Om Sune Alén (lib), Igge Holmberg (s), Pamela Sjödahl (lib) och Birgitta Johansson (mf) varit politiker i en finskspråkig kommun i Finland och hävdat att man inte behöver bry sig om svensk utbildning, när man utformar behörighetskraven för anställda inom socialvården, så hade knappast någon reagerat. Men när de gör det på det självstyrda Åland som är enspråkigt svenskt och där en stor del av lokalbefolkningen utbildar sig i Sverige så är det anmärkningsvärt. Att de dessutom försvarar tilltaget med att de anställda på Åland måste känna till landets (rikets) lagstiftning när frågan uttryckligen gäller just området socialvård, där Åland har egen behörighet och egen lagstiftning, så blir det ologiskt.
Vad som är ”rätt språk” inom socialvården på Åland råder det tydligen delade meningar om. Slutligen en generell synpunkt, om Åland behöver rekrytera duktig extern personal, som kan svenska, så är rekryteringsunderlaget 9 miljoner i Sverige men endast 300.000 i Finland. Varför inte ta vara på möjligheten att öppna Åland lite mer mot svenskan och Sverige nu när vi har chansen?
Anthonio Salminen (fs)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar