För att kunna bevara ålänningarnas svenska språk och kultur så måste det finnas ålänningar som lever och verkar på Åland. Språket och kulturen sitter inte i träden, stenarna och bergen på Åland utan hos lokalbefolkningen. För att det långsiktigt skall gå att leva på Åland så måste vi ålänningar både kunna bo någonstans och kunna försörja oss på något. För att trygga detta så finns jordförvärvsreglerna och näringsrätten som i princip säger att man måste ha åländsk hembygdsrätt för att helt fritt få förvärva fast egendom och för att helt fritt få utöva näring på Åland. Hembygdsrätten är en medborgerlig status som enbart den som kan svenska och som långsiktigt bor på Åland har. Detta system garanterar att det är just den på Åland bosatta befolkningen som kontrollerar jorden och näringslivet på Åland vilket i förlängningen är helt centralt för att kunna bevara vårt språk och vår kultur. Rättigheterna är kopplade till bosättningen och är enkla att uppnå för alla som vill bo och verka på Åland. De här privilegierna omfattar inte dem som vill bo någon annanstans.
På pappret ser rättigheterna protektionistiska ut för en teoretiker men utfallet visar det omvända. Nästan en tredjedel av den på Åland bosatta befolkningen (=ålänningarna) är födda utanför Åland. Åland har en mycket öppen ekonomi och stort utbyte med omvärlden, högt BNP per capita, nettoinflyttning, låg arbetslöshet och det finns gott om utländska investeringar på Åland.
Den kanske största och viktigaste skillnaden mellan höger och vänster inom den åländska politiken är mål och medel för att det skall gå att leva och verka på svenska på Åland. Här är det de borgerliga partierna som fortsättningsvis vill bevara Åland svenskspråkigt medan vänstern (s och lib) aldrig förstått varför.
Anthonio Salminen (fs)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar