Det är beklagligt att Ålands handelskammare och Tidningen Åland sedan en tid tillbaka bedriver en sorglig kampanj mot näringsrätten och jordförvärvsreglerna. Med tanke på att dessa åländska specialregler är mycket viktiga beståndsdelar i Ålands självstyrelse och helt nödvändiga i en helhet av åländska instrument som behövs för att långsiktigt kunna bevara ålänningarnas svenska språk och kultur så känns detta motarbetande av självstyrelsen väldigt tråkigt. Jag kan inte tro att det finns åländska krafter som med vett och vilja bekämpar självstyrelsen och ålänningarna inifrån så jag utgå ifrån att kampanjen beror på någon sorts okunskap eller åtminstone brist på förståelse för hur reglerna egentligen är kopplade till bevarandet av vårt språk och kultur.
Jag skall därför kort försöka förklara hur jag anser att reglerna är kopplade till bevarandet av vårt språk och kultur. Det första som man måste konstatera är att språket och kulturen inte sitter i träden, stenarna och bergen på Åland utan i oss personer som bor långsiktigt på Åland. För att kunna upprätthålla och bevara vårt svenska språk och kultur så är det alltså helt nödvändigt att Åland befolkas av en svenskspråkig fast bosatt befolkning. Det är, som de flesta redan förstår, ingen slump att just kunskaper i svenska och krav på fast bosättning är två viktiga krav för att få hembygdsrätt.
I korthet kan man säga att syftet med jordförvärvsreglerna är ”att hålla åländsk jord i åländska händer” och att tanken bakom näringsrätten är ”att näringsutövnigen på Åland skall handhas av lokalbefolkningen”. Man behöver knappast vara en kärnfysiker för att förstå att det gagnar bevarandet av ålänningarnas svenska språk och kultur att jorden på Åland ägas av just svenskspråkiga lokalt bosatta ålänningar och att det av samma skäl är väldigt viktigt att företagen på Åland drivs av just svenskspråkiga lokalt bosatta ålänningar.
Man kan även se ålänningarnas exklusiva rätt till markägandet på Åland som en praktisk förutsättning för att vi alls skall kunna bo och leva på Åland och på samma sätt kan man se näringsrätten som en exklusiv och praktisk rätt och möjlighet för lokalbefolkningen att kunna försörja sig lokalt på Åland.
Också med tanke på att Åland tillhör och utgör blott en halv procent av Finlands befolkning och att nästan alla ålänningar talar svenska och nästan alla i Finland talar finska så är dessa specialregler utomordentligt viktiga skydd mot den typ av förfinskning som i värsta fall kunde uppstå genom ett stort markägande och en omfattande näringsutövning av finskspråkiga personer som inte är bosatta på Åland. För att kunna förstå självstyrelsen, hembygdsrätten, näringsrätten och jordförvärvsreglerna så måste man ha en förmåga att tänka långsiktigt och i flera logiska steg.
Anthonio Salminen (fs)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar