Öppna Åland mot svenskan och Sverige

Om Sune Alén (lib), Igge Holmberg (s), Pamela Sjödahl (lib) och Birgitta Johansson (mf) varit politiker i en finskspråkig kommun i Finland och hävdat att man inte behöver bry sig om svensk utbildning, när man utformar behörighetskraven för anställda inom socialvården, så hade knappast någon reagerat. Men när de gör det på det självstyrda Åland som är enspråkigt svenskt och där en stor del av lokalbefolkningen utbildar sig i Sverige så är det anmärkningsvärt. Att de dessutom försvarar tilltaget med att de anställda på Åland måste känna till landets (rikets) lagstiftning när frågan uttryckligen gäller just området socialvård, där Åland har egen behörighet och egen lagstiftning, så blir det ologiskt.

Vad som är ”rätt språk” inom socialvården på Åland råder det tydligen delade meningar om. Slutligen en generell synpunkt, om Åland behöver rekrytera duktig extern personal, som kan svenska, så är rekryteringsunderlaget 9 miljoner i Sverige men endast 300.000 i Finland. Varför inte ta vara på möjligheten att öppna Åland lite mer mot svenskan och Sverige nu när vi har chansen?

Anthonio Salminen (fs)

Stärk svenskan med självstyrelsen

Enligt min tolkning har Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) i en färsk utredning visat att det finska språket nu har en så stark ställning inom det åländska arbetslivet att det krävs politiska insatser för att långsiktigt kunna bibehålla Åland som ett enspråkigt svenskt samhälle. Jag tror dock att vi tack vare självstyrelsen har riktigt goda möjligheter att göra stora insatser för att stärka svenskans ställning på Åland, om vi vill.

En väldigt viktig insats för svenskan är att vi exempelvis utformar våra behörighetskrav för anställning inom offentlig sektor så att utbildning från Sverige duger lika bra på Åland som motsvarande finsk utbildning. Detta borde väl alla som värnar om svenskan hålla med om men när man läser Mariehamns socialnämnds utlåtande om landskapsregeringens förslag på nya behörighetskrav inom socialvården på Åland så blir jag riktigt bekymrad.

När ledamot Laila Melander (fs) understödd av Petri Carlsson (fs) och Dennis Björk (c) den 8/4 föreslår att stadens utlåtande skall kompletteras med ett tillägg som säger att ”Behörighetskraven får inte vara ett hinder för anställande av personer som fått motsvarande utbildning och examen i Sverige.” röstas ner av Sune Alén (lib), Birgitta Johansson (mf) , Igge Holmberg (s) och Pamela Sjödahl (lib) så undrar man vad majoriteten egentligen vill. Jag hoppas nu att ledamöterna i Ålands lagting arbetar vidare med frågan så att den får ett bra slut.

Anthonio Salminen (fs)

Undantagen kan ligga bakom framgången

Det är enkelt att tjäna pengar på att sälja sommarstugetomter. Det krävs ingen Einstein för att komma på det. Befinner man sig på en charmig och lite egensinnig ö mitt emellan norra Europas mest dynamiska och befolkningstätaste områden med metropolerna Stockholm, Helsingfors, Tallinn och Riga med tiotals miljoner mänskor inom någon timmes båt- eller flygradie och har 6500 öar med tusentals kilometer strandlinje så går det att tälja guld. Det räcker att se sig omkring. Är det någon som har besökt Stockholms skärgård eller södra Finland eller västkusten i Sverige? Vad säger ni ålänningar, ska vi stycka kusten och sälja ut? Sedan kan vi flytta till Florida eller Medelhavet! Det är busenkelt att bli rik.

En större utmaning är det att utveckla Åland. Hur ska det gå till om befolkningen flyttar söderut och ön blir en enda stor stugby, om än av lyxigare sort nu än på sjuttiotalet? Vad är det som är viktigt för en regions framtid och utveckling? Spelar det någon roll om det finns året runt bosatt befolkning? Har det någon betydelse vem som har kontrollen över arbetsplatserna? Vad vore Åland utan huvudkontoren för ÅAB, Viking Line, Alandia-bolagen, Birka Line, Eriksson Capital, Ålands Ömsesidiga försäkringsbolag, Wiklöf holding, Eckerölinjen och de tusentals andra åländska företagen?

I våra grannskärgårdar har markerna exploaterats för fritidsändamål och infödingarna har inte råd med bostäder för permanent boende. Den fasta bosättningen minskar med utflyttning.

Hur kan det komma sig att Åland växer år efter år? Åland har fler inflyttare än utflyttare. Varför forskar ingen om den gynnsamma utvecklingen på Åland? Har den ett samband med stort ansvarstagande för användningen av den åländska jorden, som vid sidan av det mänskliga kapitalet, är Ålands naturresurs? Finns det en koppling till hembygdsrätten, Ålands ”Green Card”, den bonus som tilldelas de uthålliga och trofasta? Kan det vara så att om vi ges möjligheten att ta ansvar för vår försörjning, genom näringsrätten, så växer ekonomin?

Varför är det så lätt att forska om hur Åland skulle se ut om vi tog bort allt som skiljer oss åt från Finland eller någon annan del av världen? Varför har ingen hypotesen att det är tack vare skillnaderna som framgångarna har kommit? Har Jante-lagen kommit till ön? Vem vinner på det?

Anthonio Salminen (fs)

Beröm åt Gun Carlsson

Jag vill ge lagtingsledamot Gun Carlsson (c) beröm för hennes mycket starka och viktiga engagemang i lagtingsdebatten om ålänningarnas rätt till inflytande i EU-politiken. Nu när Åland skall förhandla med Finland om hur ålänningarna skall få del av Finlands EU-inflytande så behövs det verkligen att vi ålänningar står upp för vår självstyrelse.

Dagens blomstrande Åland är ett lysande exempel på att de rättigheter som ålänningarna kämpat sig till genom självstyrelsen varit fruktsamma för oss som långsiktigt lever på Åland.

Förutom centerns mycket viktiga engagemang så tycker jag att Obunden samling, Frisinnad samverkan och Ålands framtid gjorde tydliga och bra insatser i lagtingsdebatten om Ålands EU-inflytande.

Anthonio Salminen (fs)

Bygg vidare på självstyrelsen

Även på en helåländsk byggfirma som sedan länge har åländska ägare, åländska anställda och 100 procent av sin marknad lokalt på Åland så måste delar av firmans personal idag kunna finska. Inte för att någon inblandad person på Åland egentligen vill eller behöver det utan för att vissa statliga byggregler finns på finska men inte på svenska. Det är alltså de finska statliga byggreglerna som gör att det i detta fall krävs finska på byggfirman. En eventuell inflyttning från Finland har inget med saken att göra men däremot försvårar det självklart inflyttning från Sverige.

Det är alltså i grunden statstillhörigheten och de därmed sammanhängande ”statliga reglerna” som förfinskar Åland, inte inflyttningen från Finland. Här kommer ytterligare ett exempel som kan belysa detta faktum. Även om det under lång tid flyttade in 100 polacker per år till Åland så skulle Åland inte ”förpolskas”. Efter 10 år skulle vi förvisso ha hela 1.000 fler polacker här men det i sig skulle inte hota svenskan. Om däremot Åland helt plötslig började tillhöra Polen, så att Warszawa blev vår huvudstad och så att merparten av Polens statliga lagstiftning började gälla på Åland, så skulle det bli ett rysligt tryck på att kunna polska. Det skulle inte ta många år innan polskan blev en väldigt viktig merit på många arbetsplatser och förmodligen skulle vi då säga att ”förpolskningen av arbetslivet” försvagar svenskans ställning på Åland.

Det finns i grunden två långsiktigt hållbara lösningar för att bevara svenskan för Åland. Det första alternativet är att börja tillhöra ett land (Sverige) som har svenska som huvud- och maktspråk. Det andra alternativet är att ”befria Åland” från sådana statliga regler som har ett annat språk än svenska och istället införa egna svenskspråkiga regler (ökad självstyrelse).

Jag tycker att vår drygt 85-åriga självstyrelse visar att alternativ två fungerar bra men att det kräver att vi kontinuerligt arbetar aktivt med att ersätta finskspråkiga statliga regler med egna åländska. När vi idag med glädje ser att svenskan har en utomordentligt stark ställning inom exempelvis barnomsorgen, grundskolan och äldreomsorgen på Åland så måste vi komma ihåg att detta gäller på områden där Åland har självstyrelse och egen behörighet sedan länge. När vi med oro ser hur kraven på finska ökar i delar av arbetslivet så måste vi komma ihåg att detta är ett tecken på att det behövs självstyrelse på nya områden.
Anthonio Salminen (fs)

Splittring i språkfrågan hämmar utvecklingen

Som jag ser det så finns det två tydliga alternativ i språkfrågan på Åland. Det ena alternativet är liberalerna och sossarna som oftast inte ser några problem i språkfrågan på Åland och ofta hävdar att svenskans ställning inte ens är försvagad. I den mån som de alls erkänner att det finns problem så föreslår de att ålänningarna lär sig mer finska som lösning. Det andra alternativet utgörs av centern, frisinnade, obundna och Ålands framtid som menar att det redan idag finns betydande problem på vissa områden och att risken är att finskan på sikt tränger undan svenskan mer och mer om vi inte gör något. Ökad åländsk självbestämmanderätt och mer användning av självstyrelse på de områden där finskspråkiga statliga system riskerar att tränga undan svenskan på Åland är exempel på det andra alternativets förslag på lösningar.

Som jag ser det så värnar det första alternativet egentligen finskan medan det andra alternativet värnar svenskan. Personligen tycker jag att ”det vore att ge upp” om vi gick in för att försöka hålla Åland svenskt genom att börja använda ännu mer finska på Åland. Det mest problematiska av allt är nog ändå att Åland är splittrat i två ungefär lika stora läger i den viktiga språkfrågan. Hur skall exempelvis dagens lib/c-regering kunna göra stora framsteg i språkfrågan när de inte har samma grundsyn i språkfrågan? Bilden här intill är ett försök att sammanfatta situationen på Åland idag.

Anthonio Salminen (fs)

Seminarium om svenskans ställning på Åland

På måndag skall jag medverka i ett seminarium om svenskans ställning på Åland. Det skall bli kul för det är ett av mina favoritämnen.

Seminariet är öppet för allmänheten och hålls måndagen den 7 april 2008 kl. 19-21 i lagtingets auditorium.

Välkomna!

Beröm åt lagtingsman Danne Sundman

Jag vill ge lagtingsman Danne Sundman (ob) beröm för alla hans viktiga och kloka inlägg i lagtingsdebatten om språkpolitiken på Åland. Man kan inte nog betona vikten av att våra folkvalda politiker arbetar för svenskans ställning på Åland genom att sträva efter egna åländska lösningar på våra samhällsproblem. För sådant som stärker svenskans ställning och självstyrelsen skall vi åländska politiker arbeta tillsammans för frågorna hänger intimt ihop. Även Gun Carlsson, Harry Jansson, Anders Eriksson och Roger Jansson tycker jag att gjorde viktiga och bra insatser i språkdebatten.

Anthonio Salminen (fs)