Undantagen kan ligga bakom framgången

Det är enkelt att tjäna pengar på att sälja sommarstugetomter. Det krävs ingen Einstein för att komma på det. Befinner man sig på en charmig och lite egensinnig ö mitt emellan norra Europas mest dynamiska och befolkningstätaste områden med metropolerna Stockholm, Helsingfors, Tallinn och Riga med tiotals miljoner mänskor inom någon timmes båt- eller flygradie och har 6500 öar med tusentals kilometer strandlinje så går det att tälja guld. Det räcker att se sig omkring. Är det någon som har besökt Stockholms skärgård eller södra Finland eller västkusten i Sverige? Vad säger ni ålänningar, ska vi stycka kusten och sälja ut? Sedan kan vi flytta till Florida eller Medelhavet! Det är busenkelt att bli rik.

En större utmaning är det att utveckla Åland. Hur ska det gå till om befolkningen flyttar söderut och ön blir en enda stor stugby, om än av lyxigare sort nu än på sjuttiotalet? Vad är det som är viktigt för en regions framtid och utveckling? Spelar det någon roll om det finns året runt bosatt befolkning? Har det någon betydelse vem som har kontrollen över arbetsplatserna? Vad vore Åland utan huvudkontoren för ÅAB, Viking Line, Alandia-bolagen, Birka Line, Eriksson Capital, Ålands Ömsesidiga försäkringsbolag, Wiklöf holding, Eckerölinjen och de tusentals andra åländska företagen?

I våra grannskärgårdar har markerna exploaterats för fritidsändamål och infödingarna har inte råd med bostäder för permanent boende. Den fasta bosättningen minskar med utflyttning.

Hur kan det komma sig att Åland växer år efter år? Åland har fler inflyttare än utflyttare. Varför forskar ingen om den gynnsamma utvecklingen på Åland? Har den ett samband med stort ansvarstagande för användningen av den åländska jorden, som vid sidan av det mänskliga kapitalet, är Ålands naturresurs? Finns det en koppling till hembygdsrätten, Ålands ”Green Card”, den bonus som tilldelas de uthålliga och trofasta? Kan det vara så att om vi ges möjligheten att ta ansvar för vår försörjning, genom näringsrätten, så växer ekonomin?

Varför är det så lätt att forska om hur Åland skulle se ut om vi tog bort allt som skiljer oss åt från Finland eller någon annan del av världen? Varför har ingen hypotesen att det är tack vare skillnaderna som framgångarna har kommit? Har Jante-lagen kommit till ön? Vem vinner på det?

Anthonio Salminen (fs)

Beröm åt Gun Carlsson

Jag vill ge lagtingsledamot Gun Carlsson (c) beröm för hennes mycket starka och viktiga engagemang i lagtingsdebatten om ålänningarnas rätt till inflytande i EU-politiken. Nu när Åland skall förhandla med Finland om hur ålänningarna skall få del av Finlands EU-inflytande så behövs det verkligen att vi ålänningar står upp för vår självstyrelse.

Dagens blomstrande Åland är ett lysande exempel på att de rättigheter som ålänningarna kämpat sig till genom självstyrelsen varit fruktsamma för oss som långsiktigt lever på Åland.

Förutom centerns mycket viktiga engagemang så tycker jag att Obunden samling, Frisinnad samverkan och Ålands framtid gjorde tydliga och bra insatser i lagtingsdebatten om Ålands EU-inflytande.

Anthonio Salminen (fs)

Bygg vidare på självstyrelsen

Även på en helåländsk byggfirma som sedan länge har åländska ägare, åländska anställda och 100 procent av sin marknad lokalt på Åland så måste delar av firmans personal idag kunna finska. Inte för att någon inblandad person på Åland egentligen vill eller behöver det utan för att vissa statliga byggregler finns på finska men inte på svenska. Det är alltså de finska statliga byggreglerna som gör att det i detta fall krävs finska på byggfirman. En eventuell inflyttning från Finland har inget med saken att göra men däremot försvårar det självklart inflyttning från Sverige.

Det är alltså i grunden statstillhörigheten och de därmed sammanhängande ”statliga reglerna” som förfinskar Åland, inte inflyttningen från Finland. Här kommer ytterligare ett exempel som kan belysa detta faktum. Även om det under lång tid flyttade in 100 polacker per år till Åland så skulle Åland inte ”förpolskas”. Efter 10 år skulle vi förvisso ha hela 1.000 fler polacker här men det i sig skulle inte hota svenskan. Om däremot Åland helt plötslig började tillhöra Polen, så att Warszawa blev vår huvudstad och så att merparten av Polens statliga lagstiftning började gälla på Åland, så skulle det bli ett rysligt tryck på att kunna polska. Det skulle inte ta många år innan polskan blev en väldigt viktig merit på många arbetsplatser och förmodligen skulle vi då säga att ”förpolskningen av arbetslivet” försvagar svenskans ställning på Åland.

Det finns i grunden två långsiktigt hållbara lösningar för att bevara svenskan för Åland. Det första alternativet är att börja tillhöra ett land (Sverige) som har svenska som huvud- och maktspråk. Det andra alternativet är att ”befria Åland” från sådana statliga regler som har ett annat språk än svenska och istället införa egna svenskspråkiga regler (ökad självstyrelse).

Jag tycker att vår drygt 85-åriga självstyrelse visar att alternativ två fungerar bra men att det kräver att vi kontinuerligt arbetar aktivt med att ersätta finskspråkiga statliga regler med egna åländska. När vi idag med glädje ser att svenskan har en utomordentligt stark ställning inom exempelvis barnomsorgen, grundskolan och äldreomsorgen på Åland så måste vi komma ihåg att detta gäller på områden där Åland har självstyrelse och egen behörighet sedan länge. När vi med oro ser hur kraven på finska ökar i delar av arbetslivet så måste vi komma ihåg att detta är ett tecken på att det behövs självstyrelse på nya områden.
Anthonio Salminen (fs)

Splittring i språkfrågan hämmar utvecklingen

Som jag ser det så finns det två tydliga alternativ i språkfrågan på Åland. Det ena alternativet är liberalerna och sossarna som oftast inte ser några problem i språkfrågan på Åland och ofta hävdar att svenskans ställning inte ens är försvagad. I den mån som de alls erkänner att det finns problem så föreslår de att ålänningarna lär sig mer finska som lösning. Det andra alternativet utgörs av centern, frisinnade, obundna och Ålands framtid som menar att det redan idag finns betydande problem på vissa områden och att risken är att finskan på sikt tränger undan svenskan mer och mer om vi inte gör något. Ökad åländsk självbestämmanderätt och mer användning av självstyrelse på de områden där finskspråkiga statliga system riskerar att tränga undan svenskan på Åland är exempel på det andra alternativets förslag på lösningar.

Som jag ser det så värnar det första alternativet egentligen finskan medan det andra alternativet värnar svenskan. Personligen tycker jag att ”det vore att ge upp” om vi gick in för att försöka hålla Åland svenskt genom att börja använda ännu mer finska på Åland. Det mest problematiska av allt är nog ändå att Åland är splittrat i två ungefär lika stora läger i den viktiga språkfrågan. Hur skall exempelvis dagens lib/c-regering kunna göra stora framsteg i språkfrågan när de inte har samma grundsyn i språkfrågan? Bilden här intill är ett försök att sammanfatta situationen på Åland idag.

Anthonio Salminen (fs)

Seminarium om svenskans ställning på Åland

På måndag skall jag medverka i ett seminarium om svenskans ställning på Åland. Det skall bli kul för det är ett av mina favoritämnen.

Seminariet är öppet för allmänheten och hålls måndagen den 7 april 2008 kl. 19-21 i lagtingets auditorium.

Välkomna!

Beröm åt lagtingsman Danne Sundman

Jag vill ge lagtingsman Danne Sundman (ob) beröm för alla hans viktiga och kloka inlägg i lagtingsdebatten om språkpolitiken på Åland. Man kan inte nog betona vikten av att våra folkvalda politiker arbetar för svenskans ställning på Åland genom att sträva efter egna åländska lösningar på våra samhällsproblem. För sådant som stärker svenskans ställning och självstyrelsen skall vi åländska politiker arbeta tillsammans för frågorna hänger intimt ihop. Även Gun Carlsson, Harry Jansson, Anders Eriksson och Roger Jansson tycker jag att gjorde viktiga och bra insatser i språkdebatten.

Anthonio Salminen (fs)

Gör hemvårdstödet tillgängligt för många fler

Ålands landskapsregering har arbetat fram en ny lag om hemvårdsstöd som nu är ute på remiss i kommunerna. I huvudsak är det frågan om en modernisering av befintlig lagstiftning samt en viss ökad möjlighet till hemvårdsstöd för vissa ”specialgrupper”. Situationen för egenföretagare, tvillingfamiljer, adoptivfamiljer och vissa personer som tillfälligt är bosatta i annat EU-land förbättras.

De allra flesta som idag lyfter hemvårdsstöd kommer dock inte att märka någon skillnad alls eftersom både beloppen och tidsperioden som barnet kan få hemvårdsstöd är oförändrade. Med tanke på att hemvårdsstödet är ett stöd till barnfamiljer som avlastar kommunal barnomsorg, skapar valfrihet för barnfamiljer, uppmuntrar till barnomsorg i hemmiljö och dessutom är kostnadseffektiv för kommunerna så vore det bra om ännu fler fick ännu bättre möjlighet till hemvårdsstöd.

Jag tycker att möjligheten till hemvårdstödet borde förlängas med exempelvis 1 år så att den gäller även för barn under 4 år. Idag är det endast barn under 3 år, det vill säga endast 1- och 2-åringar, som kan få ”vanligt hemvårdstöd” men om även 3-åringarna fick möjlighet så skulle den primära målgruppen öka med hela 50 procent.

Åtgärden vore ett fint sätt att ta tillvara och använda Ålands självstyrelse för att förbättra levnadsvillkoren för barnfamiljerna på Åland. Med tanke på att andelen äldre ökar i framtiden så är det förnuftigt och långsiktigt hållbart att både frigöra personalresurser inom barnomsorgen till förmån för äldreomsorgen och att förbättra villkoren för barnfamiljer på Åland.

Med tanke på att beloppen i hemvårdsstödet inte höjts på många år och att en daghemsplats är ungefär dubbelt dyrare än ett års hemvårdstöd så finns det goda skäl att höja beloppen. Åtminstone borde man ta tillfället i akt och höja upp beloppen till jämna hundralappar enligt nedan.

- Grunddelen från 388,51 till 400 euro
- Syskonförhöjningen från 77,70 till 100 euro
- Tilläggsdelen från 271,96 till 300 euro
- Partiellt stöd från 97,13 till 100 euro
- Tvillingtillägg från 194,26 till 200

Anthonio Salminen (fs)

Ålands inflytande i EU är en viktig språkfråga

Det är nu drygt 13 år sedan Åland och Finland gick med i EU. Bägge parter överlämnade då politisk makt till EU organen. Finland kompenserades genast med inflytande i EU men har ännu inte delat med sig av den på ett rimligt sätt till det självstyrda Åland. Det är alltså Finland, inte EU, som skött frågan om åländsk EU-inflytande dåligt.

I brist på eget EU-inflytande har Åland gjorts mer beroende av Finland för att hantera vissa samhällsfrågor som vi tidigare skötte själva men som EU numera styr över. Detta har dels urholkat Ålands självbestämmanderätt, det vill säga självstyrelsen, och dels försvagat svenskan på Åland. När Ålands kontaktytor ökar mot det i praktiken enspråkigt finska Finland så tvingas i förlängningen ännu fler ålänningar jobba ännu mer på finska.

Nu när det nya EU-fördraget skall behandlas i både Finlands riksdag och i Ålands lagting så vore det väl ett gyllene tillfälle att rätta till saken.
Anthonio Salminen (fs)