Som Ålands riksdagsman har man en särställning i Finlands riksdag. Tack vare självstyrelsen är Åland en egen valkrets och Ålands riksdagsman är verkligen hela Ålands riksdagsman. Det är därför viktigt att ha ett gott samarbete med landskapsregeringen och Ålands folk. I riksdagen ska man särskilt bevaka och driva på åländska frågor. Med tanke på den dagsaktuella situationen är frågan om en utvecklad självstyrelse för Åland och det svenska språket extra viktiga. När det gäller rikspolitiken så tycker jag t ex att den kommande reformeringen av de statliga skatterna i Finland är extra intressant. I övrigt gäller det att föra en klok borgerlig sakpolitik som steg för steg förbättrar levnadsvillkoren för både ålänningar och finländare.
Mvh Tony
torsdag 13 januari 2011
onsdag 22 december 2010
Snart blir det mer lönsamt att arbeta och dyrare att konsumera
I går 21/12 kom den finska skattearbetsgruppens förslag till åtgärder för att öka Finlands sysselsättning och tillväxt. Kort sagt blir det lönsammare att arbeta och driva företag och dyrare att vara konsument. I stora drag tror jag att de föreslagna åtgärderna får exakt de effekter som Finland säger att dom är ute efter. Läs mer på den här länken till finansministeriets hemsida.
Mvh Tony
PS.
Tråkigt nog finns inte rapporten på svenska, ännu.
DS.
Mvh Tony
PS.
Tråkigt nog finns inte rapporten på svenska, ännu.
DS.
söndag 21 november 2010
Näringsrätten är ett viktigt språkskydd på Åland
I början av november arrangerade Ålands framtid en partiledardebatt om det svenska språket på Åland och om hur det kan bevaras inom ett allt mer finskspråkigt Finland. Landshövdingen Peter Lindbäck var moderator och debatten inleddes med att ÅSUB presenterade tre färska utredningar om det finska och svenska språkets ställning på Åland. Alla tre utredningar visar att det är främst inom arbetslivet, och särskilt inom det privata näringslivet som kravet på kunskap i finska ibland tränger undan svenskan på Åland.
Med tanke på att målsättningen med självstyrelsen är att det ska gå att bo, leva och verka på Åland på svenska är det ett problem att kravet på kunskap i finska ibland tränger undan svenskan på ålänningars arbetsplatser. Ännu värre skulle det bli om ålänningar i egenskap av kunder inte kan få service på svenska på Åland. Som jag uppfattade debatten var alla åländska partier överens om att lösningen på problemet är mer åländsk självstyrelse så att finska regler och lagar ersätts av åländska på svenska och att näringslivet, liksom åländska skolungdomar, ges bättre förutsättningar att rikta in sig mer mot det svenska Sverige och inte bara mot det alltmer finskspråkiga Finland.
Själv lyfte jag under debatten dessutom fram det fina språkskydd som är unikt för Ålands självstyrelse. Nämligen hembygdsrätten, jordförvärvsreglerna och näringsrätten. Utan dessa starka språkskydd skulle Åland förfinskas i rask takt dels med tanke på Ålands geografiska närhet till Finland och dels med tanke på Ålands statstillhörighet med det nu alltmer finskspråkiga Finland.
Det kan gärna nämnas i sammanhanget att administrationen av språkskydden troligen är de mest kostnadseffektiva inom offentlig sektor. De bygger på en kontroll av en minst femårig vistelse i åländsk språkmiljö vilket ger de flesta en god möjlighet att förvärva det svenska språket.
Det har alltså konstaterats att kravet på kunskap i finska är som starkast inom arbetslivet och särskilt inom det privata näringslivet samt att näringsrätten är dels en viktig behörighet i vår nuvarande självstyrelselag (SjL . 11§) och dels det främsta språkskyddet som Åland har när det gäller tryggandet av svenskan inom näringslivet. Mot den bakgrunden är det ologiskt och fullständigt obegripligt att vissa åländska politiker och partier arbetar för att avskaffa näringsrätten.
Den politiker som vill avskaffa näringsrätten är först skyldig att förklara för Ålands folk hur svenskans ställning skulle påverkas om man avskaffade det språkskydd som näringsrätten de facto är.
Näringsrätten är definitivt även i framtiden en viktig behörighet i självstyrelselagen och den fyller en nödvändig funktion för att trygga svenskan på Åland. Syftet med näringsrätten är som bekant att näringsutövningen på Åland ska handhas av oss som bor här och på svenska och den är därmed till uppenbar fördel när det gäller målsättningen att bevara Åland svenskt. För vi har väl alla den målsättningen kvar?
Anthonio Salminen (fs)
Med tanke på att målsättningen med självstyrelsen är att det ska gå att bo, leva och verka på Åland på svenska är det ett problem att kravet på kunskap i finska ibland tränger undan svenskan på ålänningars arbetsplatser. Ännu värre skulle det bli om ålänningar i egenskap av kunder inte kan få service på svenska på Åland. Som jag uppfattade debatten var alla åländska partier överens om att lösningen på problemet är mer åländsk självstyrelse så att finska regler och lagar ersätts av åländska på svenska och att näringslivet, liksom åländska skolungdomar, ges bättre förutsättningar att rikta in sig mer mot det svenska Sverige och inte bara mot det alltmer finskspråkiga Finland.
Själv lyfte jag under debatten dessutom fram det fina språkskydd som är unikt för Ålands självstyrelse. Nämligen hembygdsrätten, jordförvärvsreglerna och näringsrätten. Utan dessa starka språkskydd skulle Åland förfinskas i rask takt dels med tanke på Ålands geografiska närhet till Finland och dels med tanke på Ålands statstillhörighet med det nu alltmer finskspråkiga Finland.
Det kan gärna nämnas i sammanhanget att administrationen av språkskydden troligen är de mest kostnadseffektiva inom offentlig sektor. De bygger på en kontroll av en minst femårig vistelse i åländsk språkmiljö vilket ger de flesta en god möjlighet att förvärva det svenska språket.
Det har alltså konstaterats att kravet på kunskap i finska är som starkast inom arbetslivet och särskilt inom det privata näringslivet samt att näringsrätten är dels en viktig behörighet i vår nuvarande självstyrelselag (SjL . 11§) och dels det främsta språkskyddet som Åland har när det gäller tryggandet av svenskan inom näringslivet. Mot den bakgrunden är det ologiskt och fullständigt obegripligt att vissa åländska politiker och partier arbetar för att avskaffa näringsrätten.
Den politiker som vill avskaffa näringsrätten är först skyldig att förklara för Ålands folk hur svenskans ställning skulle påverkas om man avskaffade det språkskydd som näringsrätten de facto är.
Näringsrätten är definitivt även i framtiden en viktig behörighet i självstyrelselagen och den fyller en nödvändig funktion för att trygga svenskan på Åland. Syftet med näringsrätten är som bekant att näringsutövningen på Åland ska handhas av oss som bor här och på svenska och den är därmed till uppenbar fördel när det gäller målsättningen att bevara Åland svenskt. För vi har väl alla den målsättningen kvar?
Anthonio Salminen (fs)
torsdag 4 november 2010
I onsdags debatterade jag lite språkpolitik
I onsdags 3/11 debatterade jag lite språkpolitik. Det var Ålands framtid som inbjudit till en debatt om språkpolitik och jag tycker att det vara riktigt intressant. Nu när sossarna och libbarna närmat sig oss andra partier (c+fs+ob och åf) i till exempel skattefrågan så verkar vi åländska politiker vara "ovanligt eniga" i de här frågorna. Jag säger verkar för när det blir dags att gå från ord till handling kanska vissa finsksinnade politiker "hoppar av".
Radion skrev en del om saken på sin hemsida och intervjuade även Anders Eriksson (åf) och mig efteråt. Klicka här om du vill läsa och lyssna.
Radion skrev en del om saken på sin hemsida och intervjuade även Anders Eriksson (åf) och mig efteråt. Klicka här om du vill läsa och lyssna.
lördag 16 oktober 2010
Särrättigheterna är snarare morötter än hinder
Jag vill tacka Ove Mattsson för att han skrivit en replik (TÅ 16/10) till min insändare om fyra myter om Ålands självstyrelse. I repliken berättar Ove om sina personliga erfarenheter och åsikter om det som jag kallar ”myter”.
I min insändare skrev jag att det är en myt att det skulle vara ett stort hinder att åländska skolungdomar förlorar hembygdsrätten om dom studerar utanför Åland mer än fem år eftersom dom i praktiken återfår hembygdsrätten direkt när dom återflyttar. Här har Ove personliga erfarenheter som ytterligare belyser den praxis som råder. Ove har rätt i att det är ålänningar som är födda och uppväxta på Åland som kan återfå hembygdsrätten direkt. I annat fall så tar det tre år att återfå hembygdsrätten efter att man återflyttat till Åland. Enligt de beslut som finns publicerade på landskapsregeringens hemsida (17.1.2006) har Ove bara bott knappt ett halvår på Åland när han ansökte om hembygdsrätt och därför fick han avslag. Saken är dock lätt åtgärdad, bara genom att bo på Åland i ytterligare två och ett halvt år så ordnar det sig.
I detta sammanhang finns det skäl att fundera över varför vi har ett system med hembygdsrätt på Åland. Om man betänker att syftet med självstyrelsen och hembygdsrätten är ”garantera Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess svenska språk, kultur och lokala sedvänjor” så tycker jag att det är både rimligt och logiskt att personer som är födda och uppväxta på Åland behandlas på ett förmånligare sätt än personer utan denna typ av fast anknytning till Åland.
Jag vill också poängtera att det är viktigt att personer som inte bott här på länge ska förlora hembygdsrätten. Det behövs för att garantera att det är just vi som bor varaktigt på Åland som ska ha tillgång till de speciella rättigheter som vår fina självstyrelse erbjuder oss ålänningar. Det handlar i grunden om vem som ska ha ansvar och makt över åländska frågor.
Jag vidhåller alltså att det är en myt att det skulle vara ett stort problem att åländska skolungdomar förlorar hembygdsrätten om dom studerar utanför Åland mer än fem år. I praktiken är det nästan inget problem alls och signalen är att flytta hem så belönar vi dig direkt med självstyrelsens rättigheter igen.
Också när det gäller den andra myten som Ove berör i sin replik ”att det är omöjligt att flytta till Åland och bygga sig ett eget hus på egen mark” så finns det skäl att se på syftet med jordförvärvsreglerna. Syftet är som bekant ”att förverkliga den åländska befolkningens rätt till jordbesittningen på Åland” och därför är det rimligt att bara ålänningar med hembygdsrätt får köpa mark på Åland helt fritt. Jag tycker att det är bra att vi välkomnar och erbjuder inflyttade en fin möjlighet att köpa en egen tomt för fast bosättning (max 4.000 kvm) i bostadsplanerade områden för även här är det bara frågan om tid innan den inflyttade kan få del av alla rättigheter. Om man bara fortsätter att vara fast bosatt på Åland så löser sig allt som har med hembygdsrätten att göra helt automatiskt.
Ålands höga nettoinflyttning visar också att det är attraktivt att bo på Åland. Särrättigheterna är snarare morötter än hinder.
Anthonio Salminen (fs)
I min insändare skrev jag att det är en myt att det skulle vara ett stort hinder att åländska skolungdomar förlorar hembygdsrätten om dom studerar utanför Åland mer än fem år eftersom dom i praktiken återfår hembygdsrätten direkt när dom återflyttar. Här har Ove personliga erfarenheter som ytterligare belyser den praxis som råder. Ove har rätt i att det är ålänningar som är födda och uppväxta på Åland som kan återfå hembygdsrätten direkt. I annat fall så tar det tre år att återfå hembygdsrätten efter att man återflyttat till Åland. Enligt de beslut som finns publicerade på landskapsregeringens hemsida (17.1.2006) har Ove bara bott knappt ett halvår på Åland när han ansökte om hembygdsrätt och därför fick han avslag. Saken är dock lätt åtgärdad, bara genom att bo på Åland i ytterligare två och ett halvt år så ordnar det sig.
I detta sammanhang finns det skäl att fundera över varför vi har ett system med hembygdsrätt på Åland. Om man betänker att syftet med självstyrelsen och hembygdsrätten är ”garantera Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess svenska språk, kultur och lokala sedvänjor” så tycker jag att det är både rimligt och logiskt att personer som är födda och uppväxta på Åland behandlas på ett förmånligare sätt än personer utan denna typ av fast anknytning till Åland.
Jag vill också poängtera att det är viktigt att personer som inte bott här på länge ska förlora hembygdsrätten. Det behövs för att garantera att det är just vi som bor varaktigt på Åland som ska ha tillgång till de speciella rättigheter som vår fina självstyrelse erbjuder oss ålänningar. Det handlar i grunden om vem som ska ha ansvar och makt över åländska frågor.
Jag vidhåller alltså att det är en myt att det skulle vara ett stort problem att åländska skolungdomar förlorar hembygdsrätten om dom studerar utanför Åland mer än fem år. I praktiken är det nästan inget problem alls och signalen är att flytta hem så belönar vi dig direkt med självstyrelsens rättigheter igen.
Också när det gäller den andra myten som Ove berör i sin replik ”att det är omöjligt att flytta till Åland och bygga sig ett eget hus på egen mark” så finns det skäl att se på syftet med jordförvärvsreglerna. Syftet är som bekant ”att förverkliga den åländska befolkningens rätt till jordbesittningen på Åland” och därför är det rimligt att bara ålänningar med hembygdsrätt får köpa mark på Åland helt fritt. Jag tycker att det är bra att vi välkomnar och erbjuder inflyttade en fin möjlighet att köpa en egen tomt för fast bosättning (max 4.000 kvm) i bostadsplanerade områden för även här är det bara frågan om tid innan den inflyttade kan få del av alla rättigheter. Om man bara fortsätter att vara fast bosatt på Åland så löser sig allt som har med hembygdsrätten att göra helt automatiskt.
Ålands höga nettoinflyttning visar också att det är attraktivt att bo på Åland. Särrättigheterna är snarare morötter än hinder.
Anthonio Salminen (fs)
lördag 9 oktober 2010
Ett veckobrev om IT-politik
Jag har skrivit ett veckobrev om IT-politik. Det kan läsas genom att klicka på denna länk eller under fliken veckobrev på på fs hemsida. Nedan finns ett litet citat ur veckobrevet:
"För oss som bor på en ö i havet är IT extra viktigt och strategiskt nödvändigt. Det kan göra oss nästan oberoende av tid och plats, trots att vi bor på en ö. Oberoende av om du sitter i Kina, USA eller i Geta så är resten av världen bara några musklick eller millisekunder bort. Jag hoppas att Åland satsar hårt på IT."
Mvh Tony
"För oss som bor på en ö i havet är IT extra viktigt och strategiskt nödvändigt. Det kan göra oss nästan oberoende av tid och plats, trots att vi bor på en ö. Oberoende av om du sitter i Kina, USA eller i Geta så är resten av världen bara några musklick eller millisekunder bort. Jag hoppas att Åland satsar hårt på IT."
Mvh Tony
söndag 26 september 2010
Känner du till de fyra myterna om Ålands självstyrelse?
I den första självstyrelselagen från år 1920 och i Ålandsöverenskommelsen från år 1921 beslöts att Åland skulle bli självstyrt och att Finland skulle få suveräniteten över Åland. I propositionen till den första självstyrelselagen stod det att Ålands självstyrelse skulle vara utvecklad ”så långt det överhuvudtaget är möjligt för ett område som icke utgör en egen stat.” I Ålandsöverenskommelsen beslöts vidare att det bland annat skulle införas särskilda garantier för att ”bevara det svenska språket i skolorna, att bevara jordegendomen i öbornas händer och att inom rimliga gränser begränsa rösträtten för nyinflyttade” i den första självstyrelselagen.
I vår nuvarande självstyrelselag från år 1991 och i det fina systemet med hembygdsrätt förverkligas de grundläggande tankar som härrör ända från början av 1920-talet. Hembygdsrätten är som bekant idag en medborgerlig status som ger innehavaren rätt till tre grundläggande rättigheter, att rösta och vara valbar i lagtingsval, att förvärva mark och att bedriva näring på Åland.
Idag finns det många myter om självstyrelsen och hembygdsrätten. Jag ska här försöka belysa några av dessa.
Myt nummer 1. Det är omöjligt att flytta till Åland och bygga sig ett eget hus på egen mark.
- Faktum är att vem som helst (4§ LF 2003:70) kan få tillstånd att förvärva ett markområde som understiger 4 000 m2 och skall användas för fast boende.
Myt nummer 2. Det är ett stort hinder för återflyttning att åländska skolungdomar förlorar hembygdsrätten om dom studerar utanför Åland mer än fem år.
- Faktum är att en ålänning som en gång haft hembygdsrätt och återflyttar till Åland återfår sin hembygdsrätt direkt när den återflyttar (2§ LL 1993:2). Det tar alltså inte fem år att återfå hembygdsrätten utan det går på några veckor om man återflyttar. Detta är således inget egentligt problem utan snarare en sporre till att återflytta. Signalen är flytta hem så belönar vi dig direkt med självstyrelsens rättigheter igen. Välkommen hem!
Myt nummer 3. Hembygdsrätten är inget språkskydd.
- Faktum är att redan i självstyrelselagen § 7 står det att ett grundläggande villkor för att få hembygdsrätt är att sökande ”har tillfredsställande kunskaper i svenska”. Kan det bli tydligare än så här? För at få hembygdsrätt måste man kunna svenska. Hembygdsrätten är därmed definitivt ett språkskydd för svenskan på Åland.
Myt nummer 4. Man måste vara finsk medborgare för att få hembygdsrätt.
Det är förvisso sant men du kan faktiskt få två av de tre rättigheterna som ingår i hembygdsrätten enbart genom att bo på Åland i 5 år, oberoende av medborgarskap. Det står faktiskt eller i lagen och förordningen, se nedan.
- I reglerna för att får näringsrätt (3§ LL 1996:47) står det att en sökande som har hembygdsrätt eller utan avbrott har varit bosatta i landskapet under minst fem år har rätt att utöva rörelse eller yrke som näring i landskapet.
- I reglerna för att få jordförvärvstillstånd (4§ LF 2003:70) står det inte att man måste ha hembygdsrätt för att få förvärva och besitta fast egendom på Åland. Det räcker att sökanden är bosatt i landskapet sedan minst fem år tillbaka.
- Rösträtt och valbarhet till lagtingsvalet får man dock enbart om man har hembygdsrätt och är finskt medborgare. Men det är ju å andra sidan helt naturligt med tanke på att det i grunden är finsk statsmakt som lagtinget lagstiftar och besluter om. Inte får man heller rösta eller sitta i parlamentet i Frankrike eller Tyskland om man inte är fransk respektive tysk medborgare. Det här med "krav på finskt medborgarskap" är således ett "problem" som i praktiken är nästa helt löst redan men däremot kan man förstås anse att det ger fel signaler.
Så här nästan 90 år efter Ålandsöverenskommelsen tycker jag att man gott kan säga att självstyrelsen har visat sig fungera mycket väl. Vi pratar svenska i skolorna på Åland idag och det går i regel bra att bo, verka och leva på svenska på Åland. Jordegendomen är i allt väsentligt ännu i lokalbefolkningens händer och enbart vi som bor långsiktigt på Åland får rösta och vara kandidater i lagtingsvalet. Det som vi kanske inte lyckats fullt så bra med ännu är nivån på graden av självbestämmande. Det finns exempel många andra självstyrda områden i världen som idag har egen beskattning utan att vara en egen stat. Här har vi mer att göra.
Jag tycker att frisinnad samverkan fortsättningsvis ska vara en progressiv kraft när det gäller att bygga vidare på Ålands självstyrelse men vi ska inte låta oss ledas in på irrvägar genom uppenbart falska myter. Med god kännedom om historien och med siktet inställt på framtiden bygger vi tillsammans morgondagens självstyrelse.
Anthonio Salminen (fs)
I vår nuvarande självstyrelselag från år 1991 och i det fina systemet med hembygdsrätt förverkligas de grundläggande tankar som härrör ända från början av 1920-talet. Hembygdsrätten är som bekant idag en medborgerlig status som ger innehavaren rätt till tre grundläggande rättigheter, att rösta och vara valbar i lagtingsval, att förvärva mark och att bedriva näring på Åland.
Idag finns det många myter om självstyrelsen och hembygdsrätten. Jag ska här försöka belysa några av dessa.
Myt nummer 1. Det är omöjligt att flytta till Åland och bygga sig ett eget hus på egen mark.
- Faktum är att vem som helst (4§ LF 2003:70) kan få tillstånd att förvärva ett markområde som understiger 4 000 m2 och skall användas för fast boende.
Myt nummer 2. Det är ett stort hinder för återflyttning att åländska skolungdomar förlorar hembygdsrätten om dom studerar utanför Åland mer än fem år.
- Faktum är att en ålänning som en gång haft hembygdsrätt och återflyttar till Åland återfår sin hembygdsrätt direkt när den återflyttar (2§ LL 1993:2). Det tar alltså inte fem år att återfå hembygdsrätten utan det går på några veckor om man återflyttar. Detta är således inget egentligt problem utan snarare en sporre till att återflytta. Signalen är flytta hem så belönar vi dig direkt med självstyrelsens rättigheter igen. Välkommen hem!
Myt nummer 3. Hembygdsrätten är inget språkskydd.
- Faktum är att redan i självstyrelselagen § 7 står det att ett grundläggande villkor för att få hembygdsrätt är att sökande ”har tillfredsställande kunskaper i svenska”. Kan det bli tydligare än så här? För at få hembygdsrätt måste man kunna svenska. Hembygdsrätten är därmed definitivt ett språkskydd för svenskan på Åland.
Myt nummer 4. Man måste vara finsk medborgare för att få hembygdsrätt.
Det är förvisso sant men du kan faktiskt få två av de tre rättigheterna som ingår i hembygdsrätten enbart genom att bo på Åland i 5 år, oberoende av medborgarskap. Det står faktiskt eller i lagen och förordningen, se nedan.
- I reglerna för att får näringsrätt (3§ LL 1996:47) står det att en sökande som har hembygdsrätt eller utan avbrott har varit bosatta i landskapet under minst fem år har rätt att utöva rörelse eller yrke som näring i landskapet.
- I reglerna för att få jordförvärvstillstånd (4§ LF 2003:70) står det inte att man måste ha hembygdsrätt för att få förvärva och besitta fast egendom på Åland. Det räcker att sökanden är bosatt i landskapet sedan minst fem år tillbaka.
- Rösträtt och valbarhet till lagtingsvalet får man dock enbart om man har hembygdsrätt och är finskt medborgare. Men det är ju å andra sidan helt naturligt med tanke på att det i grunden är finsk statsmakt som lagtinget lagstiftar och besluter om. Inte får man heller rösta eller sitta i parlamentet i Frankrike eller Tyskland om man inte är fransk respektive tysk medborgare. Det här med "krav på finskt medborgarskap" är således ett "problem" som i praktiken är nästa helt löst redan men däremot kan man förstås anse att det ger fel signaler.
Så här nästan 90 år efter Ålandsöverenskommelsen tycker jag att man gott kan säga att självstyrelsen har visat sig fungera mycket väl. Vi pratar svenska i skolorna på Åland idag och det går i regel bra att bo, verka och leva på svenska på Åland. Jordegendomen är i allt väsentligt ännu i lokalbefolkningens händer och enbart vi som bor långsiktigt på Åland får rösta och vara kandidater i lagtingsvalet. Det som vi kanske inte lyckats fullt så bra med ännu är nivån på graden av självbestämmande. Det finns exempel många andra självstyrda områden i världen som idag har egen beskattning utan att vara en egen stat. Här har vi mer att göra.
Jag tycker att frisinnad samverkan fortsättningsvis ska vara en progressiv kraft när det gäller att bygga vidare på Ålands självstyrelse men vi ska inte låta oss ledas in på irrvägar genom uppenbart falska myter. Med god kännedom om historien och med siktet inställt på framtiden bygger vi tillsammans morgondagens självstyrelse.
Anthonio Salminen (fs)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)