Ett förslag om bostadskön i Mariehamn

I tisdags 30 mars lämnade jag in en motion (= ett förslag) till fullmäktige i Mariehamn gällande stadens bostadskö. Den kan läsas nedan.

Till Stadsfullmäktige i Mariehamn

Staden upprätthåller en bostadskö till landskapsbelånade hyreslägenheter i staden, ca 630 till antalet. De flesta finns i Fastighets Ab Marstad. En informationsbroschyr med uppgifter om bostäderna finns i stadens reception i stadshuset eller sänds på begäran till bostads-sökande. Viss information finns även på Internet. Anmälan till bostadskön sker på särskild blankett, som erhålles per post eller vid personligt besök. Anmälningsavgiften till bostads-kön är 10 € och betalas kontant. Öppettiderna för besökare är mån - fre 10.00- 12.00.
Bostadsförmedlingen finns i anslutning till receptionen i Stadshuset vån I.

På senare år har det byggts många nya bostäder i Mariehamn men bostadskön innehåller alltjämt cirka 200 sökande. Vissa sökande har erlagt 10 euro för att stå flera år i kön. Hur aktuellt det faktiska önskemålet om att hyra en bostad i Mariehamn är då varierar säkert betydligt. Huruvida bostadsköns längd avspeglar det faktiska behovet av bostäder i Mariehamn är därför osäkert.

Om man antar att det tillkommer cirka 100 nya sökande per år i kön så är stadens avgiftsintäkter blott 1.000 euro per år i dagsläget. Om man införde en ålig avgift på t ex 30 euro så skulle intäkterna teoretisk sett öka till cirka 6.000 euro per år. Då fanns det också bättre utrymme att förbättra informationen och servicen till dem som söker bostad i Mariehamn. Informationen på Internet är t ex ytterst knapphändig idag och bör förbättras. Även central information om t ex regler för prioritering av bostadssökande i stadens bostadskö saknas.


Med hänvisning till det ovan anförda hemställer undertecknade om:

• att stadsstyrelsen i syfte att öka tillförlitligheten i köinformationen, att tillse att köavgiften bättre motsvarar stadens faktiska kostnad och för att förbättra informationen och servicen till bostadssökande inför en årlig avgift om cirka 30 euro för att stå i stadens bostadskö.


Mariehamn den 30 mars 2010

___________________________
Anthonio Salminen

Reklam för ett Näringslivs-seminarium

Onsdagen den 31 mars kl. 19-21 arrangeras ett näringslivs-seminarium i hörsalen på Ålands lyceum. Huvudtemat är hur Åland kan skapa mer framgång och mer tillväxt i näringslivet. Kvällen inleds med att ÅSUB:s direktör Bjarne Lindström berättar om Ålands ekonomi och näringsliv (cirka 15 minuter). Därefter får panelen tillfälle att belysa hur Ålands ekonomi och näringsliv kan och bör utvecklas. Ordet leds av Johan Ehn som är ordförande i frisinnad samverkan rf. som står som arrangör.

Seminariet har fyra temaområden och är i huvudsak framåtblickande:

• Ålands styrkor, svagheter och lokala framgångsfaktorer
• Vad händer i omvärlden, vem och vad ska vi konkurrera med i framtiden?
• Vad kan politikerna göra bättre ute i kommunerna och i LR/lagtinget
• Vad kan ålänningarna göra för att öka välståndet på Åland?

I panelen medverkar:
- Björn Blomqvist, VD på Rederi Ab Eckerö
- Viveka Eriksson, Lantråd i Ålands landskapsregering
- Ester Miiros, Affärsutvecklare på Ålands Teknologicentrum
- Dan Mikkola, VD på Godby Shipping Ab
- Jan-Erik Rask, Kontorsdirektör på Nordea
- Peter Wiklöf, VD på Ålandsbanken Abp

Seminariet är öppet för allmänheten och har fritt inträde.

Välkomna!

Det är rimligt med en minimiavgift på dagis

Jag tycker att det är positivt att flera i lagtinget talat för att ge åländska kommuner en möjlighet att uppbära en liten skälig minimiavgift i den nya lagen om barnomsorg. Som jag nämnde i ett par insändare för några veckor sedan så finns det flera sakliga argument som talar för att man borde tillåta en liten skälig minimiavgift. Åtminstone för att täcka den mat som serveras åt alla barn inom barnomsorgen.

Det finns tyvärr också ett par missförstånd som ibland används för att motarbeta ett införande av en minimiavgift på Åland och dom tänkte jag bemöta här. Det första missförståndet är att en minimiavgift skulle stå i strid med ett gammalt utlåtande från Finlands grundlagsutskott som säger att ”klientavgifterna får inte vara så höga att servicen blir helt ouppnåelig för dem som behöver den”. Så är inte fallet på Åland eftersom paragraf 6 i den åländska lagen om utkomststöd redan anger att tilläggsdelen i utkomststödet skall beräknas så att den täcker utgifter för barnomsorg för mindre bemedlade hushåll.

Det andra missförståndet som florerar säger att det inte ens vore någon vits med en minimiavgift på dagis eftersom det bara blir en rundgång med kommunala pengar. Om kommunerna tar minimiavgift med den ena handen så tvingas dom ge utkomststöd för barnomsorgsutgiften med den andra handen, hävdar vissa. Även detta är ett missförstånd. Eftersom de åländska lagstadgade bidragsnivåerna för barnbidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag och hemvårdsstöd i regel överstiger normgränserna för utkomststöd så uppstår inte denna situation. Som framgår av tabellen här intill så överstiger summan av dessa fyra lagstadgade bidrag generellt sett normen för utkomststöd.

Min slutsats är att Ålands kommuner absolut borde ges rätten att ta ut en minimiavgift inom barnomsorgen.

Anthonio Salminen (fs)

Välkommet till Åland Fredrik Reinfeldt

Nu på onsdag den 10 mars kommer Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt till Åland. Han är partiledare för de ”nya moderaterna” och förmodligen en av de viktigaste arkitekterna bakom det lyckade samarbetet mellan moderaterna, centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna. Detta samarbete kallas Alliansen och sitter i Sveriges regering sedan hösten 2006.

För mig som frisinnad politiker på Åland är moderaterna och särskilt Fredrik Reinfeldt en stor förebild. Det som imponerar extra mycket på mig är budskapet att ”Moderaterna är vår tids arbetarparti”. När man följer den svenska politiken via TV så ser man tydligt att det finns en röd tråd i allt som Alliansregeringen gör och det är att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att försörjas genom olika former av bidrag. Den här jobbpolitiken blir extra tydligt när man jämför med den bidrags- och skattehöjarpolitik som socialdemokraterna i Sverige så ofta verkar plädera för.

När man läser på moderaternas hemsida så hittar man mycket klok politik. Där står bland annat att ”Vår jobbpolitik vilar på tre ben; det ska löna sig bättre att arbeta, fler ska våga anställa och fler företag ska vilja starta, stanna och växa i Sverige.” Det här tycker jag att kunde vara ett fint måtto även för vår landskapsregering på Åland. Välkommet till Åland Fredrik Reinfeldt.

Anthonio Salminen (fs)

Slutreplik till Lagerberg

Jag känner att det nu är dags att avsluta debatten med Henrik Lagerberg och tackar för att han hjälpt till att debattera några principiellt viktiga frågor i Ålands nya barnomsorgslag. Vidare tror jag att läsarna nu, på basen av våra insändare, ganska lätt kan avgöra vem av oss två som förespråkar en arbetslinje.

Anthonio Salminen (fs).

Arbetslinjen står mot bidragslinjen

I måndagens tidning ställer socialdemokraten Henrik Lagerberg ett antal frågor till mig om mina synpunkter på landskapsregeringens förslag till ny barnomsorgslag för Åland. Det första som jag kan konstatera är att om alla hade den tråkiga synen på vår självstyrelse som Lagerberg har - att allt alltid ska vara som i Finland. Ja, då är det över huvudtaget ingen vits med Ålands självstyrelse. Min syn är däremot att vår självstyrelse är bra och att den ska användas till att förbättra levnadsförutsättningarna för oss ålänningar.

Med att förbättra menar jag till exempel att ålänningarna ska få goda förutsättningar att bli ännu lite rikare. Det blir ålänningarna inte genom att åländska politiker höjer bidragen, som Lagerberg verkar tro, utan genom att vi arbetar och förtjänar mer pengar. De samhällsystem som vi bygger upp via egna lagar på Åland ska helst vara lite smartare och lite mer sporrade till arbetet än i Finland. Detta är ett viktigt politiskt vägval som kommer att påverka både vår ekonomi och vår välfärd på lång sikt. Jag kallar detta för arbetslinjen och den tror jag på. Det som Lagerberg förespråkar är tyvärr motsatsen, den kallar jag för bidragslinjen eller gratislinjen.

När det gäller sakfrågan om dagisavgifterna så anser jag att alla pengar ska vara lika mycket värda. Oberoende av om en familj fått in ett par tusen i bidrag på bankkontot eller fått ett par tusen i lön på kontot så har familjen de facto två tusen på banken och har lika god möjlighet att betala 50 euro i dagisavgift.

När det gäller minimiavgiften på dagis så har vi faktiskt både lång och god erfarenhet av detta på Åland. I Mariehamn var det till exempel ett 50-tal familjer som betalade en liten skälig minimiavgift i början av 2000-talet när jag satt i socialnämnden. Om jag minns rätt så var det hela 15 av 16 kommuner på Åland som tog ut en liten skälig minimiavgift då. Vad jag minns så tycke dom flesta inblandade att det var vettigt då. Många sade till exempel att det var bra att alla betalade något för om det var helt gratis så kanske någon glömde bort att säga upp sin barnomsorgsplats när den inte längre behövdes. Många resonerade också att det var skäligt att alla betalade lite på dagis. Åtminstone för maten som ju annars kostar omkring en hundralapp om man har barnet hemma och själv står för maten. På dagis serveras morgonmål, lunch och eftermiddagsmål till alla barn. Risken för att en familj bokar upp en heltidsplats på dagis, fastän den egentligen skulle klara sig bra med en halvtidsplats, minskar också med en minimiavgift.

Anthonio Salminen (fs).

Systemen bör uppmuntra till egen försörjning

Den tabell Lagerberg hänvisar till (sida 42) redovisar familjer som primärt är fattiga för att de inte arbetar, de saknar löneinkomster. Därför har ju socialskyddssystemen byggts upp så att åtminstone utsatta familjer och särskild de som har barn ska kunna leva skäligt. Men när bidragen är fördelade har även dessa familjer pengar ibland t.o.m. mer än de som arbetar. För att behandla människor lika och uppmuntra till egen försörjning bör systemen vara neutrala i förhållande till vilken typ av pengar en familj har. I annat fall kan det leda till att det lönar sig bättre att inte arbeta. I längden har inget samhälle råd med det.

På sida 77 i den ÅSUB-rapport (2007:5) som Lagerberg hänvisar till finns även följande citat som härrör från djupintervjuer med socialarbetare på Åland. ”Socialskyddssystemet i sin nuvarande form motiverar inte klienten att ta tillfälliga jobb och vikariat som skulle kunna fungera som en sluss in i arbetslivet, säger en av våra informanter. En del klienter finner att det är mer fördelaktigt att gå hemma sysslolös än att försöka arbeta som inhoppare eller ta ett deltidsarbete.” Den här problematiken borde vi politiker också våga ta tag i.

Anthonio Salminen (fs)

Så här räknas bidragen ut

En läsare med fyra barn har bett mig förklara bakgrunden till de belopp över bidrag som jag publicerade i en insändare i tisdags 23/2. Alla de belopp som jag redovisade i tabellen är lagstadgade och gäller för en ensamförsörjare så i fallet med fyra barn så är det raden för familjestorleken 5 som gäller i tabellen. Då är summan av de fyra bidragen totalt 2.911 euro och består av 558 euro i underhållsbidrag, 852 euro i barnbidrag, 840 euro i bostadsbidrag och 660,47 euro i hemvårdsstöd. Se tabellen här intill.

När det gäller underhållsbidraget så är det lagstadgat och beloppet är minst 139,54 euro per månad och barn. Men fyra barn bli summan 4 x 139,54 eller totalt 558,16 euro per månad. Vanligtvis betalar en underhållsskyldig (oftast pappan) underhållsbidrag till den förälder (oftast mamman) som har vårdnaden om de gemensamma barnen efter en separation. Om pappan inte betalar underhållsbidrag så betalar FPA ut ett motsvarande belopp som då kallas underhållsstöd.

Barnbidraget är lagstadgat och beloppen är 110 euro för det första barnet, 143 för andra barnet, 185 för tredje barnet och 214 för det fjärde barnet. Tillsammans blir det 652 euro. Till ensamförsörjare betalas ett tillägg på barnbidraget om 50 euro per barn vilket blir 200 euro extra för fyra barn. Slutsumman blir då 852 euro per månad i barnbidrag.

Bostadsbidraget är också lagstadgat och beloppet 840 euro är uträknat med hjälp av FPA:s bostadsbidragskalkylator. I detta fall är bostadsbidraget 80 % av hyran för en lägenhet på 105 kvadratmeter i Mariehamn, byggd år 2000, med en hyra på 10 euro/kvm och där familjens inkomster består enbart av hemvårdsstöd (inga löneinkomster).

Även hemvårdstödet är lagstadgat. Det består av en grunddel på 388,51 euro och en tilläggsdel om 271,96 euro. Totalt bli det 660,47 euro.

Summa summarum blir det alltså 558,16 + 852 + 840 + 660,47 eller totalt 2.910,63 euro per månad i bidrag. I tabellen har jag avrundat det till 2.911 euro. I sammanhanget kan man även upplysa om att alla ovanstående bidrag är skattefria utom hemvårdsstödet. Om familjen inte arbetar alls och inte har andra beskattningsbara inkomster än hemvårdsstödet så blir skatten dock endast cirka 20 euro per månad. Det vill säga av de 2.911 som familjen får i bidrag så är hela 2.891 ren nettoinkomst.

Avsikten med min förra insändare var bland annat att påvisa hur orimligt det skulle bli om man sätter gränsen för gratis barnomsorg till 1.800 euro brutto för en fempersoners familj och samtidigt förbjuder kommunerna att beakta bidragsinkomster, som enligt ovan kan vara 2.911 euro eller hela 1.111 euro över gränsen utan att räknas alls. Alla pengar som man kan köpa mjölk och bröd för i butikerna borde räknas som riktiga pengar om man är seriös och faktiskt vill bedöma den verkliga betalningsförmågan. Om du jobbar och tjänar 2.911 euro så räknas de, men inte om du får samma summa i bidrag. Är det rimligt att det ska löna sig att inte arbeta?

Anthonio Salminen (fs)