Jag tycker att landskapsregeringens beslut om att införa mer vårjakt är mycket positivt och klockren självstyrelsepolitik. Med tanke på att självstyrelsen bland annat handlar att kunna bevara vår åländska kultur och våra lokala åländska traditioner så är beslutet helt rätt. Det är tack vare självstyrelsen som vi ålänningar nu får bättre möjligheter att jaga sjöfågel på våren. Jag vill rikta ett stort tack till Ålands landskapsregering.
För att bli lite personlig kan jag berätta att några av mina absolut bästa minnen från barndomen och uppväxten är när man som barn fick följa med föräldrar, släkt och vänner på vårjakt. Tack vare beslutet om vårjakten får vi vuxna ålänningar nu bättre möjlighet att tillsammans med våra barn samt släkt och vänner bedriva den efterlängtade vårjakten.
Anthonio Salminen (fs)
onsdag 2 mars 2011
tisdag 1 mars 2011
Högre bidrag innebär att färre jobbar
Under sportlovshelgen har jag roat mig med att läsa en bok som heter ”Ett val för framtiden - Skatter och samhällsdebatt inför riksdagsvalet 2011 ” från den liberala finlandssvenska tankesmedjan Lokus. Det som jag fastnade för i boken var ett avsnitt skrivet av den välkände nationalekonomen Jaakko Kiander.
Enligt min tolkning säger han två viktiga saker:
1. att man kan förbättra sysselsättningen genom att lindra beskattningen på arbete
2. att det måste vara en tillräckligt stor nettoskillnad mellan bidragsnivån och minimilönerna i samhället. Annars föredrar vissa bidragstagare fritid framom jobb.
Det här är två viktiga saker att tänka på om man vill driva en jobblinje i riksdags- och lagtingsvalet. Om vi t ex höjer utkomststödet på Åland från att idag vara 10 % lägre än i Finland till att bli 10 % högre än i Finland så får vi på sikt fler som lyfter bidrag och färre som jobbar på Åland. Längst ner finns några citat från boken som kan laddas ner gratis som pdf från Lokus hemsida: http://www.lokus.fi. Boken är läsvärd.
Det finns dock en viktig sak som jag tycker att boken, som har ett flertal författare, missar och det är att lyfta fram det rättvisa i att den som jobbar får behålla en stor del av sin bruttolön. Som jag ser det är det en viktig rättvisefråga att en arbetande människa får behålla de pengar som man förtjänar genom eget arbete eller eget företagande.
Hälsningar från Tony
Citat från sida 98 med rubriken: Beskattningen av arbete: teori och praktik
”Den nationalekonomiska teorin stöder uppfattningen att man genom skattelättnader kan förbättra sysselsättningen.”
Citat från sida 110 med rubrik: Arbetslöshet och skattekil inom branscher med låg produktivitet
”Om man sänker de arbetsgivaravgifter eller inkomstskatter som betalas för de lägsta lönerna växer efterfrågan på arbetskraft och det uppstår flera arbetsplatser. Storleken på den sysselsättningstillväxt som följer på detta beror på tillgången till arbetskraft. För att folk verkligen ska sysselsättas bör minimilönen efter att inkomstskatten är betald vara högre än den utkomstnorm som bestäms av socialskyddet (arbetslöshetsskyddet, utkomstskyddet och bostadsbidraget i kombination) och mera värd än fritiden; arbetsmarknadens minsta löneanspråk bygger med andra ord på utkomstnormen och det inkomstskatteuttag som tillämpas vid små inkomster. När dessa villkor kombineras kommer man till att gränsen för att det ska löna sig att grunda arbetsplatser bestäms utgående från minimiutkomstkravet och skattekilen: ju högre nettolön de arbetssökande begär och ju högre skattekilen på arbete är, desto större produktivitetskrav måste man ställa på lönsamma arbetsplatser. Det höjda produktivitetskravet minskar i sin tur de lönsamma arbetsplatsernas antal. I de nordiska länderna har man delvis kringgått detta problem med hjälp av en stor offentlig sektor. En hög skattekil är inte lika problematisk för den offentliga sektorn, eftersom skatteintäkterna går till den, och den därför betalar endast nettolön för arbetskraften. ”
Jaakko Kiander är pol.dr och välkänd nationalekonom. Han har skrivit mycket om offentlig ekonomi och arbetsmarknadsfrågor. Han är ekonomidirektör vid pensionsbolaget Ilmarinen men har tidigare varit anställd vid Löntagarnas forskningsinstitut som vd och Statens ekonomiska forskningscentral som forskningsprofessor.
Enligt min tolkning säger han två viktiga saker:
1. att man kan förbättra sysselsättningen genom att lindra beskattningen på arbete
2. att det måste vara en tillräckligt stor nettoskillnad mellan bidragsnivån och minimilönerna i samhället. Annars föredrar vissa bidragstagare fritid framom jobb.
Det här är två viktiga saker att tänka på om man vill driva en jobblinje i riksdags- och lagtingsvalet. Om vi t ex höjer utkomststödet på Åland från att idag vara 10 % lägre än i Finland till att bli 10 % högre än i Finland så får vi på sikt fler som lyfter bidrag och färre som jobbar på Åland. Längst ner finns några citat från boken som kan laddas ner gratis som pdf från Lokus hemsida: http://www.lokus.fi. Boken är läsvärd.
Det finns dock en viktig sak som jag tycker att boken, som har ett flertal författare, missar och det är att lyfta fram det rättvisa i att den som jobbar får behålla en stor del av sin bruttolön. Som jag ser det är det en viktig rättvisefråga att en arbetande människa får behålla de pengar som man förtjänar genom eget arbete eller eget företagande.
Hälsningar från Tony
Citat från sida 98 med rubriken: Beskattningen av arbete: teori och praktik
”Den nationalekonomiska teorin stöder uppfattningen att man genom skattelättnader kan förbättra sysselsättningen.”
Citat från sida 110 med rubrik: Arbetslöshet och skattekil inom branscher med låg produktivitet
”Om man sänker de arbetsgivaravgifter eller inkomstskatter som betalas för de lägsta lönerna växer efterfrågan på arbetskraft och det uppstår flera arbetsplatser. Storleken på den sysselsättningstillväxt som följer på detta beror på tillgången till arbetskraft. För att folk verkligen ska sysselsättas bör minimilönen efter att inkomstskatten är betald vara högre än den utkomstnorm som bestäms av socialskyddet (arbetslöshetsskyddet, utkomstskyddet och bostadsbidraget i kombination) och mera värd än fritiden; arbetsmarknadens minsta löneanspråk bygger med andra ord på utkomstnormen och det inkomstskatteuttag som tillämpas vid små inkomster. När dessa villkor kombineras kommer man till att gränsen för att det ska löna sig att grunda arbetsplatser bestäms utgående från minimiutkomstkravet och skattekilen: ju högre nettolön de arbetssökande begär och ju högre skattekilen på arbete är, desto större produktivitetskrav måste man ställa på lönsamma arbetsplatser. Det höjda produktivitetskravet minskar i sin tur de lönsamma arbetsplatsernas antal. I de nordiska länderna har man delvis kringgått detta problem med hjälp av en stor offentlig sektor. En hög skattekil är inte lika problematisk för den offentliga sektorn, eftersom skatteintäkterna går till den, och den därför betalar endast nettolön för arbetskraften. ”
Jaakko Kiander är pol.dr och välkänd nationalekonom. Han har skrivit mycket om offentlig ekonomi och arbetsmarknadsfrågor. Han är ekonomidirektör vid pensionsbolaget Ilmarinen men har tidigare varit anställd vid Löntagarnas forskningsinstitut som vd och Statens ekonomiska forskningscentral som forskningsprofessor.
fredag 25 februari 2011
Vår vackra stad ska vara öppen för alla
Häromdagen hade Rauli Lehtinen (lib) en insändare i tidningen som kan tolkas som en klappjakt på stadsbor och bilburna ålänningar. Han vill förbjuda bilar i centrum och införa parkeringsavgifter och talar om en ”kaotiskt och extremt förfulad stadsmiljö” i Mariehamn.
Jag måste säga att jag inte håller med alls. Jag tycker att Mariehamns stad är en väldigt vacker och trevlig småstad. Att man kan gå, cykla och köra bil i centrum och till och med parkera strax intill en butik eller en restaurang tycker jag att är en väldigt fin trivselfaktor.
Om det är någon som är parkeringsfundamentalist så är det Rauli Lehtinen själv. Lite komiskt är det också att det är just en Mariehamnsliberal som igen kommer med förslag på nya förbud. Jag trodde att liberaler inte var så förtjusta i stränga regler och förbud men det gäller tydligen inte Mariehamnsliberalerna. Vart tog liberalernas vackra tal om maximal öppenhet och näringsfrihet vägen?
Anthonio Salminen (fs)
Jag måste säga att jag inte håller med alls. Jag tycker att Mariehamns stad är en väldigt vacker och trevlig småstad. Att man kan gå, cykla och köra bil i centrum och till och med parkera strax intill en butik eller en restaurang tycker jag att är en väldigt fin trivselfaktor.
Om det är någon som är parkeringsfundamentalist så är det Rauli Lehtinen själv. Lite komiskt är det också att det är just en Mariehamnsliberal som igen kommer med förslag på nya förbud. Jag trodde att liberaler inte var så förtjusta i stränga regler och förbud men det gäller tydligen inte Mariehamnsliberalerna. Vart tog liberalernas vackra tal om maximal öppenhet och näringsfrihet vägen?
Anthonio Salminen (fs)
måndag 21 februari 2011
Ett veckobrev om jobb, välfärd och skatt
Vet du vad det kostar med ”ett års välfärd” för en ålänning i genomsnitt? Ett sätt att besvara frågan är att räkna ihop alla de skatteinkomster som landskapsregeringen och alla åländska kommuner har tillsammans på ett år och dividera beloppet med antalet ålänningar. Mätt på detta sätt blir kostnaden 10 801 euro per ålänning. Varje ålänning måste alltså i medeltal betala in 900 euro per månad i skatt för att snittet ska bli 10 801 euro per person och år.
Med tanke på att många ålänningar är barn, studerande och andra grupper som inte arbetar och betalar skatt så måste naturligtvis vi som är vuxna och arbetsföra betala mycket mer än snittet på 900 euro per månad i skatt för att få Ålands offentliga ekonomi att gå ihop. En inflyttad måste statistiskt sett också arbeta och betala mer än 900 euro per månad i skatt ”för att Åland ska gå på plus”.
En annan sak som man ser när man studerar dessa siffror är att Åland har en egen beskattning till 28,6 % idag eftersom kommunalskatterna utgör just 28,6 % av hela Ålands summa för skatter och inkomster av skattenatur. Med tanke på att ungefär 8 miljoner av kommunalskatterna är den kommunala andelen av samfundsskatterna, som Åland inte bestämmer över, så är den faktiska graden av egen beskattning lite lägre eller 26,0 %. Finska staten styr alltså över 74 % av våra skatter.
Med tanke på att Ålands BNP är cirka 32 400 euro per person och år eller cirka 2 700 euro per person och månad (BNP-siffran gäller år 2008) så ser man att en tredjedel av ålänningarnas förädlingsvärde eller BNP går till landskapet och kommunerna (33,3 %). Skattegraden eller det så kallade ”skattetrycket” i Finland (och på Åland) är annars cirka 44 % av BNP och skillnaden mellan 33,3 % och 44 % består av bland annat av de obligatoriska arbetstagar- och arbetsgivaravgifter som företagen och anställda betalar.
Det ska annars bli intressant att se om den nya riksdagen i Finland går in för de förslag som den så kallade Hetemäki-skatte-gruppen föreslog i december 2010. Kort sagt blir det då lönsammare att arbeta och driva företag och dyrare att vara konsument. I stora drag tror jag att Hetemäkis förslag på skatteåtgärder får exakt de effekter som han och Finland säger att dom är ute efter, dvs ekonomisk tillväxt och högre sysselsättning. Rapporten kan läsas via denna länk.
Tabell med skatter och inkomster av skattenatur på Åland år 2011 i Euro och Procent:
LR-Avräkningsbelopp (klumpsumman) = 188 600 000 € eller 62,5%
LR-Skattegottgörelse (flitpengen) = 19 500 000 € eller 6,5%
LR-Återbäring av lotteriskatt = 6 700 000 € eller 2,2%
LR-Apoteksavgifter = 610 000 € eller 0,2%
Kommunalskatter = 86 452 000 € eller 28,6%
Summa skatter och inkomster av skattenatur på Åland = 301 862 000 € eller 100,0%
Befolkning på Åland 31.12.2010 = 27 948
”Skatt per ålänning” = 10 801 €
Bästa sportlovshälsningar från Tony den 21 februari 2011
Med tanke på att många ålänningar är barn, studerande och andra grupper som inte arbetar och betalar skatt så måste naturligtvis vi som är vuxna och arbetsföra betala mycket mer än snittet på 900 euro per månad i skatt för att få Ålands offentliga ekonomi att gå ihop. En inflyttad måste statistiskt sett också arbeta och betala mer än 900 euro per månad i skatt ”för att Åland ska gå på plus”.
En annan sak som man ser när man studerar dessa siffror är att Åland har en egen beskattning till 28,6 % idag eftersom kommunalskatterna utgör just 28,6 % av hela Ålands summa för skatter och inkomster av skattenatur. Med tanke på att ungefär 8 miljoner av kommunalskatterna är den kommunala andelen av samfundsskatterna, som Åland inte bestämmer över, så är den faktiska graden av egen beskattning lite lägre eller 26,0 %. Finska staten styr alltså över 74 % av våra skatter.
Med tanke på att Ålands BNP är cirka 32 400 euro per person och år eller cirka 2 700 euro per person och månad (BNP-siffran gäller år 2008) så ser man att en tredjedel av ålänningarnas förädlingsvärde eller BNP går till landskapet och kommunerna (33,3 %). Skattegraden eller det så kallade ”skattetrycket” i Finland (och på Åland) är annars cirka 44 % av BNP och skillnaden mellan 33,3 % och 44 % består av bland annat av de obligatoriska arbetstagar- och arbetsgivaravgifter som företagen och anställda betalar.
Det ska annars bli intressant att se om den nya riksdagen i Finland går in för de förslag som den så kallade Hetemäki-skatte-gruppen föreslog i december 2010. Kort sagt blir det då lönsammare att arbeta och driva företag och dyrare att vara konsument. I stora drag tror jag att Hetemäkis förslag på skatteåtgärder får exakt de effekter som han och Finland säger att dom är ute efter, dvs ekonomisk tillväxt och högre sysselsättning. Rapporten kan läsas via denna länk.
Tabell med skatter och inkomster av skattenatur på Åland år 2011 i Euro och Procent:
LR-Avräkningsbelopp (klumpsumman) = 188 600 000 € eller 62,5%
LR-Skattegottgörelse (flitpengen) = 19 500 000 € eller 6,5%
LR-Återbäring av lotteriskatt = 6 700 000 € eller 2,2%
LR-Apoteksavgifter = 610 000 € eller 0,2%
Kommunalskatter = 86 452 000 € eller 28,6%
Summa skatter och inkomster av skattenatur på Åland = 301 862 000 € eller 100,0%
Befolkning på Åland 31.12.2010 = 27 948
”Skatt per ålänning” = 10 801 €
Bästa sportlovshälsningar från Tony den 21 februari 2011
tisdag 8 februari 2011
Korta bilresor är mindre miljöbelastande än långa
Jag vill börja med att tacka Anders Gustafsson för att han hjälper till att debattera den viktiga frågan om vi ska betala stadsbussen med avgifter eller med skatt. Jag vill personligen inte lägga hela notan i famnen på skattebetalarna och anser därför att det är rimligt och rättvist att resenärerna betalar en liten avgift. Att Anders har en annan uppfattning har jag full respekt för men jag hoppas att vi snart blir fler som tycker att stadsbussen är så pass bra och värdefull att det är värt att betala en liten slant när man åker.
Ett litet sakfel vill jag dock korrigera i Anders insändare. Det står att ”en Västernäsbo som kör bil till centrala Mariehamn ofta är en större miljöbov än en Godbybo” som gör samma sak. Detta är ett uppenbart sakfel. Visst är det så att katalysatorn i en bil fungerar sämre i början medan motorn är kall men alla körningar är ju korta och kalla i början, även de långa. Kort sagt Godbybons första 10 minuter med kall bil är lika miljöbelastande som stadsbons men de avgaser som Godbybon släpper ut under de resterande 10 minuterarna, ännu på väg mot stan, med varm motor är dock smutsigare än stadsbons. För då har ju stadsbon redan varit framme i centrum en tid och kanske hunnit jobba i 10 minuter. Ännu miljövänligare blev det om Godbybon och stadsbon tog en miljövänlig och avgiftsbelagd buss till jobbet.
Anthonio Salminen (fs)
Ett litet sakfel vill jag dock korrigera i Anders insändare. Det står att ”en Västernäsbo som kör bil till centrala Mariehamn ofta är en större miljöbov än en Godbybo” som gör samma sak. Detta är ett uppenbart sakfel. Visst är det så att katalysatorn i en bil fungerar sämre i början medan motorn är kall men alla körningar är ju korta och kalla i början, även de långa. Kort sagt Godbybons första 10 minuter med kall bil är lika miljöbelastande som stadsbons men de avgaser som Godbybon släpper ut under de resterande 10 minuterarna, ännu på väg mot stan, med varm motor är dock smutsigare än stadsbons. För då har ju stadsbon redan varit framme i centrum en tid och kanske hunnit jobba i 10 minuter. Ännu miljövänligare blev det om Godbybon och stadsbon tog en miljövänlig och avgiftsbelagd buss till jobbet.
Anthonio Salminen (fs)
Idag var jag med i TV-programmet Rakt på
Idag debatterade Uffe Grüssner och jag frågan om avgifter eller ej på stadsbussen i TV-programmet Rakt på. Jag tyckte det var intressant och lärorikt. Om du vill titta på inslaget så kan du klicka här: Rakt På om Avgifter på stadsbussen?
lördag 5 februari 2011
Åland har duktiga ungdomar
Jag lyssnade just på en grupp åländska ungdomar som diskuterade politik i Ålands radio i torsdags 3/2. När man hör vad dessa ungdomar tycker och tänker så blir man glad och inser att Åland och självstyrelsen har en ljus framtid. De flesta betonade att arbete och företagande är grunden för välfärd och att vi måste våga tro på oss själva. Egen beskattning är t ex fullt möjligt om vi vill det. Bra jobbat Markus Jansson (fs), Axel Jonsson (åf), Jannik Svensson (lib), Simon Holmström (ob) och Jessica Nylund (c).
Inslaget som heter "argument" kan du lyssna på om du klickar här: Argument 3/2 2011.
Mvh Tony
Inslaget som heter "argument" kan du lyssna på om du klickar här: Argument 3/2 2011.
Mvh Tony
torsdag 3 februari 2011
Jag vill ha rättvisa bussavgifter
Den avgiftsfria stadsbussen kostar i dagsläget stadens skattebetalare 752 000 euro per år. Utslaget på varenda en av stadens drygt 11.000 innevånare blir det cirka 70 euro per person och år. Utslaget på de cirka 1.000 personer som åker stadsbuss regelbundet/dagligen blir det cirka 750 euro per skalle och år.
Enligt min mening vore det både rimligt och skäligt att den tiondel av stadsborna som regelbundet åker med stadens högkvalitativa buss betalar lite mer än de som aldrig åker buss. Om man till exempel införde ett månadskort på 20 euro eller ett årskort på 200 euro så skulle intäkterna bli omkring 200.000 euro per år. Resenärerna fick då fortsättningsvis tillgång till en mycket fin kollektivtrafik till en mycket förmånlig avgift på i snitt mindre än 1 euro per dag . Skattebetalarnas kostnad skulle då minska rejält från cirka 752.000 till cirka 550.000 euro.
Det kan inte komma som en överraskning att staden har stora skulder och svårt att få budgeten att gå ihop. I vissa nämnder sparar man några tusenlappar trots att det svider hos många. Här kan man spara 200.000 på ett relativt enkelt och förnuftigt sätt.
Min åsikt är definitivt att det borde införas en avgift för bussåkandet igen eftersom det är rättvisare att den som åker med bussen betalar mer än den som inte åker alls. Vad jag minns så hade vi t ex bussavgifter och månadskort i staden under hela 1990-talet och det gick ju bra. Varför skulle inte en så enkel sak gå bra idag när vi dessutom har så mycket mera tekniska hjälpmedel.
Anthonio Salminen (fs)
Enligt min mening vore det både rimligt och skäligt att den tiondel av stadsborna som regelbundet åker med stadens högkvalitativa buss betalar lite mer än de som aldrig åker buss. Om man till exempel införde ett månadskort på 20 euro eller ett årskort på 200 euro så skulle intäkterna bli omkring 200.000 euro per år. Resenärerna fick då fortsättningsvis tillgång till en mycket fin kollektivtrafik till en mycket förmånlig avgift på i snitt mindre än 1 euro per dag . Skattebetalarnas kostnad skulle då minska rejält från cirka 752.000 till cirka 550.000 euro.
Det kan inte komma som en överraskning att staden har stora skulder och svårt att få budgeten att gå ihop. I vissa nämnder sparar man några tusenlappar trots att det svider hos många. Här kan man spara 200.000 på ett relativt enkelt och förnuftigt sätt.
Min åsikt är definitivt att det borde införas en avgift för bussåkandet igen eftersom det är rättvisare att den som åker med bussen betalar mer än den som inte åker alls. Vad jag minns så hade vi t ex bussavgifter och månadskort i staden under hela 1990-talet och det gick ju bra. Varför skulle inte en så enkel sak gå bra idag när vi dessutom har så mycket mera tekniska hjälpmedel.
Anthonio Salminen (fs)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)