Svar till Jan Liljehages insändare i Nya Åland 9/3-2007:
Välfärd är inte enbart sådant som den offentliga sektorn producerar med hjälp av våra skatter (vård, omsorg, skola osv.) utan det är också annat. Till exempel att vanligt folk får behålla så mycket av sin bruttolön, så att de efter att skatten är dragen, även har råd med kläder på kroppen, mat på bordet och värme i stugan. På Åland och i andra mer utvecklade samhällen ingår dessutom utlandsresor, kulturupplevelser, leksaker, biobesök, mobiltelefoner, fritid, valfrihet och mycket annat i det som normalt räknas till goda levnadsvillkor. Åtminstone för den som är strävsam och därför med rätta har råd att unna sig lite mer.Om det vore så enkelt att maximal välfärd uppnåddes enbart genom att införa så mycket offentlig service som möjligt så vore nog skattetrycket 100 procent för länge sedan men så är det lyckligtvis inte. Tvärtom så tror jag alltså att vissa av våra nordiska välfärdssamhällen skulle må bättre av lite mindre offentlig service, mer valfrihet och ett lindrigare skattetryck.
Det är här som ett plattare skattesystem kan göra nytta. Om vi fortsätter på den inslagna vägen och lindrar beskattningen så blir det per automatik lönsammare att arbeta. Om fler börjar producera mer så får vi också råd att unna oss mer och då ökar välfärden totalt sett.
Anthonio Salminen (fs)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar