onsdag 29 april 2009
lördag 25 april 2009
Lite tankar om Ålands små kommuner
Bakgrund
Åland har 16 kommuner. Systemet med många små kommuner är en viktig del av självstyrelsen, närdemokratin, decentraliseringen och småskaligheten på Åland. Vissa kommuner är dock kanske orimligt små för att på ett optimalt sätt kunna klara av vissa kommunala uppgifter. Som jag ser det så är kommunsammanslagningar primärt en fråga för Ålands små kommuner, och inte så angeläget för Mariehamn. Viss kommunal verksamhet kan säkert också skötas bra genom att flyttas till landskapsregeringen eller ett kommunalförbund med alla eller vissa kommuner.
För vem är kommunsammanslagningar bra?
Om Åland slås samman till en enda kommun så uppstår frågan om vems servicenivå som skall gälla. Skall alla få Mariehamns höga service så måste skatterna höjas för att betala merkostnaden. Om man inte höjer skatten utan fördelar kommunalskatterna så att alla får samma servicenivå så sänks den i Mariehamn. I bägge fall är Mariehamnarna förlorare. En effektivare verksamhet vinner dock alla innevånare på eftersom skatterna räcker till mer och/eller bättre service.
Skilj på finansiering och produktion av kommunal service
Självklart skall barnomsorgen, grundskolan och äldreomsorgen i huvudsak finansieras med våra gemensamma kommunala skatter. Däremot är det inte självklart att kommunen skall producera all denna service själv. Om ett företag exempelvis startar ett dagis i stadens centrum så kan alla kommuner köpa platser till sina egna kommunala innevånare därifrån. Då är produktionen i privat regi med finansieringen sker till cirka 90 procent solidariskt via skatt . Enskilda daghem* kan ses som en möjlighet för ”kommunalt samarbete” med en tredje part. Metoden kunde gärna utvidgas till flera områden.
*) Landskapsförordning (1997:12) om barnomsorg
10 §. Ersättningsandel
Ersättningsandel till enskilda daghem skall beräknas enligt följande:
1) Heltidsvård för barn över tre år, men under skolåldern.
Ersättningsandelen för ett barn över tre år, men under skolåldern beräknas till 90 procent av kommunens nettodriftskostnader för motsvarande verksamhet.
2) Heltidsvård för barn under tre år.
Ersättningsandelen för ett barn under tre år beräknas till 175 procent av ersättningsandelen för ett barn över tre år men under skolåldern.
3) Halvtidsvård.
Ersättningsandelen för ett barn i halvtidsvård beräknas till 60 procent av ersättningsandelen för motsvarande heltidsvård. Nettodriftskostnaden beräknas genom att daghemmets intäkter subtraheras från dess driftskostnader. Med driftskostnader avses följande kostnader: lön till personal, socialavgifter, pensioner, materialinköp, köp av övriga tjänster för den egna serviceproduktionen, hyror, interna utgifter, planmässiga avskrivningar på anläggningstillgångar samt kalkylerad ränta på anläggningstillgångar. Ersättningsandelen till enskilda daghem beräknas utgående från kommunens senast fastställda bokslut och skall justeras årligen.
Sammanställt av Anthonio Salminen den 19 april 2009
Åland har 16 kommuner. Systemet med många små kommuner är en viktig del av självstyrelsen, närdemokratin, decentraliseringen och småskaligheten på Åland. Vissa kommuner är dock kanske orimligt små för att på ett optimalt sätt kunna klara av vissa kommunala uppgifter. Som jag ser det så är kommunsammanslagningar primärt en fråga för Ålands små kommuner, och inte så angeläget för Mariehamn. Viss kommunal verksamhet kan säkert också skötas bra genom att flyttas till landskapsregeringen eller ett kommunalförbund med alla eller vissa kommuner.
För vem är kommunsammanslagningar bra?
Om Åland slås samman till en enda kommun så uppstår frågan om vems servicenivå som skall gälla. Skall alla få Mariehamns höga service så måste skatterna höjas för att betala merkostnaden. Om man inte höjer skatten utan fördelar kommunalskatterna så att alla får samma servicenivå så sänks den i Mariehamn. I bägge fall är Mariehamnarna förlorare. En effektivare verksamhet vinner dock alla innevånare på eftersom skatterna räcker till mer och/eller bättre service.
Skilj på finansiering och produktion av kommunal service
Självklart skall barnomsorgen, grundskolan och äldreomsorgen i huvudsak finansieras med våra gemensamma kommunala skatter. Däremot är det inte självklart att kommunen skall producera all denna service själv. Om ett företag exempelvis startar ett dagis i stadens centrum så kan alla kommuner köpa platser till sina egna kommunala innevånare därifrån. Då är produktionen i privat regi med finansieringen sker till cirka 90 procent solidariskt via skatt . Enskilda daghem* kan ses som en möjlighet för ”kommunalt samarbete” med en tredje part. Metoden kunde gärna utvidgas till flera områden.
*) Landskapsförordning (1997:12) om barnomsorg
10 §. Ersättningsandel
Ersättningsandel till enskilda daghem skall beräknas enligt följande:
1) Heltidsvård för barn över tre år, men under skolåldern.
Ersättningsandelen för ett barn över tre år, men under skolåldern beräknas till 90 procent av kommunens nettodriftskostnader för motsvarande verksamhet.
2) Heltidsvård för barn under tre år.
Ersättningsandelen för ett barn under tre år beräknas till 175 procent av ersättningsandelen för ett barn över tre år men under skolåldern.
3) Halvtidsvård.
Ersättningsandelen för ett barn i halvtidsvård beräknas till 60 procent av ersättningsandelen för motsvarande heltidsvård. Nettodriftskostnaden beräknas genom att daghemmets intäkter subtraheras från dess driftskostnader. Med driftskostnader avses följande kostnader: lön till personal, socialavgifter, pensioner, materialinköp, köp av övriga tjänster för den egna serviceproduktionen, hyror, interna utgifter, planmässiga avskrivningar på anläggningstillgångar samt kalkylerad ränta på anläggningstillgångar. Ersättningsandelen till enskilda daghem beräknas utgående från kommunens senast fastställda bokslut och skall justeras årligen.
Sammanställt av Anthonio Salminen den 19 april 2009
lördag 18 april 2009
Fri vilja är bättre än tvång
Jag tycker att det är bra att Mariehamns stad planerar fram ett nytt attraktivt bostadsområde för egnahemshus i Storgärdan, som ligger norr om Genvägen i Östernäs. Det är också bra att staden ger möjlighet för Mariehamns Energi att bygga fjärrvärme till området men det är inte bra att libbarna och sossarna i stadsstyrelsen röstar igenom ett avtal* som tvingar alla att ansluta sig till stadens kommunalägda fjärrvärmebolag. Att välja värmesystem till sitt eget hus borde vara en rättighet för husägaren, inte ett tvång från stadspolitikerna.
Anthonio Salminen (fs)
*) I första paragrafen i avtalet mellan staden och fjärrvärmebolaget står det tyvärr att samtliga bostadshus skall anslutas var för sig till ME:s fjärrvärmeledningsnät.
Anthonio Salminen (fs)
*) I första paragrafen i avtalet mellan staden och fjärrvärmebolaget står det tyvärr att samtliga bostadshus skall anslutas var för sig till ME:s fjärrvärmeledningsnät.
tisdag 31 mars 2009
Mariehamn får snart Ålands bästa hemvårdsstöd
I tisdags kväll 31/3 godkände stadsfullmäktige i Mariehamn mitt förslag om ett förbättrat hemvårdsstöd. Beslutet innebär att Mariehamn den 1 augusti 2009 utökar hemvårdsstödet till att gälla för barn under fyra år, sannolikt som första kommun i Finland. I övriga kommuner gäller hemvårdsstödet barn under 3 år. Som politiker ser jag fyra uppenbara fördelar:
• Det innebär mer valfrihet för barnfamiljerna
• Det ökar kommunens attraktionskraft
• Det lättar på trycket på daghemmen
• Det är kostnadseffektivt för kommunerna
Hälsningar Tony
PS.
Så här rappporterar Ålandstidningen, Nyan och radion om beslutet.
DS.
• Det innebär mer valfrihet för barnfamiljerna
• Det ökar kommunens attraktionskraft
• Det lättar på trycket på daghemmen
• Det är kostnadseffektivt för kommunerna
Hälsningar Tony
PS.
Så här rappporterar Ålandstidningen, Nyan och radion om beslutet.
DS.
måndag 16 mars 2009
FS vill förbättra äldreomsorgen
Fredagen den 13 mars presenterade vi vårt nya äldreomsorgsprogram för media på Åland. Bägge tidningar och radion var på plats och jag tycker att vår frisinnade politik fick ett gott mottagande i media. Vill du läsa vad media skrev om programmet så kan du klicka på länkarna: Tidningen Åland, Nya Åland och Ålands radion.
tisdag 10 mars 2009
FS vill förbättra hemvårdsstödet
I måndagens tidning (9/3) frågar signaturen ”5-barns morsan Lowa” i en insändare hur mycket Mariehamn sparat på att tre av hennes barn inte nyttjat dagis, dagmamma och fritidshem på ett år. För att kunna ge ett exakt svar på frågan så behöver man ha tillgång till lite mer information än vad som nämns i insändaren men i grova drag kan man säga att Mariehamn i detta fall sparar in en kostnad* på cirka 9.735 + 8.405 + 4.012 eller totalt 22.152 euro per år. Om de tre aktuella barnen i stället vårdats i hemmet via hemvårdsstöd (en grunddel, ett syskonförhöjning och ett partiellt stöd) så hade det kostat kommunen cirka 388,51 + 77,70 + 97,13 per månad eller totalt cirka 6.760 euro på ett år. I grova drag kan man alltså säga att kommunen sparar uppåt 15.392 euro per år på att betala hemvårdsstöd åt familjen i exemplet istället för att själv producera motsvarande barnomsorg.
Vi frisinnade tycker att dagens hemvårdstöd är ett värdefullt alternativ till kommunal barnomsorg och jobbar aktivt för att förbättra det så att fler barnfamiljer får möjlighet att nyttja det och så att privat barnomsorg på sikt skall börja värderas lika högt som kommunal barnomsorg. För oss är valfrihet en viktig del av välfärden.
Anthonio Salminen (fs)
*) enligt stadens budget 2009 och bokslut 2008
Vi frisinnade tycker att dagens hemvårdstöd är ett värdefullt alternativ till kommunal barnomsorg och jobbar aktivt för att förbättra det så att fler barnfamiljer får möjlighet att nyttja det och så att privat barnomsorg på sikt skall börja värderas lika högt som kommunal barnomsorg. För oss är valfrihet en viktig del av välfärden.
Anthonio Salminen (fs)
*) enligt stadens budget 2009 och bokslut 2008
lördag 7 mars 2009
Ett veckobrev om IT-utveckling i skolan (v.13)
I mitt veckobrev tänkte jag berätta lite om IT-utvecklingen i skolan under de senaste 15 åren. År 1994 började jag jobba som matte-, fysik och datalärare på Ålands lyceum. På den tiden hade lusse cirka 35 datorer. Nästan alla datorer (30 st) fanns inlåsta i en stor datasal och dit hade i princip endast dataläraren tillträde när han undervisade i Pascal-programmering och ordbehandling i WordPerfect 5.1 för DOS. Klasserna som undervisades i datalära var ofta på 25-30 elever, vilket ändå var mindre än den generella regeln som sade att man fick ha max 32 elever per klass.
I lärarnas enda arbetsrum (som av förklarliga skäl kallades myrstacken) fanns en enda dator och den användes ganska sporadiskt, oftast av mattelärare som gjorde prov. Kort sagt var datoranvändningen ganska begränsad trots att man hade det ganska väl förspänt med både utrustning och program.
Redan sommaren 1996 anskaffade Ålands då framsynta landskapsstyrelse fast Internetförbindelse till skolorna. I samma veva fick eleverna fritt tillträde till datasalen (den låstes upp) på raster och håltimmar och då ökade elevernas datoranvändning markant. Att förse ungdomar med datorer och Internet var ett mycket lyckat sätt att införa ”självstudier i datalära” hos elever.
Lärarnas begränsade kunskaper i IT var på denna tid en flaskhals för en mer utbredd och pedagogisk användningen av datorer i skolan. Redan tidigare hade man ordnat med några internkurser i datoranvändning och ordbehandling för lärare och personal men i och med införandet av Internet och e-post så blev lärarnas fortbildningsbehov akut. Eftersom lärarna var intresserade av e-post och surfning så lärde de sig detta ganska snabbt. Att ha datasalar och datalärare inom verksamhetens fastighet är en stor fördel när organisationen skall fortbildas i IT.
Jag skulle säga att lärarnas kunskaper inom IT tog riktig fart omkring år 1999 då alla lärare fick en egen bärbar skoldator så att de kunde öva och praktisera IT när de ville på egen hand (lyckade självstudier igen). Att de samtidigt erbjöds datakurser för att ta datakörkort var viktigt för att få till en lite mer systematisk kunskapsutveckling. Åland var också riktigt tidigt ute med att satsa på IT-handledare i skolorna och det har också betytt mycket för den goda IT-kunskapsnivå som vi byggt upp bland både lärare och studerande.
På senare år har IT-utvecklingen i skolan handlat ganska mycket om att förse klassrummen med mer IT-utrustning så att lärare och studerande har tillgång till goda IT-hjälpmedel på alla lektioner. Nästan alla klassrum har idag takmonterade dataprojektorer och bärbara datorer så att lärare och studerande exempelvis kan använda PowerPoint och webben under sina föreläsningar och redovisningar i klassen. Jag skulle säga att IT är ett fantastiskt hjälpmedel i skolan och att vi har det mycket väl förspänt med IT i de åländska skolorna idag.
Jag tycker man kan säga att IT har gått från att vara ett ämne i skolan till att bli en metod eller ett verktyg för inlärning ungefär lika viktigt som läsekonsten. För oss ålänningar som lever på en ö i havet tror jag att det är strategiskt rätt att satsa på IT.
Hälsningar Tony
PS.
Klicka på "play-knappen" i videon nedan om du vill se en kul filmsnutt som visar hur det kan gå till efter att skrivmaskiner byts ut mot datorer på ett kontor.
DS.
I lärarnas enda arbetsrum (som av förklarliga skäl kallades myrstacken) fanns en enda dator och den användes ganska sporadiskt, oftast av mattelärare som gjorde prov. Kort sagt var datoranvändningen ganska begränsad trots att man hade det ganska väl förspänt med både utrustning och program.
Redan sommaren 1996 anskaffade Ålands då framsynta landskapsstyrelse fast Internetförbindelse till skolorna. I samma veva fick eleverna fritt tillträde till datasalen (den låstes upp) på raster och håltimmar och då ökade elevernas datoranvändning markant. Att förse ungdomar med datorer och Internet var ett mycket lyckat sätt att införa ”självstudier i datalära” hos elever.
Lärarnas begränsade kunskaper i IT var på denna tid en flaskhals för en mer utbredd och pedagogisk användningen av datorer i skolan. Redan tidigare hade man ordnat med några internkurser i datoranvändning och ordbehandling för lärare och personal men i och med införandet av Internet och e-post så blev lärarnas fortbildningsbehov akut. Eftersom lärarna var intresserade av e-post och surfning så lärde de sig detta ganska snabbt. Att ha datasalar och datalärare inom verksamhetens fastighet är en stor fördel när organisationen skall fortbildas i IT.
Jag skulle säga att lärarnas kunskaper inom IT tog riktig fart omkring år 1999 då alla lärare fick en egen bärbar skoldator så att de kunde öva och praktisera IT när de ville på egen hand (lyckade självstudier igen). Att de samtidigt erbjöds datakurser för att ta datakörkort var viktigt för att få till en lite mer systematisk kunskapsutveckling. Åland var också riktigt tidigt ute med att satsa på IT-handledare i skolorna och det har också betytt mycket för den goda IT-kunskapsnivå som vi byggt upp bland både lärare och studerande.
På senare år har IT-utvecklingen i skolan handlat ganska mycket om att förse klassrummen med mer IT-utrustning så att lärare och studerande har tillgång till goda IT-hjälpmedel på alla lektioner. Nästan alla klassrum har idag takmonterade dataprojektorer och bärbara datorer så att lärare och studerande exempelvis kan använda PowerPoint och webben under sina föreläsningar och redovisningar i klassen. Jag skulle säga att IT är ett fantastiskt hjälpmedel i skolan och att vi har det mycket väl förspänt med IT i de åländska skolorna idag.
Jag tycker man kan säga att IT har gått från att vara ett ämne i skolan till att bli en metod eller ett verktyg för inlärning ungefär lika viktigt som läsekonsten. För oss ålänningar som lever på en ö i havet tror jag att det är strategiskt rätt att satsa på IT.
Hälsningar Tony
PS.
Klicka på "play-knappen" i videon nedan om du vill se en kul filmsnutt som visar hur det kan gå till efter att skrivmaskiner byts ut mot datorer på ett kontor.
DS.
onsdag 26 november 2008
Det är progressiviteten som orsakar orättvisan
I torsdagens Nya Åland skriver Harriet Tuominen förtjänstfullt om ett konkret exempel som belyser orättvisan med dagens progressiva beskattning. På grund av progressiviteten så stiger tyvärr skattesatsen med inkomsten. Man betalar exempelvis cirka 10 procent i skatt på årsinkomsten 15.000 men 20 procent i skatt på inkomsten 30.000 euro.
Detta betyder rent konkret att en familj med två låginkomsttagare med vardera 15.000 euro i årsinkomst tillsammans betalar totalt 3.000 euro i skatt samtidigt som en familj med en enda medelinkomsttagare som förtjänar 30.000 betalar 6.000 euro eller dubbelt mer i skatt trots att familjernas totala inkomster alltså är exakt densamma. Om skattesystemet istället var proportionerlig så skulle bägge familjer betala exakt lika mycket i skatt.
Med risk för att vara övertydlig, om den proportionerliga skatten exempelvis vore 15 procent så skulle bägge familjer betala exakt lika mycket i skatt eftersom 15 procent på 15.000 plus 15 procent på 15.000 är exakt lika mycket som 15 procent på 30.000 euro. Slutsatsen är alltså att politikerna borde avskaffa progressiviteten i beskattningen och istället inför en proportionell beskattning (en fast skatteprocent) så att rättvisan ökar.
Anthonio Salminen (fs)
Detta betyder rent konkret att en familj med två låginkomsttagare med vardera 15.000 euro i årsinkomst tillsammans betalar totalt 3.000 euro i skatt samtidigt som en familj med en enda medelinkomsttagare som förtjänar 30.000 betalar 6.000 euro eller dubbelt mer i skatt trots att familjernas totala inkomster alltså är exakt densamma. Om skattesystemet istället var proportionerlig så skulle bägge familjer betala exakt lika mycket i skatt.
Med risk för att vara övertydlig, om den proportionerliga skatten exempelvis vore 15 procent så skulle bägge familjer betala exakt lika mycket i skatt eftersom 15 procent på 15.000 plus 15 procent på 15.000 är exakt lika mycket som 15 procent på 30.000 euro. Slutsatsen är alltså att politikerna borde avskaffa progressiviteten i beskattningen och istället inför en proportionell beskattning (en fast skatteprocent) så att rättvisan ökar.
Anthonio Salminen (fs)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)