Enligt § 17 i grundlagen är Finlands nationalspråk finska och svenska och det allmänna skall tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. När förvaltningen organiseras skall en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder (§ 122).
När man som ålänning följer med situationen för de svenskspråkiga finlandssvenskarna i Finland så blir man både förvånad och bekymrad. Trots att det finns mycket starka garantier för svenskan som nationalspråk i Finland och även talas om att tillgodose behov och att erhålla tjänster på lika grunder i grundlagen så är verkligheten påfallande ojämlik. Kort sagt verkar Finland, trots de höga ambitionerna i grundlagen, bli mer och mer enspråkigt finskt och successivt blir också mer och mer av Finlands samhällsservice enbart på finska. Det svenska trängs undan, steg för steg.
På Åland är situationen helt annorlunda men vi påverkas naturligtvis också negativt av bristen på svenska i riket. Enligt grundlagens paragraf 120 har Åland självstyrelse, enligt vad som särskilt bestäms i självstyrelselagen. Enligt självstyrelselagen är Åland enspråkigt svenskt och har egen lagstiftningsbehörighet på många områden som exempelvis barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Samhällsservicen på Åland fungerar utmärkt väl på svenska men inom några av de lagstiftningsområden som Åland inte har behörighet över idag så haltar det med servicen på svenska, även hos oss. Finskan spiller över till oss.
Som jag ser det så finns det en bra lösning som borde kunna tilltala alla tre parter. Finlandssvenskarnas situation med brist på svenska i Finland kan lösas genom att ta modell från Åland och regionvis införa ”egen behörighet” på vissa utvalda och viktiga samhällsområden. När makten hamnar nära medborgarna så kan servicen utformas på önskat sätt, även i mindre lokalsamhällen. Någon sorts ökat regionalt självstyre kunde alltså vara en bra modell för bägge parter när det mycket finska Finland inte längre klarar av att producera service på svenska åt finlandssvenskarna.
När det gäller Åland så kunde man bygga vidare på självstyrelsen med en ramlag som ger Åland möjlighet till ökad självstyrelse på de områden som Finland inte längre klarar av att sköta så att det fungerar för oss enspråkigt svenska ålänningar.
Jag tror att man genom att omfördela lite politisk makt i Finland kan få finländare, finlandssvenskar och ålänningar att trivas och samsas bättre i samma land.
Anthonio Salminen (fs)
Insändaren finns även i HBL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar