiskt nära ett mycket finskt Finland. Jag tror personligen att hembygdsrätten är och har varit otroligt viktig för oss eftersom den garanterar att ålänningarna själva och ingen annan bestämmer över tre mycket viktiga framgångsfaktorer i vårt samhälle.


  • Att hålla åländsk jord i åländska händer (jordförvärvsrätten)

  • Att hålla kontroll över näringslivet i åländska händer (näringsrätten)

  • Att hålla självstyrelsens politiska makt i åländska händer (rösträtten)

Hembygdsrätten är en lokal medborgerlig status som endast den som långsiktigt bor på Åland besitter, dvs ålänningarna. För att förvärva den så måste man bo på Åland och kunna svenska och den som flyttar bort från Åland, mer än fem år, förlorar den. Det är förresten en bra anledning att flytta tillbaks till Åland efter tillfälliga studier eller jobb utanför Åland.

Anthonio Salminen (fs)

söndag 10 februari 2008

Hembygdsrätten har gynnat Åland

I lördagens Ålandstidning redogör centerns nya partiordförande Veronica Thörnroos för partiets syn på den åländska jordförvärvslagstiftningen som snart kommer att ses över av en parlamentarisk arbetsgrupp. Hon konstaterar att lagstiftningen fungerat väl och att centern kommer att ta en aktiv roll i arbetet för att se till att andan och meningen i lagstiftningen, att hålla åländsk jord i åländska händer, även i framtiden skall efterlevas.

Jag håller med centern i denna viktiga fråga. Dagens blomstrande Åland är ett lysande och levande exempel på att de särrättigheter som tillkommit ålänningarna genom självstyrelsen varit fruktsamma för oss som långsiktigt lever på Åland. Jag skulle vilja gå ett steg längre och hävda att det är själva hembygdsrätten som varit det avgörande eftersom det är den som utgör en garant för att rätten att fatta beslut i den för självstyrelsen viktiga frågor tillkommer ålänningarna själva. Det är alltså hela paket med rösträtt, jordförvärvsrätt och näringsrätt som tillsammans varit så gynnsam för vårt svenska språk och hela samhällsutvecklingen på Åland.

Anthonio Salminen (fs)

torsdag 7 februari 2008

Beröm åt vicelantrådet Britt Lundberg

Jag vill ge vicelantrådet Britt Lundberg (c) beröm för hennes kloka insändare om den åländska dimensionen i vår kyrkopolitik. Man kan inte nog betona att självstyrelsen ger Åland exklusiv rätt att bestämma över kommunalbeskattningen och att Åland är enspråkigt svenskt. Mot sådant som riskerar att undergräva vår beskattningsbehörighet och försvaga svenskans ställning skall vi åländska politiker arbeta tillsammans.

Förutom de rent självstyrelse- och språkpolitiska aspekterna så vill jag lyfta fram en ekonomisk. Om de skattskyldiga församlingsmedlemmarna betalar mindre kyrkoskatt så blir kyrkan förvisso fattigare men jag vill poängtera att kyrkomedlemmarna samtidigt blir rikare eftersom de får behålla mer av sin bruttolön.

Anthonio Salminen (fs)

söndag 3 februari 2008

FS är företagsamhetens bästa vän

Veckobrev: vecka 6 år 2008



Bästa frisinnade vänner!
Det finns pessimister som säger att Åland är illa ute. De påstår att det inte finns nya intressanta företag på Åland, att nutidens ungdomar är lata och odugliga och vårt näringsliv kommer att kollapsa och Åland snart befolkas enbart av pensionärer.

Jag vill påstå att de har helt fel. Vi frisinnade, som är Ålands företagsvänligaste parti, tror att Åland har alla möjligheter i världen att utvecklas och bli ett ännu mer livskraftigt samhälle. Ett självstyrt och borgerlig samhälle som tror på människor och innehåller möjligheter för alla har definitivt framtiden för sig.

Ålands största och viktigaste bolag Viking Line storsatsar just nu på nya fartyg. Ålandsbankens duktiga IT-bolag Crosskey och PAF:s innovativa digitala spelbolag EGET är två andra utmärka exempel på att det finns framtidstro, bra möjligheter och goda förmågor på Åland. För oss frisinnade som alltid betonar att resurserna måste skapas innan de kan fördelas känns det bra att företagsamheten blomstrar på Åland.

Även i skolorna, där jag jobbar, har företagande och företagsamhet fått ett lyft via projekt som Ung Företagsamhet. Det finns exempelvis två unga driftiga killar på Ålands lyceum, som heter Viktor Karlsson och Emil Holmström, som byggt upp en kommersiell webbportal för Franska Rivieran. Siten heter http://www.rivieranguiden.se/ och håller toppklass. På handelsläroverkets hemsida http://www.handels.ax/uf/meny.htm finns det länkar till skolans nuvarande UF-företag.

Ett av företagen heter Visible Advertising Group UF (förkortas VAG) och drivs av de innovativa kompisarna Joakim Lindblom som går på handels och Axel Hägerstrand som går på lusse. Deras affärsidé är att producera anteckningsblock med reklamplatser som delas ut till studerande på Åland. Tillsammans säljer de också skoltröjor.

Axels storebror Olof Hägerstrand är civilingenjör och driver företaget Quedro http://www.quedro.com/ som bygger IT-tjänster för mobiltelefoner. Jag tror att det var redan under studietiden på Ålands lyceum som Olof började jobba med tjänster för mobiltelefoner.

Det finns en mycket stor potential i de över 1.000 ungdomar som studerar i våra gymnasieskolor. Det som jag aldrig förstått är varför det är fler killar än tjejer som driver företag. Vad tror du?

Anthonio Salminen (fs)

Motivation och drivkrafter

Veckobrev: vecka 5 år 2007


Bästa frisinnade vänner!
Mitt veckobrev handlar om motivation och drivkrafter. När jag slog upp Ålandstidningen idag så fastnade mina ögon på rubriken ”Rekordvinst i Ålandsbanken” och då drog jag mig till minnes vad bankens vice VD Edgar Vickström sade under en föreläsning i Ålands lyceum i oktober 2006. Han talade då om att människor går omkring och lyssnar på Wii FM. Jag trodde först att han talade om någon sorts radiokanal men efter ett tag så fattade jag att det var frågan om en förkortning av det engelska uttrycket What's in it For Me? Vilket fritt översatt blir ungefär -vad ger det mig? Vickström menade att man inom företagsvärlden liksom i skolan och på i princip alla andra platser i samhället kunde driva människor att prestera bättre genom att belöna goda prestationer.

I samma veva läste jag också Thor-Alf Eliassons bok ”Viking Line i backspegeln” som är en kort historik över Viking Lines otroligt framgångsrika tillkomst och expansion. I boken finns en mening som säger väldigt mycket om kulturen i bolaget. Eliasson skriver att företaget använt ”motivationen som främsta drivkraft, oavsett uppgiftens art” och detta tror jag personligen att varit mycket viktigt för företagets framgång. Ett företag där varje medarbetare sporras till goda prestationer, oavsett om det gäller lagerbiträdet under däck eller befälhavaren uppe på bryggan, har en konkurrensfördel av stor vikt.

Jag tror också att vi politiker kan lära mycket av det ovanstående. Om vi inom utbildningspolitiken exempelvis lyckas skapa morötter som gör att elever sporras att prestera ännu bättre i skolan så får näringslivet i förlängningen tillgång till ännu kunnigare arbetskraft. Om vi ökar lönespridningen även inom offentlig sektor så får vi också mer utrymme för att belöna goda arbetsprestationer. För oss frisinnade som tror på den enskilda människan och dess vilja och förmåga att med egen kraft skapa sig ett gott liv är motivation och drivkraft definitivt något att lägga bakom örat.


Anthonio Salminen (fs)

Jämställdhet

Veckobrev: vecka 6 år 2006

Bästa frisinnade vänner!
Mitt veckobrev handlar om jämställdhet och för att göra det mer konkret så använder jag ett par kvinnor i min omgivning som exempel. Jag hoppas att det framgår att jämställdhet är något som är bra för båda könen.

En av många kvinnor som jag beundrar är rektor Gyrid Högman på Ålands lyceum. Hon är en fantastiskt duktig rektor och det är mycket tack vara hennes goda ledarskap som vårt åländska gymnasium blivit ett av de bästa i landet. Utan jämställdhet och en klok landskapsstyrelse så hade Gyrid aldrig fått en chans att bli rektor och visa sin stora förmåga. Innan jämställdheten blev accepterad ansågs det allmänt vara ett slöseri att ödsla hög utbildning på kvinnor och dessutom visste ju alla att kvinnor inte klarar av att bli höga chefer. Inget kunde vara mer fel! Tack vare jämställdheten så har våra ungdomar nu fått en bättre gymnasieutbildning.

Men vad är det då som gör att vissa av dagens kvinnor ändå inte kan klättra uppåt i karriären trots att de vill, kan och har utbildning. Tja, ofta är det så enkelt att problemet sitter i hemmet. Om kvinnan inte har en man som gör sådant som kvinnorna i alla år gjort åt de män som gjort karriär så blir det inte lätt. Eftersom ”karlsloken” är så oduglig på att ta hand om barnen så vågar hon aldrig fara bort på viktiga tjänsteresor och därför blir hon aldrig befordrad. Eller så faller det på att hon aldrig har tid för välbehövlig avkoppling eller styrelsemöten och representation på kvällarna eftersom hon måste ta hand om all matlagning, tvätt, strykning och städning i hemmet själv.

Personligen har jag lärt mig att ta hand om både barn och hem och detta tror jag har hjälpt min fru i hennes karriär och det som gynnar henne så gynnar ju även mig i förlängningen. Men det som jag ändå haft störst behållning av är att det delade ansvaret för barnen gett mig en bättre relation till mina barn. Jag kan inte fatta hur vissa personer tycker att det är en kvinnofälla att vara hemma med sina barn. Jag brukar tvärtom säga att det är välfärd att få vara ledig från arbetet för att vara hemma och sköta hem och sina egna barn.

Visst inser även jag att min lön och min karriär kan ha försämrats av att jag varit pappaledig i över ett år och av att jag jobbat deltid vissa perioder men pengar är inte allt. Man skall ju trivas med livet också och då skall man absolut välja att göra sådant som man tycker om. Dessutom är ju arbetsledighet en helt skattefri förmån.

Sist och slutligen vill jag poängtera att jämställdhet i grund och botten handlar om att alla människor skall ha samma möjligheter i livet och värderas lika, oberoende av kön. Vårt åländska samhälle är en god bit på väg och det är en stor konkurrensfördel nu när vi skall ut i den globaliserade världen och tävla med andra mindre jämställda. För när vi väljer ut våra förmågor bland båda kön så finns det ju dubbelt fler förmågor att välja mellan. Detta gäller både på arbetsmarknaden och i skötseln av hem och barn.


Anthonio Salminen (fs)