För att kunna bevara ålänningarnas svenska språk och kultur så måste det finnas ålänningar som lever och verkar på Åland. Språket och kulturen sitter inte i träden, stenarna och bergen på Åland utan hos lokalbefolkningen. För att det långsiktigt skall gå att leva på Åland så måste vi ålänningar både kunna bo någonstans och kunna försörja oss på något. För att trygga detta så finns jordförvärvsreglerna och näringsrätten som i princip säger att man måste ha åländsk hembygdsrätt för att helt fritt få förvärva fast egendom och för att helt fritt få utöva näring på Åland. Hembygdsrätten är en medborgerlig status som enbart den som kan svenska och som långsiktigt bor på Åland har. Detta system garanterar att det är just den på Åland bosatta befolkningen som kontrollerar jorden och näringslivet på Åland vilket i förlängningen är helt centralt för att kunna bevara vårt språk och vår kultur. Rättigheterna är kopplade till bosättningen och är enkla att uppnå för alla som vill bo och verka på Åland. De här privilegierna omfattar inte dem som vill bo någon annanstans.
På pappret ser rättigheterna protektionistiska ut för en teoretiker men utfallet visar det omvända. Nästan en tredjedel av den på Åland bosatta befolkningen (=ålänningarna) är födda utanför Åland. Åland har en mycket öppen ekonomi och stort utbyte med omvärlden, högt BNP per capita, nettoinflyttning, låg arbetslöshet och det finns gott om utländska investeringar på Åland.
Den kanske största och viktigaste skillnaden mellan höger och vänster inom den åländska politiken är mål och medel för att det skall gå att leva och verka på svenska på Åland. Här är det de borgerliga partierna som fortsättningsvis vill bevara Åland svenskspråkigt medan vänstern (s och lib) aldrig förstått varför.
Anthonio Salminen (fs)
lördag 21 juli 2007
tisdag 17 juli 2007
Näringsrätten är ett mycket viktigt språkskydd
Syftet med Ålands självstyrelse och den åländska hembygdsrätten är att bibehålla Åland enspråkigt svenskt och att bevara den svenska kulturen på Åland. Självstyrelsen ger oss ålänningar en fin möjlighet att själva bestämma över många av de samhällsfrågor som är viktiga för att kunna bevara vårt språk och vår kultur. Exempelvis rätten till vår egen utbildningspolitik är mycket central i detta sammanhang.
Hembygdsrätten å sin sida är ett mycket fiffigt sätt att garantera att det är vi ålänningar som själva styr över tre mycket centrala element som är helt nödvändiga för att långsiktigt kunna bibehålla Åland svenskt trots att vi tillhör ett Finland som tyvärr blir mer och mer enspråkigt finskt. Endast den som har åländsk hembygdsrätt får rösta och ställa upp i lagtingsval och därigenom påverka hur Ålands egen självbestämmanderätt utövas. Hembygdsrätt är också ett absolut krav för att helt fritt få äga marken och helt fritt få utöva näringsverksamhet på Åland vilka båda är mycket centrala livsbetingelser för den som långsiktigt lever och verkar på Åland. Som en fjärde bonusrätt slipper ålänningar med hembygdsrätt finsk värnplikt men vi får delta frivilligt om vi vill.
Eftersom det verkar finnas vissa som inte riktigt förstått på vilket sätt just näringsrätten är ett viktigt språkskydd så skall jag försöka förklara varför denna särrättighet är mycket viktig för oss ålänningar. För det första, enbart genom att promenera längs Torggatan i centrum av Mariehamn så kan vi lätt konstatera att i princip alla butiker och i princip alla företag drivs av svenskspråkiga ålänningar och att även den anställda personalen i regel talar bra svenska. Detta bevisar att det över 50 år gamla målet med näringsrätten uppnåtts.
Som ett andra steg så måste vi analysera hur det kommer sig att näringsverksamheten på just Åland bedrivs på svenska och av ålänningar. Näringsrätten stipulerar att den som bedriver näringsverksamhet på Åland i princip skall ha åländsk hembygdsrätt som man erhåller om man uppfyller fyra mycket enkla krav:
- just nu vara bosatt på Åland
- varit bosatt på Åland i minst 5 år
- ha tillfredsställande kunskaper i svenska
- vara finsk medborgare
Med tanke på de tre första kraven så är det väl närmast helt naturligt att näringslivet på Åland utövas av ålänningar på just svenska. Allt annat vore ju i strid med näringsrätten. Det fjärde kravet gagnar knappast svenskan men eftersom det är ett absolut krav från Finland som de facto gett oss språkskyddet och självstyrelselagen så får vi väl lov att leva med det åtminstone ända tills vi hittar ett bättre alternativ. För mig som värdesätter att kunna leva och verka på svenska är det viktigt att försvara näringsrätten.
Anthonio Salminen (fs)
Hembygdsrätten å sin sida är ett mycket fiffigt sätt att garantera att det är vi ålänningar som själva styr över tre mycket centrala element som är helt nödvändiga för att långsiktigt kunna bibehålla Åland svenskt trots att vi tillhör ett Finland som tyvärr blir mer och mer enspråkigt finskt. Endast den som har åländsk hembygdsrätt får rösta och ställa upp i lagtingsval och därigenom påverka hur Ålands egen självbestämmanderätt utövas. Hembygdsrätt är också ett absolut krav för att helt fritt få äga marken och helt fritt få utöva näringsverksamhet på Åland vilka båda är mycket centrala livsbetingelser för den som långsiktigt lever och verkar på Åland. Som en fjärde bonusrätt slipper ålänningar med hembygdsrätt finsk värnplikt men vi får delta frivilligt om vi vill.
Eftersom det verkar finnas vissa som inte riktigt förstått på vilket sätt just näringsrätten är ett viktigt språkskydd så skall jag försöka förklara varför denna särrättighet är mycket viktig för oss ålänningar. För det första, enbart genom att promenera längs Torggatan i centrum av Mariehamn så kan vi lätt konstatera att i princip alla butiker och i princip alla företag drivs av svenskspråkiga ålänningar och att även den anställda personalen i regel talar bra svenska. Detta bevisar att det över 50 år gamla målet med näringsrätten uppnåtts.
Som ett andra steg så måste vi analysera hur det kommer sig att näringsverksamheten på just Åland bedrivs på svenska och av ålänningar. Näringsrätten stipulerar att den som bedriver näringsverksamhet på Åland i princip skall ha åländsk hembygdsrätt som man erhåller om man uppfyller fyra mycket enkla krav:
- just nu vara bosatt på Åland
- varit bosatt på Åland i minst 5 år
- ha tillfredsställande kunskaper i svenska
- vara finsk medborgare
Med tanke på de tre första kraven så är det väl närmast helt naturligt att näringslivet på Åland utövas av ålänningar på just svenska. Allt annat vore ju i strid med näringsrätten. Det fjärde kravet gagnar knappast svenskan men eftersom det är ett absolut krav från Finland som de facto gett oss språkskyddet och självstyrelselagen så får vi väl lov att leva med det åtminstone ända tills vi hittar ett bättre alternativ. För mig som värdesätter att kunna leva och verka på svenska är det viktigt att försvara näringsrätten.
Anthonio Salminen (fs)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)