Känner du till de fyra myterna om Ålands självstyrelse?

I den första självstyrelselagen från år 1920 och i Ålandsöverenskommelsen från år 1921 beslöts att Åland skulle bli självstyrt och att Finland skulle få suveräniteten över Åland. I propositionen till den första självstyrelselagen stod det att Ålands självstyrelse skulle vara utvecklad ”så långt det överhuvudtaget är möjligt för ett område som icke utgör en egen stat.” I Ålandsöverenskommelsen beslöts vidare att det bland annat skulle införas särskilda garantier för att ”bevara det svenska språket i skolorna, att bevara jordegendomen i öbornas händer och att inom rimliga gränser begränsa rösträtten för nyinflyttade” i den första självstyrelselagen.

I vår nuvarande självstyrelselag från år 1991 och i det fina systemet med hembygdsrätt förverkligas de grundläggande tankar som härrör ända från början av 1920-talet. Hembygdsrätten är som bekant idag en medborgerlig status som ger innehavaren rätt till tre grundläggande rättigheter, att rösta och vara valbar i lagtingsval, att förvärva mark och att bedriva näring på Åland.

Idag finns det många myter om självstyrelsen och hembygdsrätten. Jag ska här försöka belysa några av dessa.

Myt nummer 1. Det är omöjligt att flytta till Åland och bygga sig ett eget hus på egen mark.
- Faktum är att vem som helst (4§ LF 2003:70) kan få tillstånd att förvärva ett markområde som understiger 4 000 m2 och skall användas för fast boende.

Myt nummer 2. Det är ett stort hinder för återflyttning att åländska skolungdomar förlorar hembygdsrätten om dom studerar utanför Åland mer än fem år.
- Faktum är att en ålänning som en gång haft hembygdsrätt och återflyttar till Åland återfår sin hembygdsrätt direkt när den återflyttar (2§ LL 1993:2). Det tar alltså inte fem år att återfå hembygdsrätten utan det går på några veckor om man återflyttar. Detta är således inget egentligt problem utan snarare en sporre till att återflytta. Signalen är flytta hem så belönar vi dig direkt med självstyrelsens rättigheter igen. Välkommen hem!

Myt nummer 3. Hembygdsrätten är inget språkskydd.
- Faktum är att redan i självstyrelselagen § 7 står det att ett grundläggande villkor för att få hembygdsrätt är att sökande ”har tillfredsställande kunskaper i svenska”. Kan det bli tydligare än så här? För at få hembygdsrätt måste man kunna svenska. Hembygdsrätten är därmed definitivt ett språkskydd för svenskan på Åland.


Myt nummer 4. Man måste vara finsk medborgare för att få hembygdsrätt.
Det är förvisso sant men du kan faktiskt få två av de tre rättigheterna som ingår i hembygdsrätten enbart genom att bo på Åland i 5 år, oberoende av medborgarskap. Det står faktiskt eller i lagen och förordningen, se nedan.
- I reglerna för att får näringsrätt (3§ LL 1996:47) står det att en sökande som har hembygdsrätt eller utan avbrott har varit bosatta i landskapet under minst fem år har rätt att utöva rörelse eller yrke som näring i landskapet.
- I reglerna för att få jordförvärvstillstånd (4§ LF 2003:70) står det inte att man måste ha hembygdsrätt för att få förvärva och besitta fast egendom på Åland. Det räcker att sökanden är bosatt i landskapet sedan minst fem år tillbaka.
- Rösträtt och valbarhet till lagtingsvalet får man dock enbart om man har hembygdsrätt och är finskt medborgare. Men det är ju å andra sidan helt naturligt med tanke på att det i grunden är finsk statsmakt som lagtinget lagstiftar och besluter om. Inte får man heller rösta eller sitta i parlamentet i Frankrike eller Tyskland om man inte är fransk respektive tysk medborgare. Det här med "krav på finskt medborgarskap" är således ett "problem" som i praktiken är nästa helt löst redan men däremot kan man förstås anse att det ger fel signaler.

Så här nästan 90 år efter Ålandsöverenskommelsen tycker jag att man gott kan säga att självstyrelsen har visat sig fungera mycket väl. Vi pratar svenska i skolorna på Åland idag och det går i regel bra att bo, verka och leva på svenska på Åland. Jordegendomen är i allt väsentligt ännu i lokalbefolkningens händer och enbart vi som bor långsiktigt på Åland får rösta och vara kandidater i lagtingsvalet. Det som vi kanske inte lyckats fullt så bra med ännu är nivån på graden av självbestämmande. Det finns exempel många andra självstyrda områden i världen som idag har egen beskattning utan att vara en egen stat. Här har vi mer att göra.

Jag tycker att frisinnad samverkan fortsättningsvis ska vara en progressiv kraft när det gäller att bygga vidare på Ålands självstyrelse men vi ska inte låta oss ledas in på irrvägar genom uppenbart falska myter. Med god kännedom om historien och med siktet inställt på framtiden bygger vi tillsammans morgondagens självstyrelse.

Anthonio Salminen (fs)

På söndag är det val i Sverige

I fredags 10/9 var jag med ett gäng frisinnade vänner och hälsade på moderaterna i Stockholm. Vi träffade bland annat Ulla Hamilton (M) och Filippa Reinfeldt (M). Jag tycker att moderaterna har en mycket bra politik för Sverige och hoppas att det går bra för dom och alliansen i valet på söndag 19/9. I dagens nya Åland finns det en liten nyhetsartikel om vårt besök. Det var både lärorikt och kul.






Foto: Lillan Holmberg

Bolag ska ha rätt till mark för sin egentliga näringsverksamhet, inget annat

Nu ska lagtinget debattera jordförvärvsreglerna. Hur vi ska göra för att leva upp till lagens målsättning att ”hålla åländsk jord i åländska händer” även i framtiden är definitivt en mycket viktig framtidsfråga för Åland. Kommer lagtinget att stå upp för självstyrelsen och lagens bokstav eller ska Åland säljas ut? Ska ansvaret för utvecklingen vila i den på Åland bosatta befolkningens händer eller ska vi frivilligt ge ifrån oss rättigheter?

Det största hotet mot vår exklusiva rätt att äga marken på Åland är om landskapsregeringen börjar med en alltför slapp hantering av jordförvärvstillstånd till företag. Eftersom aktier är en lös egendom så kan i princip vem som helst köpa ett aktiebolag och dess tillgångar genom att helt enkelt köpa bolagets aktier. Om det här bolaget har beviljats jordförvärvstillstånd och äger mark och fastigheter på Åland så är den här fasta egendomen mer eller mindre vind för våg. Åtminstone kan man klart säga att ålänningarnas rätt till just den mark som bolaget äger har minskat rejält om bolaget köps upp helt av ickeålänningar. Att icke ålänningar kan missbruka bolags jordförvärvstillstånd för att komma över mark som endast ålänningar med hembygdsrätt egentligen får äga hotar hela systemet.

Det här fenomenet är problematiskt ut två aspekter. Eftersom vi knappast kan begränsa handel med aktier så kan vi inte lösa det utan att reglera hur ett bolag får äga mark. Det andra problemet är att det ur åländsk synpunkt är mycket viktigt att åländska bolag har god tillgång till den mark som behövs för att driva och utveckla företaget. Utan framgångsrika företag dör Åland sakta bort.

Nyckeln till lösningen är de jordförvärvstillstånd som landskapsregeringen beviljar. Det finns i framtiden precis så mycket mark som är ”vind för våg i bolag” som landskapsregeringen beviljat jordförvärvstillstånd för. När landskapet ska bevilja jordförvärvstillstånd så måste de hitta en bra balans mellan risken för missbruk och önskemålet om god tillgång till mark för åländska företag.

Av förarbetena till lagen framgår att landskapsregeringen föreslog (FR 20/2001-2002) att näringsidkare skulle ha jordförvärvsrätt "för sin näringsutövning". Lagutskottet (bet.nr 15/2001-2002) föreslog att uttrycket skulle preciseras ytterligare till att avse näringsidkarens "egentliga" näringsutövning. Lagutskottet motiverade detta enligt följande: "Med detta vill utskottet understryka att jordförvärvsrätten skall avse sådana tomter som näringsidkaren behöver för sin produktion, administration, lagerhållning eller liknande som direkt ansluter sig till den verksamhet som framgår av näringsanmälan, bolagsavtal eller bolagsordning. Jordförvärvsrätt skall exempelvis inte anses föreligga för anskaffande av tomter för personalens rekreation eller liknande syften."

Jag tror personligen att man kan hitta en bra balans mellan risken för missbruk och goda möjligheter till jordförvärv för åländska företag genom att titta på förarbetena till nu gällande lag om jordförvärvsrätt. Landskapsrevisorerna uppmanade ifjol regeringen att fästa större vikt vid huruvida bolaget ska använda marken ”för sin egentliga näringsutövning” eller inte. Om ansökan om jordförvärv har en stark koppling till bolagets verksamhet så bör landskapet säga ja och om den här kopplingen inte finns eller är för svag så bör landskapet säga nej.

Anthonio Salminen (fs)

Handelskammaren har många bra synpunkter men...

Jag tycker att det är intressant att läsa handelskammarens nya 21 punkters lista med åtgärder för att stärka Ålands ekonomi och välstånd. Det är lätt att hålla med om nästan alla punkter men när det gäller handelskammarens tankar på att avveckla näringsrätten och jordförvärvsreglerna så håller jag inte med. Att handelskammaren har mindre bra åtgärdsförslag på just dessa två punkter är dock förståeligt när man betänker att näringsrätten och jordförvärvsreglerna egentligen handlar om språkskydd och konstitutionella frågor för Åland snarare än ”vanlig näringspolitik”.

Men som sagt, att en intresseförening har bra och intressanta synpunkter i 19 av 21 möjliga frågor är positivt. Lycka till i ert arbete för ett rikare Åland men glöm inte bort att det är på ett litet, självstyrt och enspråkigt svenskt Åland som ni agerar och att vi tillhör ett land som är 200 gånger större än oss och som i praktiken är enspråkigt finskt.

Anthonio Salminen (fs)

PS.
Handelskammarens 21 punkters strategi finns att läsa som insändare på Nya Åland här: Ny strategi för ett mer konkurrenskraftigt Åland eller kan laddas ner som pdf från handelskammaren här.
DS.