Att Nya Ålands Harriet Tuominen och jag har olika uppfattning om vad som är en rättvis och bra skattepolitik visste jag på förhand eftersom skatter är en mycket ideologisk fråga. Att Harriet inte förstår vad som avses med vedertagna begrepp som skattetryck och marginalskatt visste jag däremot inte men det är ju snarare hennes än mina problem.
När det gäller rättvisan i sakfrågan hur man borde återbetala flitpengen till Ålands överlag mycket duktiga och produktiva skattebetalare så tycker jag att det allmänna avdraget i kommunalbeskattningen är oslagbart. Rättvisan finns i och med att avdraget står i direkt proportion till hur mycket skatt man betalt in. Den som varit mycket solidarisk och betalt in mycket skatt får då ett större avdrag än den som varit mindre solidarisk och betalt in mindre skatt. Att ”ge flitpengen till de flitiga” kunde bli ett mycket fint åländsk måtto som är rättvist och som uppmuntrar till arbete och välfärd.
Anthonio Salminen (fs)
lördag 25 oktober 2008
torsdag 23 oktober 2008
Det är inte skatt utan arbete som skapar välfärd!
För den som följer med skattepolitiken i exempelvis Finland och Sverige så är det välkänt att bägge regeringar strävar mot lägre skatt på arbete för att öka välfärden. I länder där det totala skattetrycket ligger omkring 45 procent av BNP och där en vanlig arbetare endast får behålla runt hälften av den sist intjänade hundralappen så det rimligt att tro att höga skatter åtminstone i vissa fall har en viss hämmande effekt på arbetslusten.
När nordiska regeringar och vanligt folk via statistik ser att statens skatteintäkter ökar år för år, inte trots, utan tack vare, successiva skattesänkningar så inser fler och fler sambandet mellan välfärd, arbete och skatt. Inte heller Åland kan långsiktigt konsumera mer än vad som produceras här och därför måste vi också se om vårt hus. För en kommun är det exempelvis 500.000 euro bättre att ta 15 procent i skatt på 110 miljoner än 16 procent på 100 miljoner. För dom som arbetar i samma kommun är det 9,5 miljoner bättre med en procent lägre skatt.
Vem är det då som skall sporras att arbeta mer? Ja, faktum är att alla som arbetar gynnas av lägre skatt men en alldeles uppenbar målgrupp att sporra är alla dom som idag arbetar så lite att dom är fattiga. Hela 13 % av hushållen på Åland lär ju ligga under fattigdomsgränsen, som är blott cirka 900 euro per månad. Med tanke på att redan minimilönen är runt 1.400 euro så borde ju ganska många av dessa kunna öka sin inkomst och sin välfärd genom att börja arbeta lite mer. Här finns en arbetskraftsreserv att ta i bruk. Vinsten för samhället blir i dessa fall dubbel eftersom kostnaderna för bidrag minskar samtidigt som nya beskattningsbara inkomster uppstår.
Anthonio Salminen (fs)
När nordiska regeringar och vanligt folk via statistik ser att statens skatteintäkter ökar år för år, inte trots, utan tack vare, successiva skattesänkningar så inser fler och fler sambandet mellan välfärd, arbete och skatt. Inte heller Åland kan långsiktigt konsumera mer än vad som produceras här och därför måste vi också se om vårt hus. För en kommun är det exempelvis 500.000 euro bättre att ta 15 procent i skatt på 110 miljoner än 16 procent på 100 miljoner. För dom som arbetar i samma kommun är det 9,5 miljoner bättre med en procent lägre skatt.
Vem är det då som skall sporras att arbeta mer? Ja, faktum är att alla som arbetar gynnas av lägre skatt men en alldeles uppenbar målgrupp att sporra är alla dom som idag arbetar så lite att dom är fattiga. Hela 13 % av hushållen på Åland lär ju ligga under fattigdomsgränsen, som är blott cirka 900 euro per månad. Med tanke på att redan minimilönen är runt 1.400 euro så borde ju ganska många av dessa kunna öka sin inkomst och sin välfärd genom att börja arbeta lite mer. Här finns en arbetskraftsreserv att ta i bruk. Vinsten för samhället blir i dessa fall dubbel eftersom kostnaderna för bidrag minskar samtidigt som nya beskattningsbara inkomster uppstår.
Anthonio Salminen (fs)
onsdag 22 oktober 2008
Alla ålänningar vinner på sänkt skatt
I tisdags den 21 oktober var jag med på kommunförbundets intressanta och välbesökta konferens om en aktiv kommunal beskattning på Åland. Jag tycker att många goda förslag och synpunkter kom fram och sammanfattningsvis kan man väl säga att konferensen var ganska enig om att Åland dels borde bli bättre på att utnyttja sitt ”skatteverktyg” och dels att verktyget borde användas för att stimulera och främja Ålands ekonomi. Rent konkret menade många att Åland borde skaffa sig ännu mer konkurrenskraftiga skatter för att kunna locka hit ny arbetskraft.
Jag håller med om detta men vill poängtera att vi inte enbart skall sänka skattetrycket för de inflyttades skull utan även för vår egen skull. Vi som redan bor och verkar på Åland stimuleras och gynnas även av sänkta skatter här. När det görs lönsammare att arbeta och producera på Åland så vinner i förlängningen alla vi som bor på Åland. Välfärden växer med välståndet.
När vi sedan pratar om inflyttning så borde vi inte enbart tänka på kvantitet utan även på kvalitet. Enligt ÅSUB:s färskaste nationalräkenskapsdata för år 2006 (sid 15) så var Ålands BNP per capita 21 % större än Finlands och hela 37 % större än EU genomsnittet. Om en genomsnitts EU-medborgare flyttar hit så drar de alltså i snitt ner den genomsnittliga produktionen per capita på Åland. För att Åland säkert skall gå på plus, mätt i BNP per capita, så borde den inflyttade personen tillhöra den fjärdedel som är allra mest produktiv inom EU.
En av de mest intressanta replikerna som jag hörde på konferensen kom från en klok man som sade ”ge flitpengen till dom flitiga” när vi diskuterade hur flitpengen borde användas på Åland. Tydligare än så här kan man knappast säga att det skall löna sig att arbeta och driva företag.
Anthonio Salminen (fs)
Jag håller med om detta men vill poängtera att vi inte enbart skall sänka skattetrycket för de inflyttades skull utan även för vår egen skull. Vi som redan bor och verkar på Åland stimuleras och gynnas även av sänkta skatter här. När det görs lönsammare att arbeta och producera på Åland så vinner i förlängningen alla vi som bor på Åland. Välfärden växer med välståndet.
När vi sedan pratar om inflyttning så borde vi inte enbart tänka på kvantitet utan även på kvalitet. Enligt ÅSUB:s färskaste nationalräkenskapsdata för år 2006 (sid 15) så var Ålands BNP per capita 21 % större än Finlands och hela 37 % större än EU genomsnittet. Om en genomsnitts EU-medborgare flyttar hit så drar de alltså i snitt ner den genomsnittliga produktionen per capita på Åland. För att Åland säkert skall gå på plus, mätt i BNP per capita, så borde den inflyttade personen tillhöra den fjärdedel som är allra mest produktiv inom EU.
En av de mest intressanta replikerna som jag hörde på konferensen kom från en klok man som sade ”ge flitpengen till dom flitiga” när vi diskuterade hur flitpengen borde användas på Åland. Tydligare än så här kan man knappast säga att det skall löna sig att arbeta och driva företag.
Anthonio Salminen (fs)
lördag 18 oktober 2008
Lite lägre skatt ger lite mer välfärd på Åland
Nu på tisdag den 21 oktober 2008 skall jag vara med och diskutera åländsk kommunalskattepolitik, som är ett av mina absoluta favoritämnen. Det är Ålands kommunförbund som bjuder in till konferens om "en aktiv kommunal skattepolitik" som ju sedan länge är en av självstyrelsen viktigaste behörigheter.
Personligen tycker jag att man, av rättviseskäl, skall sträva mot en så låg skatt som möjligt. Rättvisa är ju att få behålla det man arbetar och förtjänar ihop och därför skall skattetrycket av rättviseskäl hållas lågt. Skattetryckets andel av BNP, som är cirka 44 % hos oss, anger hur stor andel av det som producera på ett år som skall få "köpas upp" via kollektiva beslut av oss politiker. Resten, blott cirka 56 %, får företagen och vanligt folk behålla själva för privat konsumtion och investeringar.
För Ålands del är det av konkurrensskäl viktigt att hålla ett lägre skattetryck än grannländerna. Om vi har lägre skatt än övriga norden så kan vi ju lättare locka till oss produktiv arbetskraft. Om vi tvärtom satsade på hög skatt och höga bidrag så skulle vi tvärtom locka till oss bidragstagare och det är varken ekonomsikt hållbart eller eftersträvansvärt.
Rent konkret så föredrar jag personligen ett enkelt och stort allmänt Ålandsavdrag i kommunalbeskattningen framom en massa små, krångliga och snåriga specialavdrag. Då blir beskattningen både enklare och effektivare.
Av självstyrelseprogressiva skäl är jag också för en aktivare åländsk kommunalbeskattning men ett orosmoment just nu är att Ålands (c)+(lib) regering är klart mindre borgerlig än Finlands (c)+(saml) regering och därför är risken stor att ökad åländsk aktivitet just nu skulle bära åt fel håll. Om Åland skulle börja driva en aktivare kommunal skattepolitik som resulterade i att finska skatteavdrag inte "slår igenom" på Åland så blir ju beskattningen strängare på Åland och det skulle motverka både den ekonomiska utvecklingen och välfärden på Åland.
Det som sist och slutligen avgör hur rika vi är på Åland är hur mycket som produceras på Åland och därför skall naturligtvis skattetrycket, som är produktionshämmande, hållas så lågt som möjligt. Min övertygelse är att "lite lägre skatt ger lite mer välfärd på Åland”.
Anthonio Salminen (fs)
Personligen tycker jag att man, av rättviseskäl, skall sträva mot en så låg skatt som möjligt. Rättvisa är ju att få behålla det man arbetar och förtjänar ihop och därför skall skattetrycket av rättviseskäl hållas lågt. Skattetryckets andel av BNP, som är cirka 44 % hos oss, anger hur stor andel av det som producera på ett år som skall få "köpas upp" via kollektiva beslut av oss politiker. Resten, blott cirka 56 %, får företagen och vanligt folk behålla själva för privat konsumtion och investeringar.
För Ålands del är det av konkurrensskäl viktigt att hålla ett lägre skattetryck än grannländerna. Om vi har lägre skatt än övriga norden så kan vi ju lättare locka till oss produktiv arbetskraft. Om vi tvärtom satsade på hög skatt och höga bidrag så skulle vi tvärtom locka till oss bidragstagare och det är varken ekonomsikt hållbart eller eftersträvansvärt.
Rent konkret så föredrar jag personligen ett enkelt och stort allmänt Ålandsavdrag i kommunalbeskattningen framom en massa små, krångliga och snåriga specialavdrag. Då blir beskattningen både enklare och effektivare.
Av självstyrelseprogressiva skäl är jag också för en aktivare åländsk kommunalbeskattning men ett orosmoment just nu är att Ålands (c)+(lib) regering är klart mindre borgerlig än Finlands (c)+(saml) regering och därför är risken stor att ökad åländsk aktivitet just nu skulle bära åt fel håll. Om Åland skulle börja driva en aktivare kommunal skattepolitik som resulterade i att finska skatteavdrag inte "slår igenom" på Åland så blir ju beskattningen strängare på Åland och det skulle motverka både den ekonomiska utvecklingen och välfärden på Åland.
Det som sist och slutligen avgör hur rika vi är på Åland är hur mycket som produceras på Åland och därför skall naturligtvis skattetrycket, som är produktionshämmande, hållas så lågt som möjligt. Min övertygelse är att "lite lägre skatt ger lite mer välfärd på Åland”.
Anthonio Salminen (fs)
lördag 4 oktober 2008
Miljövänliga bilar är framtiden
För oss frisinnade är det självklart att det är de miljöfarliga avgasutsläppen som skall bekämpas och inte bilisterna. Den dag som nya bilar inte längre släpper ut farliga avgaser så kommer
bilens suveräna egenskaper som individuellt fortskaffningsmedel, med inbyggd frihetskänsla, att få ny miljövänlig fart.
Vänstermänniskor ser däremot bilars avgasutsläpp närmast som en möjlighet att tvinga in alla männsiskor i kollektiva lösningar som exempelvis bussar, helst avgiftsfria sådana så att det blir extra dyrt för oss som är solidariska och betalar skatt.
Personligen tror jag att människans drivkrafter och påhittighet är så stor att miljövänliga bilar snart finns på marknaden. Kanske dagens etanoldrivna eller eldrivna bilar kan vara ett fint steg på vägen. I fredags (3/10) fanns en bra insändare i ämnet som exakt belyser vad jag talar om (Bruno Fransholm torde vara sosse).
Nedan en kopia på en insändare i Tidningen Åland den 3 oktober 2008:
replik Etanol tar inte mat ur mun
BRUNA FRANSHOLM påstår i de båda Ålandstidningarna att ”etanol gjord av sädesgrödor orsakar svält för 100 miljoner människor som inte har råd att köpa mat på grund av de stigande råvarupriserna”. Det är fullständigt fel.
Påståendet att etanolen tar mat ur mun på jordens fattiga utgår ifrån att mängden jordbruksmark är konstant. Så är det förstås inte! I Brasilien, men också länder som Moçambique och Tanzania ligger stora områden i träda, eftersom jordbruk inte varit lönt.
När de nu får en produkt som är attraktiv på världsmarknaden, lönar det sig att odla upp markerna och intäkter skapas som kan ge mat åt hungrande magar. 75 procent av Afrikas fattiga är bönder och gynnas av stigande spannmålspriser – men låt oss inte överdriva effekten eftersom mindre än en procent av all odlad mark går till biobränsleproduktion.
Tredje världens fattiga länder är idag starkt beroende av importerad olja. I takt med att den blir dyrare får de allt mindre pengar över till sina basbehov. Att bistå dem i att få fram egenproducerade biobränslen minskar deras oljeberoende och ger dem mer pengar över till annat, samtidigt som klimatpåverkan minskar.
Därför är såväl den internationella jordbruksrörelsen, miljö- och biståndsorganisationer som satt sig in i frågan och WorldWatch Institute starkt positiva till biobränslen från fattigare länder. De fossila bränslena är huvudproblemet, smarta förnybara bränslen en viktig del av lösningen.
Mattias Goldmann Gröna Bilister
bilens suveräna egenskaper som individuellt fortskaffningsmedel, med inbyggd frihetskänsla, att få ny miljövänlig fart.
Vänstermänniskor ser däremot bilars avgasutsläpp närmast som en möjlighet att tvinga in alla männsiskor i kollektiva lösningar som exempelvis bussar, helst avgiftsfria sådana så att det blir extra dyrt för oss som är solidariska och betalar skatt.
Personligen tror jag att människans drivkrafter och påhittighet är så stor att miljövänliga bilar snart finns på marknaden. Kanske dagens etanoldrivna eller eldrivna bilar kan vara ett fint steg på vägen. I fredags (3/10) fanns en bra insändare i ämnet som exakt belyser vad jag talar om (Bruno Fransholm torde vara sosse).
Nedan en kopia på en insändare i Tidningen Åland den 3 oktober 2008:
replik Etanol tar inte mat ur mun
BRUNA FRANSHOLM påstår i de båda Ålandstidningarna att ”etanol gjord av sädesgrödor orsakar svält för 100 miljoner människor som inte har råd att köpa mat på grund av de stigande råvarupriserna”. Det är fullständigt fel.
Påståendet att etanolen tar mat ur mun på jordens fattiga utgår ifrån att mängden jordbruksmark är konstant. Så är det förstås inte! I Brasilien, men också länder som Moçambique och Tanzania ligger stora områden i träda, eftersom jordbruk inte varit lönt.
När de nu får en produkt som är attraktiv på världsmarknaden, lönar det sig att odla upp markerna och intäkter skapas som kan ge mat åt hungrande magar. 75 procent av Afrikas fattiga är bönder och gynnas av stigande spannmålspriser – men låt oss inte överdriva effekten eftersom mindre än en procent av all odlad mark går till biobränsleproduktion.
Tredje världens fattiga länder är idag starkt beroende av importerad olja. I takt med att den blir dyrare får de allt mindre pengar över till sina basbehov. Att bistå dem i att få fram egenproducerade biobränslen minskar deras oljeberoende och ger dem mer pengar över till annat, samtidigt som klimatpåverkan minskar.
Därför är såväl den internationella jordbruksrörelsen, miljö- och biståndsorganisationer som satt sig in i frågan och WorldWatch Institute starkt positiva till biobränslen från fattigare länder. De fossila bränslena är huvudproblemet, smarta förnybara bränslen en viktig del av lösningen.
Mattias Goldmann Gröna Bilister
torsdag 25 september 2008
Valfrihet är bästa lösningen
Jag såg att lagtinget debatterat den viktiga frågan om barnomsorgen på Åland. Det som verkade väcka mest diskussion var hur mycket valfrihet som skall få finnas inom barnomsorgen och hur den påverkar föräldrarnas arbetslust och jämställdhet.
Eftersom folk i grunden har så olika uppfattning om huruvida barnet har det bättre på dagis eller hemma så är nog mer valfrihet ofrånkomligen den bästa lösningen. Då kan ju den som vill ha barnen på dagis väja det och den som vill ha barnet hemma välja det, om politikerna tillåter båda möjligheter.
När det gäller sossarnas och liberalernas rädsla för att mer valfrihet skulle bli en ”kvinnofälla” så borde de tänka på att dagens moderna kvinnor är välutbildade och kapabla människor som nog klarar av både svårare och mer komplexa frågor än detta. Lita på kvinnorna (och männen) så skall ni nog få se att det går bra.
När det gäller frågan om hur systemen påverkar föräldrars lust att arbeta så borde man först av allt konstatera att varken hemvårdsstödet eller barnomsorgspengen kräver att barnets förälder slutar arbeta och själv vårdar barnet i hemmet. För att få stödet eller pengen så räcker det att barnet inte nyttjar kommunal barnomsorg.
En sak som däremot påverkar hur lönsamt det är att arbeta är att den föreslagna barnomsorgspengen utgår lika för alla oberoende av inkomst. Inom dagens hemvårdsstöd finns det däremot en inkomstgraderad tilläggsdel som är maximalt 272 euro och sedan minskar med 15 procent av det som familjens inkomst överstiger 776 euro. I praktiken kan man säga att inkomstgraderingen av tilläggsdelen i dagens hemvårdsstöd gör det 15 euro olönsammare att arbeta för varje ny 100 lapp som familjen förtjänar. Om familjens inkomst överstiger 2.589 euro per månad så blir familjen helt utan tilläggsdel. Den som månar om att det skall vara lönsamt att arbeta borde hjälpa till att göra om hemvårdsstödet till en barnomsorgspeng.
Anthonio Salminen (fs)
Eftersom folk i grunden har så olika uppfattning om huruvida barnet har det bättre på dagis eller hemma så är nog mer valfrihet ofrånkomligen den bästa lösningen. Då kan ju den som vill ha barnen på dagis väja det och den som vill ha barnet hemma välja det, om politikerna tillåter båda möjligheter.
När det gäller sossarnas och liberalernas rädsla för att mer valfrihet skulle bli en ”kvinnofälla” så borde de tänka på att dagens moderna kvinnor är välutbildade och kapabla människor som nog klarar av både svårare och mer komplexa frågor än detta. Lita på kvinnorna (och männen) så skall ni nog få se att det går bra.
När det gäller frågan om hur systemen påverkar föräldrars lust att arbeta så borde man först av allt konstatera att varken hemvårdsstödet eller barnomsorgspengen kräver att barnets förälder slutar arbeta och själv vårdar barnet i hemmet. För att få stödet eller pengen så räcker det att barnet inte nyttjar kommunal barnomsorg.
En sak som däremot påverkar hur lönsamt det är att arbeta är att den föreslagna barnomsorgspengen utgår lika för alla oberoende av inkomst. Inom dagens hemvårdsstöd finns det däremot en inkomstgraderad tilläggsdel som är maximalt 272 euro och sedan minskar med 15 procent av det som familjens inkomst överstiger 776 euro. I praktiken kan man säga att inkomstgraderingen av tilläggsdelen i dagens hemvårdsstöd gör det 15 euro olönsammare att arbeta för varje ny 100 lapp som familjen förtjänar. Om familjens inkomst överstiger 2.589 euro per månad så blir familjen helt utan tilläggsdel. Den som månar om att det skall vara lönsamt att arbeta borde hjälpa till att göra om hemvårdsstödet till en barnomsorgspeng.
Anthonio Salminen (fs)
lördag 20 september 2008
Finansministern vill lindra skatten på arbete
Finlands finansminister Jyrki Katainen (saml) har nyligen tillsatt en arbetsgrupp för att se över den framtida beskattningen i Finland. Arbetsgruppen kommer bland annat att överväga strukturreformer i beskattningen, hur beskattningen kunde vara mer sporrande och ställa skattesystemet i relation till den internationella konkurrenskraften. Ministern själv säger att en lindring av inkomstskatten skulle öka löntagarnas köpkraft och hämma en osund lönekonkurrens. Måttliga lönelyft i kombination med sänkt skatt på arbete skulle då trygga en ökad köpkraft, enligt den finska ministern.
För oss borgerligt sinnade ålänningar låter detta säkert som ljuv musik. Vi behöver dock inte sitta still i båten och bara vänta på vad rikspolitikerna hittar på åt oss. Vi bestämmer ju själva över kommunalskatterna på Åland och dom kan ju användas kreativt, om viljan finns. Varför inte stimulera produktionen på Åland genom att fördubbla Ålandsavdraget från 5 procent till 10 procent nästa år? Tack vare självstyrelsen har vi ju goda möjligheter att föra en egen åländsk politik. Det vore också kul att någon gång få veta vad vår egen finansminister Mats Perämaa (lib) har för tankar om den framtida beskattningen på vårt självstyrda Åland.
Anthonio Salminen (fs)
För oss borgerligt sinnade ålänningar låter detta säkert som ljuv musik. Vi behöver dock inte sitta still i båten och bara vänta på vad rikspolitikerna hittar på åt oss. Vi bestämmer ju själva över kommunalskatterna på Åland och dom kan ju användas kreativt, om viljan finns. Varför inte stimulera produktionen på Åland genom att fördubbla Ålandsavdraget från 5 procent till 10 procent nästa år? Tack vare självstyrelsen har vi ju goda möjligheter att föra en egen åländsk politik. Det vore också kul att någon gång få veta vad vår egen finansminister Mats Perämaa (lib) har för tankar om den framtida beskattningen på vårt självstyrda Åland.
Anthonio Salminen (fs)
Vanliga män begår inte våldsbrott
I lördagens Nya Åland (20/9-2008) skriver Karin Erlandsson att ”det är högst vanliga män som begår våldsbrott”. Med tanke på att storleksordningen 99 procent av alla män aldrig begår något våldsbrott så är hennes påstående felaktigt. Om man betänker att gruppen män som inte begår våldsbrott är mångdubbelt större än den ytterst lilla grupp som faktiskt begår våldsbrotten så måste slutsatsen naturligtvis vara den motsatta, att vanliga män inte begår våldsbrott.
Särskilt med tanke på alla de män (poliser, åklagare, lärare, föräldrar osv.) som dagligen arbetar hårt för att bekämpa förekomsten av våldsbrott i samhället så är det olyckligt att informationen om män som grupp ibland vinklas och svartmålas på sätt som påminner om manshat. Inte heller brottsoffren och allmänheten är betjänta av oriktig information.
Anthonio Salminen (fs)
Särskilt med tanke på alla de män (poliser, åklagare, lärare, föräldrar osv.) som dagligen arbetar hårt för att bekämpa förekomsten av våldsbrott i samhället så är det olyckligt att informationen om män som grupp ibland vinklas och svartmålas på sätt som påminner om manshat. Inte heller brottsoffren och allmänheten är betjänta av oriktig information.
Anthonio Salminen (fs)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)