Arbete kan hjälpa många ur fattigdomen

Enligt ÅSUB:s fattigdomsutredning från år 2007 så var en klar majoritet av de hushåll som ligger under fattigdomsgränsen i arbetsför ålder (16-64 år). Många av de 13,1 procent fattiga hushållen skulle förmodligen kunna minska sin fattigdom genom att börja arbeta mer. Som framgår av Tabell 1 så är hela 57 procent eller 883 av de totalt 1550 fattiga hushållen i en sådan ålder att de skulle kunna öka sitt deltagande på arbetsmarknaden om deras förutsättningar för arbete förbättrades. Detta är definitivt en betydande arbetskraftsreserv som vi politiker borde intressera oss för mer särskilt nu när det åländska samhället står inför en framtida arbetskraftsbrist.

Med tanke på att en person som förtjänar under 900 euro per månad betalar mindre än 6 procent i inkomstskatt så inser man snabbt att det inte finns så stora möjligheter att sporra till mer arbete via förändringar i skattesystemet. Det är snarare via förändringar i socialförsäkringssystem, som exempelvis utkomststöd och bostadsbidrag, som man skulle kunna öka fattigas motivation för arbete.

Tack vare självstyrelsen så har Åland egen behörighet på dessa områden och därmed kan vi förbättra situationen för Ålands fattiga, om den politiska viljan finns. Med kännedom om att en inkomstökning på exempelvis 100 euro i vissa extrema fall kan innebära att bidragen minskar med 100 euro så inser man lätt att motivationen för arbete inte alltid är på topp. För den grupp fattiga som ÅSUB lyfter fram så är det skrämmande vanligt att mellan 50 och 100 procent av en inkomstökning äts upp av kombinationen minskade bidrag och höjda skatter och avgifter. Här har vi åländska politiker en mycket konkret och viktig uppgift att lösa. Att fortsätta blunda för de faktiska förhållandena och dessutom försöka inbilla sig och andra att fattigdomen bara handlar om ”gamla pensionerade tanter och sjukpensionärer” är inget synsätt som jag kan omfatta.

Jag tänkte avsluta med lite mer konkret fakta om fattigdomen på Åland. I ÅSUB:s utredning gjordes ett antal djupintervjuer med socialarbetare ute på fältet och på sida 77 under rubriken Utkomststöd och arbete sägs bland annat följande ”En del klienter finner att det är mer fördelaktigt att gå hemma sysslolös än att försöka arbeta som inhoppare eller ta ett deltidsarbete". ÅSUB skriver på samma sida att ”Åsikterna bland socialarbetarna kring denna problematik är inte entydiga, men man verkar överens om att utkomststödet för unga klienter inte sällan är så stort att det passiviserar dem”.

I diagrammet över utkomststöd här intill (Figur 16 från sida 47 i rapporten) så ser man tydligt att den absolut största gruppen socialbidragstagare finns i åldersgruppen 18-25 år och att ungefär 9 av 10 socialbidragstagare faktiskt är i arbetsför ålder (under 65 år). Denna bild stämmer också väl med den information som exempelvis finns i Mariehamns stads bokslut för år 2007 där det står att hela 97 procent av socialbidragstagarna var under 65 år eller omvänt att endast 3 procent var över 65 år.

Anthonio Salminen (fs)