Idag är minimilönen cirka 1.400 euro per månad vilket betyder att den som är låginkomsttagare och arbetar heltid får ut cirka 1.218 netto. Enligt en av ÅSUB:s färska utredningar är fattigdomsgränsen på Åland definierad till 11.024 euro per år eller cirka 917 euro per månad. Ungefär 13 % av alla hushåll och cirka 30 % av alla enpersonshushåll ligger under denna fattigdomsgräns när man bortser från eventuella skattefria sociala bidragsinkomster. Inklusive bidragen är det naturligtvis väsentligt färre som är fattiga.
Vad kan man då dra för slutsatser av detta? En sak är uppenbar, i inget av dessa enpersonshushåll arbetar personen heltid för då skulle inkomsten vara minst 300 euro över fattigdomsgränsen. Ett annat faktum är att Åland i april 2007 hade 437 lediga arbeten och 269 öppet arbetslösa. Det fanns alltså 168 fler lediga jobb än arbetslösa. Av statistiken vet vi också att den vanligaste åldern på den som lyfter socialbidrag är 18-25 år.
Jag tror inte att det i detta läge vore så klokt att börja tala om att generellt höja bidragen för att avhjälpa fattigdomen. Tvärtom så borde vi göra så att incitamenten för arbete istället ökar. Men när skillnaden mellan ett liv helt på bidrag och ett liv i arbete med låg inkomst är så låg som omkring 300 euro per månad så är utgångsläget riktigt svårt. Det kan inte vara lätt att gå från arbetslöshet till arbete om man vinner 300 euro på att jobba 160 timmar. Med knappt 2 euro per timme lockar man knappast in så många nya på arbetsmarknaden. Detta är en politisk utmaning. För de flesta tror jag personligen att arbete är en bättre lösning än bidrag.
Anthonio Salminen (fs)
söndag 27 maj 2007
måndag 21 maj 2007
Föredrag om skatter
Tid: Onsdagen den 23 maj 2007 kl. 19-21
Plats: Ålands lagting
Målgrupp: Medlemmar i frisinnad samverkan r.f.
Ledare: Tony Salminen
Arrangör: Styrelsen för frisinnad samverkan r.f.
Upplägg: Först presentation av fakta och sedan diskussion
Om innehållet:
Vill du veta vad ”klumpsumma och flitpeng” är och vad det betytt i reda pengar för Åland på senare år? Är du nyfiken på vad ”platt skatt” är och vad det innebär i praktiken? Vill du lära dig mer om beskattning eller dela med dig av dina synpunkter på saken så kom med!
Vi bjuder på kaffe och kaka!
Agenda:
· Presentation av Ålands nuvarande ”skattesystem” (klumpsummor och flitpengar åren 1993-2007)
· Presentation av Magnus Lundbergs vision om ”platt skatt” för Åland
· Presentation av Islands skattesystem
· Vad vill vi frisinnade göra på skatteområdet?
Välkomna!
Plats: Ålands lagting
Målgrupp: Medlemmar i frisinnad samverkan r.f.
Ledare: Tony Salminen
Arrangör: Styrelsen för frisinnad samverkan r.f.
Upplägg: Först presentation av fakta och sedan diskussion
Om innehållet:
Vill du veta vad ”klumpsumma och flitpeng” är och vad det betytt i reda pengar för Åland på senare år? Är du nyfiken på vad ”platt skatt” är och vad det innebär i praktiken? Vill du lära dig mer om beskattning eller dela med dig av dina synpunkter på saken så kom med!
Vi bjuder på kaffe och kaka!
Agenda:
· Presentation av Ålands nuvarande ”skattesystem” (klumpsummor och flitpengar åren 1993-2007)
· Presentation av Magnus Lundbergs vision om ”platt skatt” för Åland
· Presentation av Islands skattesystem
· Vad vill vi frisinnade göra på skatteområdet?
Välkomna!
lördag 19 maj 2007
Veckobrev v.9 Tony Salminen
Bästa frisinnade vänner!
Mitt veckobrev handlar om motivation och drivkrafter. När jag slog upp Ålandstidningen idag så fastnade mina ögon på rubriken ”Rekordvinst i Ålandsbanken” och då drog jag mig till minnes vad bankens vice VD Edgar Vickström sade under en föreläsning i Ålands lyceum i oktober 2006. Han talade då om att människor går omkring och lyssnar på Wii FM. Jag trodde först att han talade om någon sorts radiokanal men efter ett tag så fattade jag att det var frågan om en förkortning av det engelska uttrycket What's in it For Me? Vilket fritt översatt blir ungefär -vad ger det mig? Vickström menade att man inom företagsvärlden liksom i skolan och på i princip alla andra platser i samhället kunde driva människor att prestera bättre genom att belöna goda prestationer.
I samma veva läste jag också Thor-Alf Eliassons bok ”Viking Line i backspegeln” som är en kort historik över Viking Lines otroligt framgångsrika tillkomst och expansion. I boken finns en mening som säger väldigt mycket om kulturen i bolaget. Eliasson skriver att företaget använt ”motivationen som främsta drivkraft, oavsett uppgiftens art” och detta tror jag personligen att varit mycket viktigt för företagets framgång. Ett företag där varje medarbetare sporras till goda prestationer, oavsett om det gäller lagerbiträdet under däck eller befälhavaren uppe på bryggan, har en konkurrensfördel av stor vikt.
Jag tror också att vi politiker kan lära mycket av det ovanstående. Om vi inom utbildningspolitiken exempelvis lyckas skapa morötter som gör att elever sporras att prestera ännu bättre i skolan så får näringslivet i förlängningen tillgång till ännu kunnigare arbetskraft. Om vi ökar lönespridningen även inom offentlig sektor så får vi också mer utrymme för att belöna goda arbetsprestationer. För oss frisinnade som tror på den enskilda människan och dess vilja och förmåga att med egen kraft skapa sig ett gott liv är motivation och drivkraft definitivt något att lägga bakom örat.
Anthonio Salminen (fs)
Mitt veckobrev handlar om motivation och drivkrafter. När jag slog upp Ålandstidningen idag så fastnade mina ögon på rubriken ”Rekordvinst i Ålandsbanken” och då drog jag mig till minnes vad bankens vice VD Edgar Vickström sade under en föreläsning i Ålands lyceum i oktober 2006. Han talade då om att människor går omkring och lyssnar på Wii FM. Jag trodde först att han talade om någon sorts radiokanal men efter ett tag så fattade jag att det var frågan om en förkortning av det engelska uttrycket What's in it For Me? Vilket fritt översatt blir ungefär -vad ger det mig? Vickström menade att man inom företagsvärlden liksom i skolan och på i princip alla andra platser i samhället kunde driva människor att prestera bättre genom att belöna goda prestationer.
I samma veva läste jag också Thor-Alf Eliassons bok ”Viking Line i backspegeln” som är en kort historik över Viking Lines otroligt framgångsrika tillkomst och expansion. I boken finns en mening som säger väldigt mycket om kulturen i bolaget. Eliasson skriver att företaget använt ”motivationen som främsta drivkraft, oavsett uppgiftens art” och detta tror jag personligen att varit mycket viktigt för företagets framgång. Ett företag där varje medarbetare sporras till goda prestationer, oavsett om det gäller lagerbiträdet under däck eller befälhavaren uppe på bryggan, har en konkurrensfördel av stor vikt.
Jag tror också att vi politiker kan lära mycket av det ovanstående. Om vi inom utbildningspolitiken exempelvis lyckas skapa morötter som gör att elever sporras att prestera ännu bättre i skolan så får näringslivet i förlängningen tillgång till ännu kunnigare arbetskraft. Om vi ökar lönespridningen även inom offentlig sektor så får vi också mer utrymme för att belöna goda arbetsprestationer. För oss frisinnade som tror på den enskilda människan och dess vilja och förmåga att med egen kraft skapa sig ett gott liv är motivation och drivkraft definitivt något att lägga bakom örat.
Anthonio Salminen (fs)
Med platt skatt ökar välfärden
En torsdag kväll i mitten av februari var jag och lyssnade på en föreläsning om Islands skattesystem i Ålands lagting. Det var Centern som bjudit in Jomalas före detta kommundirektör Per Ekström som numera bor och jobbar som ekonom på Island. Det visade sig att han var en mycket pedagogisk och sakkunnig föreläsare. Centerns förträffliga riksdagskandidat och skatteexpert Magnus Lundberg fungerade som moderator.
Island är en ö med 300 000 innevånare och de har redan en platt inkomstskatt på 36 %, en låg bolagskatt på 18 %, en ännu lägre kapitalskatt på 10 %, ingen förmögenhetsskatt och de har en ekonomi som blomstrar. Medellönen på Island är hela 50 000 € per år och företagandet har stimulerats genom skattesänkningar.
Nästan alla förstår att företag drar sig dit skatterna är låga men många undrar säkert vad det är för vits med platt skatt på lön? Jag tror personligen att svaret är att platt skatt gör det lönsammare att arbeta och att arbete är själva grunden till välfärd och välstånd. Finland är faktiskt sedan många år på god väg mot ett allt plattare skattesystem. I slutet av 1990-talet betalade vi finländare progressiv statsskatt redan vid inkomster på 7 737 euro per år men idag är inkomster under 12 400 euro helt befriade från progressiv statsskatt.
År 1998 var den högsta statsskatten i Finland 38 procent men idag är den 6 procentenheter lägre eller 32 procent och detta oberoende av hur mycket mer man förtjänar. När Finland lindrat beskattningen så har de också stegvis gått mot ett allt plattare skattesystem. Kommunalskatten är redan platt i Finland och den ligger ofta på nivån 16-18 %.
Det är också ett faktum är att den platta skatt som vår borgerliga riksdagskandidat Magnus Lundberg förespråkar påminner om Islands nuvarande system och att Finland alltså är på god väg mot något liknande.
Men varför är då våra åländska sossar och liberaler så svalt inställda till platt skatt? Jag tror att det beror på att de inte riktigt förstått vad platt skatt egentligen innebär. Eller för att vara mer exakt att de inte riktigt förstått vad ett generöst grundavdrag innebär. På Island är grundavdraget cirka 12 000 euro per år vilket innebär att islänningar inte betalar skatt alls på inkomster under cirka 1 000 euro per månad. På den överskjutande delen betalar islänningarna 35,72 procent i skatt.
I Magnus skattevision är grundavdraget lite lägre eller 8 000 euro per år samtidigt som den platta skatten är 30 procent vilket exempelvis innebär att en löntagare betalar 0 procent i skatt på de första 8 000 euro och 30 procent på de följande 8 000 så att snittet blir 15 procent på inkomsten 16 000 euro per år. Det smarta grundavdraget gör alltså att den effektiva skatten varierar mellan 0 procent och 30 procent trots att skatten i grunden är helt proportionell.
Platt skatt är rättssäkert därför att det är enkelt och obyråkratisk. En annan viktig fördel med införande av platt skatt är att vanligt folk inte drabbas av lika höga marginaleffekter när de jobbar mer eller tar på sig mer krävande arbetsuppgifter. I dagsläget är det inte alltid så intressant när uppåt hälften av en inkomstökning äts upp av marginalskatten.
Med Magnus system skulle alla få behålla minst 70 procent av en inkomstökning oberoende av lönenivån. Om den som jobbar får behålla en större del av sin lön så ökar motivationen för arbete och det är inte helt fel för ett samhälle som står inför arbetskraftsbrist. Lägre skatter ökar också konkurrenskraften i ett land och stimulerar den ekonomiska tillväxten. Tänk också vad sporrande det vore för våra studerade att få lönen från sommarjobbet helt skattefritt.
För den som är mer intresserad av vad platt skatt innebär för en löntagare så finns det härintill ett par diagram. Diagram 1 jämför Finlands nuvarande progressiva skattesystem med Islands och Magnus platta skattesystem. Diagram 2 visar att Finlands nuvarande progressiva beskattning har vissa likheter med ett platt skattesystem med 41 % skatt på inkomster över 12.285 euro per år.
Anthonio Salminen (fs)
Diagrammen finns på länken nedan:
http://www.fs.aland.fi/.composer/upload/fs-aktuellt.pdf
Island är en ö med 300 000 innevånare och de har redan en platt inkomstskatt på 36 %, en låg bolagskatt på 18 %, en ännu lägre kapitalskatt på 10 %, ingen förmögenhetsskatt och de har en ekonomi som blomstrar. Medellönen på Island är hela 50 000 € per år och företagandet har stimulerats genom skattesänkningar.
Nästan alla förstår att företag drar sig dit skatterna är låga men många undrar säkert vad det är för vits med platt skatt på lön? Jag tror personligen att svaret är att platt skatt gör det lönsammare att arbeta och att arbete är själva grunden till välfärd och välstånd. Finland är faktiskt sedan många år på god väg mot ett allt plattare skattesystem. I slutet av 1990-talet betalade vi finländare progressiv statsskatt redan vid inkomster på 7 737 euro per år men idag är inkomster under 12 400 euro helt befriade från progressiv statsskatt.
År 1998 var den högsta statsskatten i Finland 38 procent men idag är den 6 procentenheter lägre eller 32 procent och detta oberoende av hur mycket mer man förtjänar. När Finland lindrat beskattningen så har de också stegvis gått mot ett allt plattare skattesystem. Kommunalskatten är redan platt i Finland och den ligger ofta på nivån 16-18 %.
Det är också ett faktum är att den platta skatt som vår borgerliga riksdagskandidat Magnus Lundberg förespråkar påminner om Islands nuvarande system och att Finland alltså är på god väg mot något liknande.
Men varför är då våra åländska sossar och liberaler så svalt inställda till platt skatt? Jag tror att det beror på att de inte riktigt förstått vad platt skatt egentligen innebär. Eller för att vara mer exakt att de inte riktigt förstått vad ett generöst grundavdrag innebär. På Island är grundavdraget cirka 12 000 euro per år vilket innebär att islänningar inte betalar skatt alls på inkomster under cirka 1 000 euro per månad. På den överskjutande delen betalar islänningarna 35,72 procent i skatt.
I Magnus skattevision är grundavdraget lite lägre eller 8 000 euro per år samtidigt som den platta skatten är 30 procent vilket exempelvis innebär att en löntagare betalar 0 procent i skatt på de första 8 000 euro och 30 procent på de följande 8 000 så att snittet blir 15 procent på inkomsten 16 000 euro per år. Det smarta grundavdraget gör alltså att den effektiva skatten varierar mellan 0 procent och 30 procent trots att skatten i grunden är helt proportionell.
Platt skatt är rättssäkert därför att det är enkelt och obyråkratisk. En annan viktig fördel med införande av platt skatt är att vanligt folk inte drabbas av lika höga marginaleffekter när de jobbar mer eller tar på sig mer krävande arbetsuppgifter. I dagsläget är det inte alltid så intressant när uppåt hälften av en inkomstökning äts upp av marginalskatten.
Med Magnus system skulle alla få behålla minst 70 procent av en inkomstökning oberoende av lönenivån. Om den som jobbar får behålla en större del av sin lön så ökar motivationen för arbete och det är inte helt fel för ett samhälle som står inför arbetskraftsbrist. Lägre skatter ökar också konkurrenskraften i ett land och stimulerar den ekonomiska tillväxten. Tänk också vad sporrande det vore för våra studerade att få lönen från sommarjobbet helt skattefritt.
För den som är mer intresserad av vad platt skatt innebär för en löntagare så finns det härintill ett par diagram. Diagram 1 jämför Finlands nuvarande progressiva skattesystem med Islands och Magnus platta skattesystem. Diagram 2 visar att Finlands nuvarande progressiva beskattning har vissa likheter med ett platt skattesystem med 41 % skatt på inkomster över 12.285 euro per år.
Anthonio Salminen (fs)
Diagrammen finns på länken nedan:
http://www.fs.aland.fi/.composer/upload/fs-aktuellt.pdf
Så här ger plattare skatt ökad välfärd
Svar till Jan Liljehages insändare i Nya Åland 9/3-2007:
Välfärd är inte enbart sådant som den offentliga sektorn producerar med hjälp av våra skatter (vård, omsorg, skola osv.) utan det är också annat. Till exempel att vanligt folk får behålla så mycket av sin bruttolön, så att de efter att skatten är dragen, även har råd med kläder på kroppen, mat på bordet och värme i stugan. På Åland och i andra mer utvecklade samhällen ingår dessutom utlandsresor, kulturupplevelser, leksaker, biobesök, mobiltelefoner, fritid, valfrihet och mycket annat i det som normalt räknas till goda levnadsvillkor. Åtminstone för den som är strävsam och därför med rätta har råd att unna sig lite mer.Om det vore så enkelt att maximal välfärd uppnåddes enbart genom att införa så mycket offentlig service som möjligt så vore nog skattetrycket 100 procent för länge sedan men så är det lyckligtvis inte. Tvärtom så tror jag alltså att vissa av våra nordiska välfärdssamhällen skulle må bättre av lite mindre offentlig service, mer valfrihet och ett lindrigare skattetryck.
Det är här som ett plattare skattesystem kan göra nytta. Om vi fortsätter på den inslagna vägen och lindrar beskattningen så blir det per automatik lönsammare att arbeta. Om fler börjar producera mer så får vi också råd att unna oss mer och då ökar välfärden totalt sett.
Anthonio Salminen (fs)
Välfärd är inte enbart sådant som den offentliga sektorn producerar med hjälp av våra skatter (vård, omsorg, skola osv.) utan det är också annat. Till exempel att vanligt folk får behålla så mycket av sin bruttolön, så att de efter att skatten är dragen, även har råd med kläder på kroppen, mat på bordet och värme i stugan. På Åland och i andra mer utvecklade samhällen ingår dessutom utlandsresor, kulturupplevelser, leksaker, biobesök, mobiltelefoner, fritid, valfrihet och mycket annat i det som normalt räknas till goda levnadsvillkor. Åtminstone för den som är strävsam och därför med rätta har råd att unna sig lite mer.Om det vore så enkelt att maximal välfärd uppnåddes enbart genom att införa så mycket offentlig service som möjligt så vore nog skattetrycket 100 procent för länge sedan men så är det lyckligtvis inte. Tvärtom så tror jag alltså att vissa av våra nordiska välfärdssamhällen skulle må bättre av lite mindre offentlig service, mer valfrihet och ett lindrigare skattetryck.
Det är här som ett plattare skattesystem kan göra nytta. Om vi fortsätter på den inslagna vägen och lindrar beskattningen så blir det per automatik lönsammare att arbeta. Om fler börjar producera mer så får vi också råd att unna oss mer och då ökar välfärden totalt sett.
Anthonio Salminen (fs)
Svar till Erland om "platt skatt"
Svar till Olof Erlands insändare i Nya Åland 13.3.2007
Det är kul att Olof Erland läst min insändare om ”platt skatt” och även hjälper till att debattera den viktiga och spännande frågan om vår framtida beskattning. Att han inte håller med mig om allt visste jag på förhand. Däremot har jag fått mycket positiv feedback från många andra samhällsintresserade ålänningar.
Det finns dock några saker som jag vill förtydliga. För det första så är det inte nödvändigt att Åland tar över hela beskattningsbehörigheten för att driva fram ett plattare skattesystem. Vi kan gärna fortsätta på den inslagna vägen och platta till och lindra beskattningen, steg för steg, via riksdag och lagting några år till. Om vår nya riksdagsledamot gör som Roger Jansson och en majoritet i tidigare riksdagar gjort, det vill säga arbetar för lägre marginalskattesatser och bättre avdrag i statsbeskattningen, så lindras vårt skattetryck lika väl. Här på hemmaplan kan vi gärna fortsätta att lindra beskattningen genom att förbättra Ålandsavdraget i kommunalbeskattningen.
För det andra så vidhåller jag att lite lägre och lite plattare skatter leder till lite bättre välfärd i vårt samhälle men det är en ideologisk fråga så där får var och en tro och tycka vad den vill. För det tredje så kan man inte säga vad som är exakt rätt skattesats i framtiden. Det beror exempelvis på vad våra grannländer gör med sina skatter och framför allt vilken politik som Ålands folk röstar fram i kommande val. För det fjärde, om ovanstående successiva skattesänkningar innebär att vår självstyrelse får ett ökat reellt värde för vanliga ålänningar så tror jag att fler och fler blir sugna på mer självbestämmande. Kanske till och med på skatteområdet.
Anthonio Salminen (fs)
Det är kul att Olof Erland läst min insändare om ”platt skatt” och även hjälper till att debattera den viktiga och spännande frågan om vår framtida beskattning. Att han inte håller med mig om allt visste jag på förhand. Däremot har jag fått mycket positiv feedback från många andra samhällsintresserade ålänningar.
Det finns dock några saker som jag vill förtydliga. För det första så är det inte nödvändigt att Åland tar över hela beskattningsbehörigheten för att driva fram ett plattare skattesystem. Vi kan gärna fortsätta på den inslagna vägen och platta till och lindra beskattningen, steg för steg, via riksdag och lagting några år till. Om vår nya riksdagsledamot gör som Roger Jansson och en majoritet i tidigare riksdagar gjort, det vill säga arbetar för lägre marginalskattesatser och bättre avdrag i statsbeskattningen, så lindras vårt skattetryck lika väl. Här på hemmaplan kan vi gärna fortsätta att lindra beskattningen genom att förbättra Ålandsavdraget i kommunalbeskattningen.
För det andra så vidhåller jag att lite lägre och lite plattare skatter leder till lite bättre välfärd i vårt samhälle men det är en ideologisk fråga så där får var och en tro och tycka vad den vill. För det tredje så kan man inte säga vad som är exakt rätt skattesats i framtiden. Det beror exempelvis på vad våra grannländer gör med sina skatter och framför allt vilken politik som Ålands folk röstar fram i kommande val. För det fjärde, om ovanstående successiva skattesänkningar innebär att vår självstyrelse får ett ökat reellt värde för vanliga ålänningar så tror jag att fler och fler blir sugna på mer självbestämmande. Kanske till och med på skatteområdet.
Anthonio Salminen (fs)
Heta åsikter om utbildningen på Åland
Det är säkert många som frågar sig varför det finns så mycket heta åsikter kring just Ålands lyceums roll inom den nya samordnade gymnasieskolan på Åland.
Det är säkert många som frågar sig varför det finns så mycket heta åsikter kring just Ålands lyceums roll inom den nya samordnade gymnasieskolan på Åland. Personligen tror vi att det beror på att lyceet är den enda studieförberedande skolan på Åland samtidigt som den absolut viktigaste skiljelinjen mellan olika gymnasieskolor är just huruvida de är studieförberedande eller yrkesinriktade. Alla som är någorlunda insatta i utbildningsfrågor vet att det vore en stor olycka om våra fina praktiska yrkesutbildningar, som exempelvis kock, elektriker och frisör, blir så teoretiska att de nyexaminerade blir oanvändbara i yrkeslivet. På samma sätt vore det olyckligt om våra ungdomar som siktar på teoretiskt krävande universitet och högskoleutbildningar inte får bästa möjliga teoretiska grund från gymnasiet.
Det andra som man måste ha klart för sig är att när vi på Åland för samman våra sex yrkesinriktade skolor och vår enda studieförberedande skola i en gemensam organisation så uppstår det, oavsett om man vill det eller inte, ett stort tryck på likriktning. För att balansera upp detta tryck så måste man nödvändigt vidta en rad aktiva åtgärder. En förnuftig och framkomlig väg är då att redan i lagstiftningen ge lyceet en betydligt mer fristående ställning och sedan i de kommande styrdokumenten som exempelvis läroplansgrunder och läroplaner mycket tydligt betona vikten av att det fortsättningsvis finns innehållsmässiga skillnader mellan den studieförberedande och den yrkesinriktade utbildningen.
Anthonio Salminen (fs)
Det är säkert många som frågar sig varför det finns så mycket heta åsikter kring just Ålands lyceums roll inom den nya samordnade gymnasieskolan på Åland. Personligen tror vi att det beror på att lyceet är den enda studieförberedande skolan på Åland samtidigt som den absolut viktigaste skiljelinjen mellan olika gymnasieskolor är just huruvida de är studieförberedande eller yrkesinriktade. Alla som är någorlunda insatta i utbildningsfrågor vet att det vore en stor olycka om våra fina praktiska yrkesutbildningar, som exempelvis kock, elektriker och frisör, blir så teoretiska att de nyexaminerade blir oanvändbara i yrkeslivet. På samma sätt vore det olyckligt om våra ungdomar som siktar på teoretiskt krävande universitet och högskoleutbildningar inte får bästa möjliga teoretiska grund från gymnasiet.
Det andra som man måste ha klart för sig är att när vi på Åland för samman våra sex yrkesinriktade skolor och vår enda studieförberedande skola i en gemensam organisation så uppstår det, oavsett om man vill det eller inte, ett stort tryck på likriktning. För att balansera upp detta tryck så måste man nödvändigt vidta en rad aktiva åtgärder. En förnuftig och framkomlig väg är då att redan i lagstiftningen ge lyceet en betydligt mer fristående ställning och sedan i de kommande styrdokumenten som exempelvis läroplansgrunder och läroplaner mycket tydligt betona vikten av att det fortsättningsvis finns innehållsmässiga skillnader mellan den studieförberedande och den yrkesinriktade utbildningen.
Anthonio Salminen (fs)
Mer eller mindre politik?
I en kommentar till ”Vitboken för utveckling av Ålands självbestämmanderätt” skriver Olof Erland att Ålands politiker borde reducera sin inblandning i marknadsekonomins affärsverksamhet genom att låta bli att försöka bestämma mer över skatterna. Men om Ålands politiker låter bli att bestämma över skatterna så blir det ju de finska politikernas skattesystem som gäller på Åland. Blir det mindre politisk inblandning om Finlands politiker bestämmer åt oss än om Ålands politiker gör samma sak?
Anthonio Salminen (fs)
Anthonio Salminen (fs)
Höj stödet till anhöriga som vårdar i hemmet
Om en barnfamilj med ett barn under 3 år avstår ifrån en kommunal barnomsorgsplats kan de i normalfallet ansöka om ett ”hemvårdstöd” på 388,51 euro per månad eller knappt 4.700 euro per år. Eftersom en barnomsorgsplats i exempelvis Mariehamn kostar ungefär 10.000 euro per år så sparar kommunen cirka 5.300 euro per år för varje familj som ordnar sin barnomsorg på egen hand.
Om en anhörig sköter en mycket hjälpbehövande åldring, svårt sjuk eller handikappad person i staden så kan den ansöka om ett stöd för närståendevård på högst 578,35 euro per månad eller cirka 6.940 euro per år. Om alternativet är en plats på Trobergshemmet, Gullåsen eller något liknande boende som kostar omkring 50.000 euro per år så sparar kommunen över 40.000 euro per år för varje ”hjälpbehövande klient” som ordnar sin omsorg på egen hand.
Jag tycker att den enkla kalkylen ovan visar att det vore ekonomsikt förnuftigt att satsa mer på stödet till anhöriga som sköter omsorgen om barn och gamla i hemmet. Förutom den rent ekonomiska vinsten så finns det ju även en välfärdsvinst att inkassera.
Anthonio Salminen (fs)
Om en anhörig sköter en mycket hjälpbehövande åldring, svårt sjuk eller handikappad person i staden så kan den ansöka om ett stöd för närståendevård på högst 578,35 euro per månad eller cirka 6.940 euro per år. Om alternativet är en plats på Trobergshemmet, Gullåsen eller något liknande boende som kostar omkring 50.000 euro per år så sparar kommunen över 40.000 euro per år för varje ”hjälpbehövande klient” som ordnar sin omsorg på egen hand.
Jag tycker att den enkla kalkylen ovan visar att det vore ekonomsikt förnuftigt att satsa mer på stödet till anhöriga som sköter omsorgen om barn och gamla i hemmet. Förutom den rent ekonomiska vinsten så finns det ju även en välfärdsvinst att inkassera.
Anthonio Salminen (fs)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)