Jag tycker att det är positivt att flera i lagtinget talat för att ge åländska kommuner en möjlighet att uppbära en liten skälig minimiavgift i den nya lagen om barnomsorg. Som jag nämnde i ett par insändare för några veckor sedan så finns det flera sakliga argument som talar för att man borde tillåta en liten skälig minimiavgift. Åtminstone för att täcka den mat som serveras åt alla barn inom barnomsorgen.
Det finns tyvärr också ett par missförstånd som ibland används för att motarbeta ett införande av en minimiavgift på Åland och dom tänkte jag bemöta här. Det första missförståndet är att en minimiavgift skulle stå i strid med ett gammalt utlåtande från Finlands grundlagsutskott som säger att ”klientavgifterna får inte vara så höga att servicen blir helt ouppnåelig för dem som behöver den”. Så är inte fallet på Åland eftersom paragraf 6 i den åländska lagen om utkomststöd redan anger att tilläggsdelen i utkomststödet skall beräknas så att den täcker utgifter för barnomsorg för mindre bemedlade hushåll.
Det andra missförståndet som florerar säger att det inte ens vore någon vits med en minimiavgift på dagis eftersom det bara blir en rundgång med kommunala pengar. Om kommunerna tar minimiavgift med den ena handen så tvingas dom ge utkomststöd för barnomsorgsutgiften med den andra handen, hävdar vissa. Även detta är ett missförstånd. Eftersom de åländska lagstadgade bidragsnivåerna för barnbidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag och hemvårdsstöd i regel överstiger normgränserna för utkomststöd så uppstår inte denna situation. Som framgår av tabellen här intill så överstiger summan av dessa fyra lagstadgade bidrag generellt sett normen för utkomststöd.
Min slutsats är att Ålands kommuner absolut borde ges rätten att ta ut en minimiavgift inom barnomsorgen.
2 kommentarer:
Håller fullkomligt med! Jag känner att den generationen vi fostrar idag är (en produkt av dragspolitik?) lata med förväntningar att staten står för kalaset. Företagen och samhället behöver verkligen hantera och anpassa sig till den nya verkligheten som den nya generationen innebär. Vad händer om de inte gör det? ”Gratisgenerationen” kommer att innebära en hel del utmaningar för såväl företag som politiker i framtiden. Faktum är att ingenting är gratis. Men hur många vet det idag?
Jo, men vi måste komma ihåg att det också bland unga finns många arbetsvilliga, ambitiösa och duktiga personer. Krasst sett är nog "gratislinjen" mera en ideologisk fråga än en generationsfråga. Kolla t ex in min tidigare insändar-polemik med vuxna sossen Lagerberg nedan.
Skicka en kommentar