Under sportlovshelgen har jag roat mig med att läsa en bok som heter ”Ett val för framtiden - Skatter och samhällsdebatt inför riksdagsvalet 2011 ” från den liberala finlandssvenska tankesmedjan Lokus. Det som jag fastnade för i boken var ett avsnitt skrivet av den välkände nationalekonomen Jaakko Kiander.
Enligt min tolkning säger han två viktiga saker:
1. att man kan förbättra sysselsättningen genom att lindra beskattningen på arbete
2. att det måste vara en tillräckligt stor nettoskillnad mellan bidragsnivån och minimilönerna i samhället. Annars föredrar vissa bidragstagare fritid framom jobb.
Det här är två viktiga saker att tänka på om man vill driva en jobblinje i riksdags- och lagtingsvalet. Om vi t ex höjer utkomststödet på Åland från att idag vara 10 % lägre än i Finland till att bli 10 % högre än i Finland så får vi på sikt fler som lyfter bidrag och färre som jobbar på Åland. Längst ner finns några citat från boken som kan laddas ner gratis som pdf från Lokus hemsida: http://www.lokus.fi. Boken är läsvärd.
Det finns dock en viktig sak som jag tycker att boken, som har ett flertal författare, missar och det är att lyfta fram det rättvisa i att den som jobbar får behålla en stor del av sin bruttolön. Som jag ser det är det en viktig rättvisefråga att en arbetande människa får behålla de pengar som man förtjänar genom eget arbete eller eget företagande.
Hälsningar från Tony
Citat från sida 98 med rubriken: Beskattningen av arbete: teori och praktik
”Den nationalekonomiska teorin stöder uppfattningen att man genom skattelättnader kan förbättra sysselsättningen.”
Citat från sida 110 med rubrik: Arbetslöshet och skattekil inom branscher med låg produktivitet
”Om man sänker de arbetsgivaravgifter eller inkomstskatter som betalas för de lägsta lönerna växer efterfrågan på arbetskraft och det uppstår flera arbetsplatser. Storleken på den sysselsättningstillväxt som följer på detta beror på tillgången till arbetskraft. För att folk verkligen ska sysselsättas bör minimilönen efter att inkomstskatten är betald vara högre än den utkomstnorm som bestäms av socialskyddet (arbetslöshetsskyddet, utkomstskyddet och bostadsbidraget i kombination) och mera värd än fritiden; arbetsmarknadens minsta löneanspråk bygger med andra ord på utkomstnormen och det inkomstskatteuttag som tillämpas vid små inkomster. När dessa villkor kombineras kommer man till att gränsen för att det ska löna sig att grunda arbetsplatser bestäms utgående från minimiutkomstkravet och skattekilen: ju högre nettolön de arbetssökande begär och ju högre skattekilen på arbete är, desto större produktivitetskrav måste man ställa på lönsamma arbetsplatser. Det höjda produktivitetskravet minskar i sin tur de lönsamma arbetsplatsernas antal. I de nordiska länderna har man delvis kringgått detta problem med hjälp av en stor offentlig sektor. En hög skattekil är inte lika problematisk för den offentliga sektorn, eftersom skatteintäkterna går till den, och den därför betalar endast nettolön för arbetskraften. ”
Jaakko Kiander är pol.dr och välkänd nationalekonom. Han har skrivit mycket om offentlig ekonomi och arbetsmarknadsfrågor. Han är ekonomidirektör vid pensionsbolaget Ilmarinen men har tidigare varit anställd vid Löntagarnas forskningsinstitut som vd och Statens ekonomiska forskningscentral som forskningsprofessor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar