För att kunna bevara ålänningarnas svenska språk och kultur så måste det finnas ålänningar som lever och verkar på Åland. Språket och kulturen sitter inte i träden, stenarna och bergen på Åland utan hos lokalbefolkningen. För att det långsiktigt skall gå att leva på Åland så måste vi ålänningar både kunna bo någonstans och kunna försörja oss på något. För att trygga detta så finns jordförvärvsreglerna och näringsrätten som i princip säger att man måste ha åländsk hembygdsrätt för att helt fritt få förvärva fast egendom och för att helt fritt få utöva näring på Åland. Hembygdsrätten är en medborgerlig status som enbart den som kan svenska och som långsiktigt bor på Åland har. Detta system garanterar att det är just den på Åland bosatta befolkningen som kontrollerar jorden och näringslivet på Åland vilket i förlängningen är helt centralt för att kunna bevara vårt språk och vår kultur. Rättigheterna är kopplade till bosättningen och är enkla att uppnå för alla som vill bo och verka på Åland. De här privilegierna omfattar inte dem som vill bo någon annanstans.
På pappret ser rättigheterna protektionistiska ut för en teoretiker men utfallet visar det omvända. Nästan en tredjedel av den på Åland bosatta befolkningen (=ålänningarna) är födda utanför Åland. Åland har en mycket öppen ekonomi och stort utbyte med omvärlden, högt BNP per capita, nettoinflyttning, låg arbetslöshet och det finns gott om utländska investeringar på Åland.
Den kanske största och viktigaste skillnaden mellan höger och vänster inom den åländska politiken är mål och medel för att det skall gå att leva och verka på svenska på Åland. Här är det de borgerliga partierna som fortsättningsvis vill bevara Åland svenskspråkigt medan vänstern (s och lib) aldrig förstått varför.
Anthonio Salminen (fs)
lördag 21 juli 2007
tisdag 17 juli 2007
Näringsrätten är ett mycket viktigt språkskydd
Syftet med Ålands självstyrelse och den åländska hembygdsrätten är att bibehålla Åland enspråkigt svenskt och att bevara den svenska kulturen på Åland. Självstyrelsen ger oss ålänningar en fin möjlighet att själva bestämma över många av de samhällsfrågor som är viktiga för att kunna bevara vårt språk och vår kultur. Exempelvis rätten till vår egen utbildningspolitik är mycket central i detta sammanhang.
Hembygdsrätten å sin sida är ett mycket fiffigt sätt att garantera att det är vi ålänningar som själva styr över tre mycket centrala element som är helt nödvändiga för att långsiktigt kunna bibehålla Åland svenskt trots att vi tillhör ett Finland som tyvärr blir mer och mer enspråkigt finskt. Endast den som har åländsk hembygdsrätt får rösta och ställa upp i lagtingsval och därigenom påverka hur Ålands egen självbestämmanderätt utövas. Hembygdsrätt är också ett absolut krav för att helt fritt få äga marken och helt fritt få utöva näringsverksamhet på Åland vilka båda är mycket centrala livsbetingelser för den som långsiktigt lever och verkar på Åland. Som en fjärde bonusrätt slipper ålänningar med hembygdsrätt finsk värnplikt men vi får delta frivilligt om vi vill.
Eftersom det verkar finnas vissa som inte riktigt förstått på vilket sätt just näringsrätten är ett viktigt språkskydd så skall jag försöka förklara varför denna särrättighet är mycket viktig för oss ålänningar. För det första, enbart genom att promenera längs Torggatan i centrum av Mariehamn så kan vi lätt konstatera att i princip alla butiker och i princip alla företag drivs av svenskspråkiga ålänningar och att även den anställda personalen i regel talar bra svenska. Detta bevisar att det över 50 år gamla målet med näringsrätten uppnåtts.
Som ett andra steg så måste vi analysera hur det kommer sig att näringsverksamheten på just Åland bedrivs på svenska och av ålänningar. Näringsrätten stipulerar att den som bedriver näringsverksamhet på Åland i princip skall ha åländsk hembygdsrätt som man erhåller om man uppfyller fyra mycket enkla krav:
- just nu vara bosatt på Åland
- varit bosatt på Åland i minst 5 år
- ha tillfredsställande kunskaper i svenska
- vara finsk medborgare
Med tanke på de tre första kraven så är det väl närmast helt naturligt att näringslivet på Åland utövas av ålänningar på just svenska. Allt annat vore ju i strid med näringsrätten. Det fjärde kravet gagnar knappast svenskan men eftersom det är ett absolut krav från Finland som de facto gett oss språkskyddet och självstyrelselagen så får vi väl lov att leva med det åtminstone ända tills vi hittar ett bättre alternativ. För mig som värdesätter att kunna leva och verka på svenska är det viktigt att försvara näringsrätten.
Anthonio Salminen (fs)
Hembygdsrätten å sin sida är ett mycket fiffigt sätt att garantera att det är vi ålänningar som själva styr över tre mycket centrala element som är helt nödvändiga för att långsiktigt kunna bibehålla Åland svenskt trots att vi tillhör ett Finland som tyvärr blir mer och mer enspråkigt finskt. Endast den som har åländsk hembygdsrätt får rösta och ställa upp i lagtingsval och därigenom påverka hur Ålands egen självbestämmanderätt utövas. Hembygdsrätt är också ett absolut krav för att helt fritt få äga marken och helt fritt få utöva näringsverksamhet på Åland vilka båda är mycket centrala livsbetingelser för den som långsiktigt lever och verkar på Åland. Som en fjärde bonusrätt slipper ålänningar med hembygdsrätt finsk värnplikt men vi får delta frivilligt om vi vill.
Eftersom det verkar finnas vissa som inte riktigt förstått på vilket sätt just näringsrätten är ett viktigt språkskydd så skall jag försöka förklara varför denna särrättighet är mycket viktig för oss ålänningar. För det första, enbart genom att promenera längs Torggatan i centrum av Mariehamn så kan vi lätt konstatera att i princip alla butiker och i princip alla företag drivs av svenskspråkiga ålänningar och att även den anställda personalen i regel talar bra svenska. Detta bevisar att det över 50 år gamla målet med näringsrätten uppnåtts.
Som ett andra steg så måste vi analysera hur det kommer sig att näringsverksamheten på just Åland bedrivs på svenska och av ålänningar. Näringsrätten stipulerar att den som bedriver näringsverksamhet på Åland i princip skall ha åländsk hembygdsrätt som man erhåller om man uppfyller fyra mycket enkla krav:
- just nu vara bosatt på Åland
- varit bosatt på Åland i minst 5 år
- ha tillfredsställande kunskaper i svenska
- vara finsk medborgare
Med tanke på de tre första kraven så är det väl närmast helt naturligt att näringslivet på Åland utövas av ålänningar på just svenska. Allt annat vore ju i strid med näringsrätten. Det fjärde kravet gagnar knappast svenskan men eftersom det är ett absolut krav från Finland som de facto gett oss språkskyddet och självstyrelselagen så får vi väl lov att leva med det åtminstone ända tills vi hittar ett bättre alternativ. För mig som värdesätter att kunna leva och verka på svenska är det viktigt att försvara näringsrätten.
Anthonio Salminen (fs)
tisdag 12 juni 2007
Åland är ett föredöme med sin vindkraft
I måndags var jag tillsammans med några frisinnade vänner ut till Båtskären för att titta på Ålands Vindenergi Andelslags vindkraftsprojeketet ”Båtskärs Vindmöllor” som pågår för fullt. Jag måste säga att jag blev mycket imponerad. Där byggs sex nya vindkraftverk på vardera 2 MW som tillsamman kommer att kunna producera omkring 17 % av hela Ålands elenergibehov. Tänk att det i privat regi och på helt kommersiella grunder just nu investeras i ett projekt som kommer att täcka en sjättedel av vårt elbehov, det är ju helt fantastiskt. Tillsamman med Ålands övriga 16 stycken befintliga vindkraftverk kommer snart cirka 23 % av vårt elbehov att täckas av miljövänlig vindkraft som produceras av åländska aktörer. Jag hoppas att den positiva trenden håller i sig.
Anthonio Salminen (fs)
Anthonio Salminen (fs)
fredag 1 juni 2007
Arbete är grunden för vår välfärd
Jag tycker att det är bra att Andrew Hagmark-Cooper hjälper till att debattera den angelägna frågan om hur vi kan bekämpa fattigdomen på Åland. Jag håller också med om att högre bidrag kan vara en bra lösning på fattigdomen för vissa svaga grupper som exempelvis sjuka, handikappade och pensionärer men för de flesta vanliga friska arbetsföra människor vidhåller jag att arbete eller ökade löneinkomster är en bättre lösning än ökade bidrag.
För att försöka belysa varför det finns ett behov av att slå vakt om principen ”att det skall löna sig bättre att arbeta än leva på bidrag” presenterar jag här intill en tabell som innehåller information om den omdebatterade fattigdomsgränsen för ett antal olika familjstorlekar. Med tanke på att många vanliga löntagare har en nettolön på omkring 1500 euro idag så ser man tydligt att det inte alltid är så stor skillnad på levnadsstandarden för en vanlig arbetare jämfört med den disponibla inkomsten vid fattigdomsgränsen.
Man måste också komma ihåg att den fattigdomsgräns som finns uträknad i ÅSUB:s rapport är exklusive skattefria social bidrag men att många fattiga människor lever på just denna typ av bidrag som alltså inte räknas med. För att få en bild av detta fenomen finns i kolumnen längst till höger uppgift om den disponibla inkomsten inklusive två vanliga lagstadgade skattefria bidrag, nämligen barnbidraget och underhållsstödet. Om vi hjälps åt så kanske vi lyckas avhjälpa fattigdomen på Åland utan att försämra drivkrafterna för arbete som ju trots allt är grunden för vår välfärd.
Anthonio Salminen (fs)
Tabellen finns nedan:
För att försöka belysa varför det finns ett behov av att slå vakt om principen ”att det skall löna sig bättre att arbeta än leva på bidrag” presenterar jag här intill en tabell som innehåller information om den omdebatterade fattigdomsgränsen för ett antal olika familjstorlekar. Med tanke på att många vanliga löntagare har en nettolön på omkring 1500 euro idag så ser man tydligt att det inte alltid är så stor skillnad på levnadsstandarden för en vanlig arbetare jämfört med den disponibla inkomsten vid fattigdomsgränsen.
Man måste också komma ihåg att den fattigdomsgräns som finns uträknad i ÅSUB:s rapport är exklusive skattefria social bidrag men att många fattiga människor lever på just denna typ av bidrag som alltså inte räknas med. För att få en bild av detta fenomen finns i kolumnen längst till höger uppgift om den disponibla inkomsten inklusive två vanliga lagstadgade skattefria bidrag, nämligen barnbidraget och underhållsstödet. Om vi hjälps åt så kanske vi lyckas avhjälpa fattigdomen på Åland utan att försämra drivkrafterna för arbete som ju trots allt är grunden för vår välfärd.
Anthonio Salminen (fs)
Tabellen finns nedan:
söndag 27 maj 2007
Fler i arbete kan minska bidragsberoendet
Idag är minimilönen cirka 1.400 euro per månad vilket betyder att den som är låginkomsttagare och arbetar heltid får ut cirka 1.218 netto. Enligt en av ÅSUB:s färska utredningar är fattigdomsgränsen på Åland definierad till 11.024 euro per år eller cirka 917 euro per månad. Ungefär 13 % av alla hushåll och cirka 30 % av alla enpersonshushåll ligger under denna fattigdomsgräns när man bortser från eventuella skattefria sociala bidragsinkomster. Inklusive bidragen är det naturligtvis väsentligt färre som är fattiga.
Vad kan man då dra för slutsatser av detta? En sak är uppenbar, i inget av dessa enpersonshushåll arbetar personen heltid för då skulle inkomsten vara minst 300 euro över fattigdomsgränsen. Ett annat faktum är att Åland i april 2007 hade 437 lediga arbeten och 269 öppet arbetslösa. Det fanns alltså 168 fler lediga jobb än arbetslösa. Av statistiken vet vi också att den vanligaste åldern på den som lyfter socialbidrag är 18-25 år.
Jag tror inte att det i detta läge vore så klokt att börja tala om att generellt höja bidragen för att avhjälpa fattigdomen. Tvärtom så borde vi göra så att incitamenten för arbete istället ökar. Men när skillnaden mellan ett liv helt på bidrag och ett liv i arbete med låg inkomst är så låg som omkring 300 euro per månad så är utgångsläget riktigt svårt. Det kan inte vara lätt att gå från arbetslöshet till arbete om man vinner 300 euro på att jobba 160 timmar. Med knappt 2 euro per timme lockar man knappast in så många nya på arbetsmarknaden. Detta är en politisk utmaning. För de flesta tror jag personligen att arbete är en bättre lösning än bidrag.
Anthonio Salminen (fs)
Vad kan man då dra för slutsatser av detta? En sak är uppenbar, i inget av dessa enpersonshushåll arbetar personen heltid för då skulle inkomsten vara minst 300 euro över fattigdomsgränsen. Ett annat faktum är att Åland i april 2007 hade 437 lediga arbeten och 269 öppet arbetslösa. Det fanns alltså 168 fler lediga jobb än arbetslösa. Av statistiken vet vi också att den vanligaste åldern på den som lyfter socialbidrag är 18-25 år.
Jag tror inte att det i detta läge vore så klokt att börja tala om att generellt höja bidragen för att avhjälpa fattigdomen. Tvärtom så borde vi göra så att incitamenten för arbete istället ökar. Men när skillnaden mellan ett liv helt på bidrag och ett liv i arbete med låg inkomst är så låg som omkring 300 euro per månad så är utgångsläget riktigt svårt. Det kan inte vara lätt att gå från arbetslöshet till arbete om man vinner 300 euro på att jobba 160 timmar. Med knappt 2 euro per timme lockar man knappast in så många nya på arbetsmarknaden. Detta är en politisk utmaning. För de flesta tror jag personligen att arbete är en bättre lösning än bidrag.
Anthonio Salminen (fs)
måndag 21 maj 2007
Föredrag om skatter
Tid: Onsdagen den 23 maj 2007 kl. 19-21
Plats: Ålands lagting
Målgrupp: Medlemmar i frisinnad samverkan r.f.
Ledare: Tony Salminen
Arrangör: Styrelsen för frisinnad samverkan r.f.
Upplägg: Först presentation av fakta och sedan diskussion
Om innehållet:
Vill du veta vad ”klumpsumma och flitpeng” är och vad det betytt i reda pengar för Åland på senare år? Är du nyfiken på vad ”platt skatt” är och vad det innebär i praktiken? Vill du lära dig mer om beskattning eller dela med dig av dina synpunkter på saken så kom med!
Vi bjuder på kaffe och kaka!
Agenda:
· Presentation av Ålands nuvarande ”skattesystem” (klumpsummor och flitpengar åren 1993-2007)
· Presentation av Magnus Lundbergs vision om ”platt skatt” för Åland
· Presentation av Islands skattesystem
· Vad vill vi frisinnade göra på skatteområdet?
Välkomna!
Plats: Ålands lagting
Målgrupp: Medlemmar i frisinnad samverkan r.f.
Ledare: Tony Salminen
Arrangör: Styrelsen för frisinnad samverkan r.f.
Upplägg: Först presentation av fakta och sedan diskussion
Om innehållet:
Vill du veta vad ”klumpsumma och flitpeng” är och vad det betytt i reda pengar för Åland på senare år? Är du nyfiken på vad ”platt skatt” är och vad det innebär i praktiken? Vill du lära dig mer om beskattning eller dela med dig av dina synpunkter på saken så kom med!
Vi bjuder på kaffe och kaka!
Agenda:
· Presentation av Ålands nuvarande ”skattesystem” (klumpsummor och flitpengar åren 1993-2007)
· Presentation av Magnus Lundbergs vision om ”platt skatt” för Åland
· Presentation av Islands skattesystem
· Vad vill vi frisinnade göra på skatteområdet?
Välkomna!
lördag 19 maj 2007
Veckobrev v.9 Tony Salminen
Bästa frisinnade vänner!
Mitt veckobrev handlar om motivation och drivkrafter. När jag slog upp Ålandstidningen idag så fastnade mina ögon på rubriken ”Rekordvinst i Ålandsbanken” och då drog jag mig till minnes vad bankens vice VD Edgar Vickström sade under en föreläsning i Ålands lyceum i oktober 2006. Han talade då om att människor går omkring och lyssnar på Wii FM. Jag trodde först att han talade om någon sorts radiokanal men efter ett tag så fattade jag att det var frågan om en förkortning av det engelska uttrycket What's in it For Me? Vilket fritt översatt blir ungefär -vad ger det mig? Vickström menade att man inom företagsvärlden liksom i skolan och på i princip alla andra platser i samhället kunde driva människor att prestera bättre genom att belöna goda prestationer.
I samma veva läste jag också Thor-Alf Eliassons bok ”Viking Line i backspegeln” som är en kort historik över Viking Lines otroligt framgångsrika tillkomst och expansion. I boken finns en mening som säger väldigt mycket om kulturen i bolaget. Eliasson skriver att företaget använt ”motivationen som främsta drivkraft, oavsett uppgiftens art” och detta tror jag personligen att varit mycket viktigt för företagets framgång. Ett företag där varje medarbetare sporras till goda prestationer, oavsett om det gäller lagerbiträdet under däck eller befälhavaren uppe på bryggan, har en konkurrensfördel av stor vikt.
Jag tror också att vi politiker kan lära mycket av det ovanstående. Om vi inom utbildningspolitiken exempelvis lyckas skapa morötter som gör att elever sporras att prestera ännu bättre i skolan så får näringslivet i förlängningen tillgång till ännu kunnigare arbetskraft. Om vi ökar lönespridningen även inom offentlig sektor så får vi också mer utrymme för att belöna goda arbetsprestationer. För oss frisinnade som tror på den enskilda människan och dess vilja och förmåga att med egen kraft skapa sig ett gott liv är motivation och drivkraft definitivt något att lägga bakom örat.
Anthonio Salminen (fs)
Mitt veckobrev handlar om motivation och drivkrafter. När jag slog upp Ålandstidningen idag så fastnade mina ögon på rubriken ”Rekordvinst i Ålandsbanken” och då drog jag mig till minnes vad bankens vice VD Edgar Vickström sade under en föreläsning i Ålands lyceum i oktober 2006. Han talade då om att människor går omkring och lyssnar på Wii FM. Jag trodde först att han talade om någon sorts radiokanal men efter ett tag så fattade jag att det var frågan om en förkortning av det engelska uttrycket What's in it For Me? Vilket fritt översatt blir ungefär -vad ger det mig? Vickström menade att man inom företagsvärlden liksom i skolan och på i princip alla andra platser i samhället kunde driva människor att prestera bättre genom att belöna goda prestationer.
I samma veva läste jag också Thor-Alf Eliassons bok ”Viking Line i backspegeln” som är en kort historik över Viking Lines otroligt framgångsrika tillkomst och expansion. I boken finns en mening som säger väldigt mycket om kulturen i bolaget. Eliasson skriver att företaget använt ”motivationen som främsta drivkraft, oavsett uppgiftens art” och detta tror jag personligen att varit mycket viktigt för företagets framgång. Ett företag där varje medarbetare sporras till goda prestationer, oavsett om det gäller lagerbiträdet under däck eller befälhavaren uppe på bryggan, har en konkurrensfördel av stor vikt.
Jag tror också att vi politiker kan lära mycket av det ovanstående. Om vi inom utbildningspolitiken exempelvis lyckas skapa morötter som gör att elever sporras att prestera ännu bättre i skolan så får näringslivet i förlängningen tillgång till ännu kunnigare arbetskraft. Om vi ökar lönespridningen även inom offentlig sektor så får vi också mer utrymme för att belöna goda arbetsprestationer. För oss frisinnade som tror på den enskilda människan och dess vilja och förmåga att med egen kraft skapa sig ett gott liv är motivation och drivkraft definitivt något att lägga bakom örat.
Anthonio Salminen (fs)
Med platt skatt ökar välfärden
En torsdag kväll i mitten av februari var jag och lyssnade på en föreläsning om Islands skattesystem i Ålands lagting. Det var Centern som bjudit in Jomalas före detta kommundirektör Per Ekström som numera bor och jobbar som ekonom på Island. Det visade sig att han var en mycket pedagogisk och sakkunnig föreläsare. Centerns förträffliga riksdagskandidat och skatteexpert Magnus Lundberg fungerade som moderator.
Island är en ö med 300 000 innevånare och de har redan en platt inkomstskatt på 36 %, en låg bolagskatt på 18 %, en ännu lägre kapitalskatt på 10 %, ingen förmögenhetsskatt och de har en ekonomi som blomstrar. Medellönen på Island är hela 50 000 € per år och företagandet har stimulerats genom skattesänkningar.
Nästan alla förstår att företag drar sig dit skatterna är låga men många undrar säkert vad det är för vits med platt skatt på lön? Jag tror personligen att svaret är att platt skatt gör det lönsammare att arbeta och att arbete är själva grunden till välfärd och välstånd. Finland är faktiskt sedan många år på god väg mot ett allt plattare skattesystem. I slutet av 1990-talet betalade vi finländare progressiv statsskatt redan vid inkomster på 7 737 euro per år men idag är inkomster under 12 400 euro helt befriade från progressiv statsskatt.
År 1998 var den högsta statsskatten i Finland 38 procent men idag är den 6 procentenheter lägre eller 32 procent och detta oberoende av hur mycket mer man förtjänar. När Finland lindrat beskattningen så har de också stegvis gått mot ett allt plattare skattesystem. Kommunalskatten är redan platt i Finland och den ligger ofta på nivån 16-18 %.
Det är också ett faktum är att den platta skatt som vår borgerliga riksdagskandidat Magnus Lundberg förespråkar påminner om Islands nuvarande system och att Finland alltså är på god väg mot något liknande.
Men varför är då våra åländska sossar och liberaler så svalt inställda till platt skatt? Jag tror att det beror på att de inte riktigt förstått vad platt skatt egentligen innebär. Eller för att vara mer exakt att de inte riktigt förstått vad ett generöst grundavdrag innebär. På Island är grundavdraget cirka 12 000 euro per år vilket innebär att islänningar inte betalar skatt alls på inkomster under cirka 1 000 euro per månad. På den överskjutande delen betalar islänningarna 35,72 procent i skatt.
I Magnus skattevision är grundavdraget lite lägre eller 8 000 euro per år samtidigt som den platta skatten är 30 procent vilket exempelvis innebär att en löntagare betalar 0 procent i skatt på de första 8 000 euro och 30 procent på de följande 8 000 så att snittet blir 15 procent på inkomsten 16 000 euro per år. Det smarta grundavdraget gör alltså att den effektiva skatten varierar mellan 0 procent och 30 procent trots att skatten i grunden är helt proportionell.
Platt skatt är rättssäkert därför att det är enkelt och obyråkratisk. En annan viktig fördel med införande av platt skatt är att vanligt folk inte drabbas av lika höga marginaleffekter när de jobbar mer eller tar på sig mer krävande arbetsuppgifter. I dagsläget är det inte alltid så intressant när uppåt hälften av en inkomstökning äts upp av marginalskatten.
Med Magnus system skulle alla få behålla minst 70 procent av en inkomstökning oberoende av lönenivån. Om den som jobbar får behålla en större del av sin lön så ökar motivationen för arbete och det är inte helt fel för ett samhälle som står inför arbetskraftsbrist. Lägre skatter ökar också konkurrenskraften i ett land och stimulerar den ekonomiska tillväxten. Tänk också vad sporrande det vore för våra studerade att få lönen från sommarjobbet helt skattefritt.
För den som är mer intresserad av vad platt skatt innebär för en löntagare så finns det härintill ett par diagram. Diagram 1 jämför Finlands nuvarande progressiva skattesystem med Islands och Magnus platta skattesystem. Diagram 2 visar att Finlands nuvarande progressiva beskattning har vissa likheter med ett platt skattesystem med 41 % skatt på inkomster över 12.285 euro per år.
Anthonio Salminen (fs)
Diagrammen finns på länken nedan:
http://www.fs.aland.fi/.composer/upload/fs-aktuellt.pdf
Island är en ö med 300 000 innevånare och de har redan en platt inkomstskatt på 36 %, en låg bolagskatt på 18 %, en ännu lägre kapitalskatt på 10 %, ingen förmögenhetsskatt och de har en ekonomi som blomstrar. Medellönen på Island är hela 50 000 € per år och företagandet har stimulerats genom skattesänkningar.
Nästan alla förstår att företag drar sig dit skatterna är låga men många undrar säkert vad det är för vits med platt skatt på lön? Jag tror personligen att svaret är att platt skatt gör det lönsammare att arbeta och att arbete är själva grunden till välfärd och välstånd. Finland är faktiskt sedan många år på god väg mot ett allt plattare skattesystem. I slutet av 1990-talet betalade vi finländare progressiv statsskatt redan vid inkomster på 7 737 euro per år men idag är inkomster under 12 400 euro helt befriade från progressiv statsskatt.
År 1998 var den högsta statsskatten i Finland 38 procent men idag är den 6 procentenheter lägre eller 32 procent och detta oberoende av hur mycket mer man förtjänar. När Finland lindrat beskattningen så har de också stegvis gått mot ett allt plattare skattesystem. Kommunalskatten är redan platt i Finland och den ligger ofta på nivån 16-18 %.
Det är också ett faktum är att den platta skatt som vår borgerliga riksdagskandidat Magnus Lundberg förespråkar påminner om Islands nuvarande system och att Finland alltså är på god väg mot något liknande.
Men varför är då våra åländska sossar och liberaler så svalt inställda till platt skatt? Jag tror att det beror på att de inte riktigt förstått vad platt skatt egentligen innebär. Eller för att vara mer exakt att de inte riktigt förstått vad ett generöst grundavdrag innebär. På Island är grundavdraget cirka 12 000 euro per år vilket innebär att islänningar inte betalar skatt alls på inkomster under cirka 1 000 euro per månad. På den överskjutande delen betalar islänningarna 35,72 procent i skatt.
I Magnus skattevision är grundavdraget lite lägre eller 8 000 euro per år samtidigt som den platta skatten är 30 procent vilket exempelvis innebär att en löntagare betalar 0 procent i skatt på de första 8 000 euro och 30 procent på de följande 8 000 så att snittet blir 15 procent på inkomsten 16 000 euro per år. Det smarta grundavdraget gör alltså att den effektiva skatten varierar mellan 0 procent och 30 procent trots att skatten i grunden är helt proportionell.
Platt skatt är rättssäkert därför att det är enkelt och obyråkratisk. En annan viktig fördel med införande av platt skatt är att vanligt folk inte drabbas av lika höga marginaleffekter när de jobbar mer eller tar på sig mer krävande arbetsuppgifter. I dagsläget är det inte alltid så intressant när uppåt hälften av en inkomstökning äts upp av marginalskatten.
Med Magnus system skulle alla få behålla minst 70 procent av en inkomstökning oberoende av lönenivån. Om den som jobbar får behålla en större del av sin lön så ökar motivationen för arbete och det är inte helt fel för ett samhälle som står inför arbetskraftsbrist. Lägre skatter ökar också konkurrenskraften i ett land och stimulerar den ekonomiska tillväxten. Tänk också vad sporrande det vore för våra studerade att få lönen från sommarjobbet helt skattefritt.
För den som är mer intresserad av vad platt skatt innebär för en löntagare så finns det härintill ett par diagram. Diagram 1 jämför Finlands nuvarande progressiva skattesystem med Islands och Magnus platta skattesystem. Diagram 2 visar att Finlands nuvarande progressiva beskattning har vissa likheter med ett platt skattesystem med 41 % skatt på inkomster över 12.285 euro per år.
Anthonio Salminen (fs)
Diagrammen finns på länken nedan:
http://www.fs.aland.fi/.composer/upload/fs-aktuellt.pdf
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)