I början av november arrangerade Ålands framtid en partiledardebatt om det svenska språket på Åland och om hur det kan bevaras inom ett allt mer finskspråkigt Finland. Landshövdingen Peter Lindbäck var moderator och debatten inleddes med att ÅSUB presenterade tre färska utredningar om det finska och svenska språkets ställning på Åland. Alla tre utredningar visar att det är främst inom arbetslivet, och särskilt inom det privata näringslivet som kravet på kunskap i finska ibland tränger undan svenskan på Åland.
Med tanke på att målsättningen med självstyrelsen är att det ska gå att bo, leva och verka på Åland på svenska är det ett problem att kravet på kunskap i finska ibland tränger undan svenskan på ålänningars arbetsplatser. Ännu värre skulle det bli om ålänningar i egenskap av kunder inte kan få service på svenska på Åland. Som jag uppfattade debatten var alla åländska partier överens om att lösningen på problemet är mer åländsk självstyrelse så att finska regler och lagar ersätts av åländska på svenska och att näringslivet, liksom åländska skolungdomar, ges bättre förutsättningar att rikta in sig mer mot det svenska Sverige och inte bara mot det alltmer finskspråkiga Finland.
Själv lyfte jag under debatten dessutom fram det fina språkskydd som är unikt för Ålands självstyrelse. Nämligen hembygdsrätten, jordförvärvsreglerna och näringsrätten. Utan dessa starka språkskydd skulle Åland förfinskas i rask takt dels med tanke på Ålands geografiska närhet till Finland och dels med tanke på Ålands statstillhörighet med det nu alltmer finskspråkiga Finland.
Det kan gärna nämnas i sammanhanget att administrationen av språkskydden troligen är de mest kostnadseffektiva inom offentlig sektor. De bygger på en kontroll av en minst femårig vistelse i åländsk språkmiljö vilket ger de flesta en god möjlighet att förvärva det svenska språket.
Det har alltså konstaterats att kravet på kunskap i finska är som starkast inom arbetslivet och särskilt inom det privata näringslivet samt att näringsrätten är dels en viktig behörighet i vår nuvarande självstyrelselag (SjL . 11§) och dels det främsta språkskyddet som Åland har när det gäller tryggandet av svenskan inom näringslivet. Mot den bakgrunden är det ologiskt och fullständigt obegripligt att vissa åländska politiker och partier arbetar för att avskaffa näringsrätten.
Den politiker som vill avskaffa näringsrätten är först skyldig att förklara för Ålands folk hur svenskans ställning skulle påverkas om man avskaffade det språkskydd som näringsrätten de facto är.
Näringsrätten är definitivt även i framtiden en viktig behörighet i självstyrelselagen och den fyller en nödvändig funktion för att trygga svenskan på Åland. Syftet med näringsrätten är som bekant att näringsutövningen på Åland ska handhas av oss som bor här och på svenska och den är därmed till uppenbar fördel när det gäller målsättningen att bevara Åland svenskt. För vi har väl alla den målsättningen kvar?
Anthonio Salminen (fs)
2 kommentarer:
Kan man överhuvudtaget ställa krav på språkkunskap på Åland utöver svenskan? Eller är det bara finska som är den stora boven och att det är helt okej att som arbetsgivare kräva, att en anställd ska kunna t.ex. engelska eller tyska? Här på fastlandet anses alla språkkunskaper vara meriterande. Turismnäringen är ju som bekant väldigt viktig för Åland. Jag antar att en stor del av turisterna har finska som modersmål, så det kan väl inte skada att kunna lite finska också eller hur?
Hej!
Även på Åland är språkkunskaper meriterande. Minimikravet är att kunna svenska och kan den anställda eller företagaren dessutom fler språk så är det bara bra när man ska betjäna kunder på främmande språk.
Skicka en kommentar