Splittring i språkfrågan hämmar utvecklingen

Som jag ser det så finns det två tydliga alternativ i språkfrågan på Åland. Det ena alternativet är liberalerna och sossarna som oftast inte ser några problem i språkfrågan på Åland och ofta hävdar att svenskans ställning inte ens är försvagad. I den mån som de alls erkänner att det finns problem så föreslår de att ålänningarna lär sig mer finska som lösning. Det andra alternativet utgörs av centern, frisinnade, obundna och Ålands framtid som menar att det redan idag finns betydande problem på vissa områden och att risken är att finskan på sikt tränger undan svenskan mer och mer om vi inte gör något. Ökad åländsk självbestämmanderätt och mer användning av självstyrelse på de områden där finskspråkiga statliga system riskerar att tränga undan svenskan på Åland är exempel på det andra alternativets förslag på lösningar.

Som jag ser det så värnar det första alternativet egentligen finskan medan det andra alternativet värnar svenskan. Personligen tycker jag att ”det vore att ge upp” om vi gick in för att försöka hålla Åland svenskt genom att börja använda ännu mer finska på Åland. Det mest problematiska av allt är nog ändå att Åland är splittrat i två ungefär lika stora läger i den viktiga språkfrågan. Hur skall exempelvis dagens lib/c-regering kunna göra stora framsteg i språkfrågan när de inte har samma grundsyn i språkfrågan? Bilden här intill är ett försök att sammanfatta situationen på Åland idag.

Anthonio Salminen (fs)